torsdag, september 29, 2011

Martyrbiografin över Abu Musab al-Swedani

Den förste svensk som användes i jihadpropaganda var Michael Glinka, mer känd som Abu Musab al-Swedani. Han hade algeriskt påbrå på fädernet, växte upp i Lärkstaden i Stockholm och dog som Sveriges kanske första 'martyr' i det heliga kriget, närmare bestämt i Bosnien. Filmen som odödliggjorde honom heter Martyrs of Bosnia, utgiven av Azzam publications, och det var den första engelskspråkiga jihadfilmen att spridas på kopierade VHS:er över världen.

Filmen beskriver hur heliga krigare från hela världen möter upp i Bosnien för att kriga mot både serber och kroater, och skildrar en rad operationer – och dem som offrade sina liv i dem.
Abu Musabs öde behandlas i avsnittet om ”Operation Croshitsa, 2nd Vitez Operation” en offensiv där mujahiderna mötte motgångar och blev tvungna att retirera, för att sedan försöka återta positionerna.
Filmen förekommer i varierande redigeringar, och det är inte alltid man hittar klippet med svensken. I utsnittet nedan börjar det vid 03:12 och pågår till 06:31.
”This attack was aimed at the western side of Vitez in the vicinity of an explosives factory” förklarar berättarrösten.
”The Croats were defeated and the Mujahideen were forced to stay in the area for a whole day. Due to the failure of the Bosnian army, the Mujahideen were forced to withdraw”. ”And in the morning of the second day, the brothers wanted to regain the previous positions, but were unable to do so and Abu Musab from Sweden was killed, may Allah have mercy on him.”

Och där, vid den gula stillbilden av den hippieaktigt långhårige svensken (egentligen ett fototillfälle där han står bredvid en Abu Hudalfah från Afghanistan), börjar martyrbiografin, berättad av två arabiska röster, men textad på engelska.



”Abu Musab lived in Sweden with his Algerian father and his Swedish mother, he was not more than 20 years old. When Allah guided him, he became interested in studying Islam. And so he travelled to the Arabian Peninsula where, for one and a half years, he studied the Arabic language and the Shariah.

On his return to Sweden he began to call his family and relatives to Islam, in particular his mother who was a Christian. She began to change upon which she said, 'Indeed Islam is a great religion.' Abu Musab began to follow the news of the Muslims around the world and in particular the killing of the Muslims and their expulsion from their homes. He then understood that there is no dignity for the Muslims except through Jihad.

During the period of the Afghan Jihad Abu Musab arrived in Peshawar with a brother from the Mujahideen. His travel companion wanted to enter the Land of Jihad. Initially Abu Musab himself had decided to stay in Pakistan to carry out dawah efforts. Before his friend left him, Abu Musab had a dream. He saw himself in an ocean and his brother (travel companion) on a boat holding out a rope to him. He attempted to make Abu Musab hold on to the rope so he could save him, but he was unable. So when he told his brother about the dream, his brother informed him of the need for him to join the Caravan of Mujahideen in Afghanistan.

Abu Musab spent a period of time participating in the Jihad after he had trained and prepared himself. Afterwards he returned to Sweden where he got married.

As soon as he heard about the problems in Bosnia, he answered the call and rushed to give assistance to the Muslims. He joined the Mujahideen in an area called Igman close to Sarajevo and he spent a period of time there, fighting against the Serbs with his Arab brothers.

After a while he decided to return to Sweden, but was captured on the way by the Croats. He remained in captivity in a prison for about a month and a half, until Allah willed for him to be freed. He then rejoined his brothers and took part in the battles against the Croats in Jutla near Vitez.

It was here that Allah chose him to be from among the Martyrs insha-Allah.

Abu Musab from Sweden (of Algerian origin) was killed during an intense battle. He was hit by a sniper bullet. After which he immediately prostrated to Allah and it turned out to be his last prostration, which came on the Land of Jihad. We ask Allah to accept him from the martyrs.”
I den sista bilden släpas svenskens lik bort i en skyttegrav.

USA tänkte terrorstämpla svenske Farid

Den 7 december 2006 satte FN upp den svenske medborgaren Mohamed Moumou på sin sanktionslista för terroristverksamhet. Det gjorde man rätt i. Han hade utbildats på al-Qaidas träningsläger Khalden i Afghanistan, arbetat för GIA, och blev sedermera andreman för al-Qaida i Irak, och när han dödades tillägnades han en hyllningsfilm av al-Qaida.

Genom Wikileaks publicerade depescher från olika amerikanska ambassader kan vi idag få veta att även en annan svensk medborgare stod under övervägande för terroriststämpeln. Det gäller den Farid hos vilken Mohamed Moumou var folkbokförd, och som av svensk terroristexpertis har pekats ut som "en central person i extremistcirklar i Stockholm".
Det rör sig som ett konfidentiellt meddelande från konsulatet i Casablanca, skickat den 26 maj 2006, som i all korthet noterar att USA:s beskickning i Marocko inte finner några invändningar mot att terrorlista vare sig Mohamed Moumou eller Farid Lamrabet.
VZCZCXYZ0006
RR RUEHWEB

DE RUEHCL #0576 1461712
ZNY SSSSS ZZH
R 261712Z MAY 06
FM AMCONSUL CASABLANCA
TO RUEHC/SECSTATE WASHDC 6721
INFO RUEHAS/AMEMBASSY ALGIERS 2802
RUEHBS/AMEMBASSY BRUSSELS 0936
RUEHEG/AMEMBASSY CAIRO 0641
RUEHLO/AMEMBASSY LONDON 0206
RUEHNY/AMEMBASSY OSLO 0035
RUEHRB/AMEMBASSY RABAT 7605
RUEHRO/AMEMBASSY ROME 0266
RUEHSM/AMEMBASSY STOCKHOLM 0055
RUEHTU/AMEMBASSY TUNIS 1928
RUEADWW/NSC WASHDC
RUCNDT/USMISSION USUN NEW YORK 0013
S E C R E T CASABLANCA 000576

SIPDIS

SIPDIS

EB/ESC/TFS BENDANA
EUR/PGI FOR REASOR
S/CT FOR KUSHNER
TREASURY/TFFC FOR HEFFERNAN
TREASURY/OIA FOR LEVITT
NSC FOR HINNEN

E.O. 12958: DECL: 05/22/2016
TAGS: PREL PTER EFIN KTFN UN IT BE NR AG EG MO
SUBJECT: TERRORIST FINANCE: UN 1267 SANCTIONS AGAINST
TERRORIST FACILITATORS/LEADERS

REF: SECSTATE 77696

Classified By: Principal Officer Douglas Greene
for reasons 1.4 (b) and (d)

¶1. (S) Post has discussed reftel internally with relevant
Mission elements. Post does not object to the proposed
designations of Moroccan nationals Mohammed Moumou and
Farid Lamrabet. Post does not anticipate any negative
impact of reftel designations in Morocco. Post also
believes GOM would support these designations
.

GREENE
Meddelandet visar att terrorstämpeln alltså hängde i luften även över Farid. Ytterligare indikationer på att man ville frysa tillgångarna för denne man finns på en intressant lista från italienska försäkringsinstitutionen Aina, där hans två bolag räknas upp bredvid kända terrorister. Bolag, för övrigt, som har vissa snudd på omskrivna kändiskopplingar.
Det är obegripligt att ingen enda svensk journalist har lyckats få en intervju med den mannen. Antagligen har man inte försökt.

Syntax error

I veckan fortsatte jag bygget på mitt projekt om "svenska under", som har blivit en lång serie artiklar där jag påtalar att kulturen gynnas bäst av marknaden, och att kulturell framgång och kvalitet inte kan centralplaneras eller kommenderas fram på politisk väg. Tidigare har det handlat om exempelvis musik, förra gången handlade det om mode, den här gången handlade det om IT på SvDs ledarsida.

"Det har gjorts många försök att få fram ett svenskt it-under. I flera omgångar, exempelvis, har Sverige haft statlig datorproduktion. På 1980-talet utvecklade statliga Svenska Datorer AB skoldatorn COMPIS (COMPuter I Skolan), vilken sedermera togs över av likaledes statliga Telenova och Esselte Studium. Men man kunde aldrig konkurrera – troligen låstes snarare åtskilliga skolor in i en dyr teknisk återvändsgränd på kuppen. I början av 1990-talet var det Televerkets tur. Efter den franska förebilden Minitel lanserades Teleguide, vars specialkonstruerade terminaler för hemmabruk skulle konkurrera med pc och internet.

'Undret' kom på annat håll. Bland annat i form av ett flipperspel tillverkat av Digital Illusions, som grundades 1992 av entusiaster med huvudkontoret i ett studentrum i Växjö. Idag har företaget 270 anställda. Eller i form av Niklas Zennströms Skype, från 2003. Eller kanske som Spotify, startat av Daniel Ek och Martin Lorentzon år 2006."

onsdag, september 28, 2011

Al-Qaidamän dödades av svenska soldater - hyllas som martyrer

I slutet av juni skrev någon på forumet as-ansar som kallar sig "Abu Daoud, palestiniern" två korta martyrbiografier (1, 2) över jihadister i Afghanistan som påstås ha dödats, vid samma tillfälle, av svenska så kallade korsfarare.

Den första biografin beskriver levnadsödet för "martyren" Abdul Rahman bin Obaidullah, som beskrivs som en välkänd krigare född av en gudfruktig familj i Qassim i Saudiarabien. Han ska ha varit tidig att ansluta sig till det heliga kriget på arabiska halvön, och ha studerat närstrid och bombtillverkning för Abu Nasser Ahmad Al-Dakhil, kämpat mot den saudiska övermakten, och slutligen övermannad ha tagit sig med några andra jihadister till Afghanistan. Men i strider under förra årets ramadan (som 2010 pågick från 11 augusti till 9 september) ska han ha dödats i "konfrontation med svenskar". Om jag förstår biografierna rätt (vilket inte är självklart - detta bygger alltså på egna försök att översätta med google translate, och hjälp mottages tacksamt) ska Abdul Rahman bin Obaidullah ha dödats i en påföljande uppsökande räd i gömstället efter de första sammanstötningarna. Han ska ha överraskats när han efter bönen hade lagt sig för att vila, och beväpnad med bara en pistol och en granat ska han ändå ha försökt att slå sig ut. Enligt biografin skadade han tre soldater med granaten, men ska slutligen ha skjutits ner, omringad.
Den andra biografin beskriver "martyren" Abdul Ilah Al-Otaibi. Han ska ha rest till Afghanistan som en följd av ett ideologiskt uppvaknande vid terrorattackerna den 11 september 2001, fått sin vapenträning i Kandahar och stridit mot amerikanerna "och deras slavar". Efter att ha skadats i axeln ska han ha rest via Pakistan till Saudiarabien, där han ska ha fängslats omedelbart på flygplatsen. På något sätt lyckades han ta sig ut ur fängelset för att ansluta sig till al-Qaida på arabiska halvön. Där stred han mot regimen, varefter han åter reste till Afghanistan för att fortsätta sin krigarkarriär. Men, precis som i fallet ovan, efter en sammanstötning med fienden återvände han till lägret, och hade precis begått nattbönen, när räden kom. Han kämpade emot, men sårades i nedre bålen och stupade "med ett leende". Han sköts, heter det, av "legoknektar" och "korsfarare" från Sverige.
Om biografierna bär bara ett uns av sanning är det ganska sensationellt – då har den svenska insatsen i Afghanistan dödat mångåriga terrorister från al-Qaida på arabiska halvön. Det borde kunna bli en stor propagandaseger.

Biografin över Abdul Rahman bin Obaidullah på arabiska:
21-06-2011
أبو داوود الفلسطيني
أنصاري مجتهد

المشاركات: 396
دعاء: 5
تم الدعاء له 33 مرة في 25 مشاركة
إخواني في الله كي لا ننسى أسد جزيرة محمد صلى الله عليه وسلم الشهيد عبد الرحمن بن عبيد الله الحربي
بسم الله الرحمن الرحيم

الشهيد عبد الرحمن بن عبيد الله الحربي
" من خير معاش الناس لهم ، رجل آخذ بعنان فرسه في سبيل الله ، كلما سمع هيعة طار إليها ، يبتغي الموت – أو القتل – مظانه "
عبد الرحمن بن عبيد الله الخلف الحربي اسم يعرفه الصليبيون جيداً فكم أقلقهم وأقض مضاجعهم ، اسم يعرفه الطواغيت العملاء فكم أتعبهم بعبقريته وذكائه الوقاد حتى خرج كبيرهم فرحاً مستبشراً بمقتله

ولد عبد الرحمن في القصيم في بيت عُرف أهلهُ بالاستقامة واتباع السنة لوالدين صالحين ، فكانت الثمرة أبناء صالحين منهم عبد الرحمن وكان هو الرابع من إخوته .
أعرفه منذ أن كان صغيراً ترى في عينيه الذكاء الحاد وترى فيه الهمة العالية إذا جلست معه وحادثته انبهرت لسرعة بديهته وحدة فطنته وسعة اطلاعه على مختلف العلوم الشرعية والعسكرية فلا تتعجب بعد ذلك إذا لقبه المجاهدون بالمهندس الصغير .
شاب نشأ على طاعة الله لم تفسده مدارس الطاغوت حيث لم يدخلها في حياتة براءةً منها ومن مناهجها الفاسدة ، قرأ القرآن والحديث بدايةً على والده ثم على بعض المشايخوطلاب العلم ، حفظ القرآن وحفظ عدداً لا بأس به من أحاديث رسول الله ، كان رحمه الله عذب الصوت في قراءته القرآن تحس في صوته الخشوع وعندما تستمع إليه تتمنى أن يستمر في القراءة لعذوبة صوته ورقته ،كان هادئ الطباع إذا تكلم لا تكاد تسمعه من شدة حيائه ، ولكنه أمام الصليبيين وأعداء الله من الطواغيت وجنودهم تسمع دوي تكبيره فوق أصوات الرصاص .

فـ لله درك من همام فارس رعد على الأعداء ماضٍ يقصفُ

عندما سمع المنادي ينادي يا خيل الله اركبي كان من أوائل من لبى نداء الجهاد في جزيرة العرب ، تعرف على أسد من أسود الله في هذا الزمان ، وبطل من أبطال الجزيرة ، على الشيخ المجاهد الشهيد "أبي ناصر أحمد الدخيل" رحمه الله تعالى ، قال لي عبد الرحمن ذات يوم : ( منذ وقعت عيناي على أبي ناصر رحمه الله تعلق قلبي بهذا الرجل وأحسست أنه صادق فيما يقول ) ، لازم أبا ناصر ملازمة الظل وتعلم منه فنون القتال وأخذ عنه صناعة المتفجرات حتى أصبح من أقرب الناس إليه وكان رفيقه في أسفاره ومن خواصه ، كانت أول مواجهة له مع الطواغيت في أحداث الخالدية بمكة المكرمة فثبت ثبات الأبطال واستبسل في القتال وعندما أصيب الشيخ أبو ناصر في كلتا يديه استطاع عبد الرحمن أن ينحاز بأبي ناصر رحمه الله وباقي المجاهدين إلى الجبال حيث كانت مهمته التغطية بإطلاق النار بكثافة تجاه العدو واستطاع أن يجندل ضابطاً من ضباط الطاغوت وجنديًا آخر من جنوده ، استشهد أبو ناصر في أحداث مزرعة غضي بالقصيم حيث لم يكن عبد الرحمن موجوداً ساعتها في المزرعة فتنقل عبد الرحمن من مكان إلى آخر حتى يسر الله له الالتحاق بسرايا المجاهدين في جزيرة العرب فكان نعم المجاهد الصائم القائم ،كنت أقوم في جوف الليل للحراسة فأجده في إحدى الغرف قائماً يصلي رافعاً يديه يدعوا الله أن يكرمه بالشهادة وقد وضع سلاحه بين يديه لا يفارقه رحمه الله .
شارك في مواجهة المليدا ورياض الخبراء بالقصيم مع خالد القرشي وصالح العتيبي رحمهم الله حيث أكرم الله هؤلاء المجاهدين الثلاثة واستطاعوا أن يشتبكوا ويخرجوا من بين آلاف مؤلفة من جنود الطاغوت المدججين بالسلاح والمدرعات وطائرات الهيلوكوبتر ، فكسروا الحصار وكان دليلهم عبد الرحمن غفر الله له ورحمه وإخوانَه المجاهدين .
ثم شارك في مواجهات السويدي في رمضان الماضي حيث كان مع مجموعة التغطية لإخوانه المجاهدين ، ثم شارك في مواجهة الفيحاء حيث أبلى بلاء حسناً فلله دره ما أصبره وأشجعه في ميادين القتال .
لقد كان نعم الأخ لإخوانه المجاهدين يحمل هم الإسلام وهم الدعوة إلى الله على عقيدة صحيحة ، وكان دائماً يلهج بالدعاء أن يرزقه الله الشهادة في سبيله مقبلاً غير مدبر فكان الموعد مع الشهادة في مكة حيث آن لهذا الفارس أن يستريح فقد قال وفعل رحمه الله ، حاصره جند الطاغوت ولم يكن يعلم بهم حيث أتوه من الخلف ولم يكن معه وقتها سوى مسدس وقنبلة فألقى القنبلة عليهم فأصابت ثلاثة منهم إصابات بالغة وأخرج مسدسه وقاتل قتال الأبطال ولكن جند الطاغوت تكاثروا عليه وأحاطوا به فسقط بطل من أبطال الجزيرة وسال الدم الطاهر من ذلك الجسد الصغير ففرح بمقتله النصارى وطواغيت العرب والعجم فرحمك الله يا عبد الرحمن فكم كنت تتمنى الشهادة واللحاق بإخوانك الذين سبقوك في طريق الجهاد والشهادة وهنيئاً لك ما قدمت من نصرة لدين الله فقد تكلمت يوم سكت الناس ونصرت يوم خذل الناس وأنفقت يوم بخل الناس وقاتلت يوم جبن الناس .

أرواحهم في علا الجنات سارحة تأوي القناديل تحت العرش تزدهرُ

هذا ما قال عنه الشهيد ذياب بن عبد الرحمن العتيبي

أخــوكم فــي الله أبــو داوود الـفـلسطيني

لا تـــنــسونـا مــن صــالـح دعـائـكم
Biografin över Abdul Ilah bin Sultan Al-Otaibi på arabiska:
24-06-2011
أبو داوود الفلسطيني
أنصاري مجتهد

المشاركات: 396
دعاء: 5
تم الدعاء له 33 مرة في 25 مشاركة
كي لا ننسى أسد من أسّود جزيرة الشهيد عبد الإله العتيبي
بسم الله الرحمن الرحيم

أخواني كي لا ننسى أسد من أسّود جزيرة

محمد صلى الله عليه و سلم

الشــهـــيــــد عبد الإله العتيبي


عبد الإله العتيبي : كان كغيره من شباب الإسلام في غفلة وتغييب عمّا خلق له ، حتى منّ الله عليه بالهداية والاستقامة بعد غزوة منهاتن المباركة ، توجه إلى أفغانستان وتمكن من التدرب على بعض الأسلحة في قندهار ، وشارك في قتال الأمريكان وأذنابهم ، وشرّفه الله بالمشاركة في معارك شاهي كوت والتي قتل فيها عدد من جنود الصليب ، قاتل في أفغانستان حتى أصيب في كتفه وجاءه الأمر بالخروج للعلاج فخرج إلى باكستان ، ثم تمكن من الوصول إلى بلاد الحرمين وتلقفه جنود الطواغيت في المطار وأودع في السجن لعدة أشهر ظلماً وعدواناً ، وبعدما خرج من السجن التحق بالمجاهدين في جزيرة العرب وشارك في تدريبات عديدة ودورات خاصة ، وقاتل في استراحة الأمانة ، وبقي مجاهداً ، حتى لقي الله شهيداً مقبلاً غير مدبرٍ وقت السحر بعد أن أدى صلاة الوتر إثر اشتباك بينهم وبين جنود الطواغيت في محاولة مداهمة على منزلهم من قبل قوات الطوارئ السلولية ، حكى عنه صحابه أنه أثناء الاقتحام كان قد انتهى من صلاة الوتر وصاح في الإخوة : اهجموا عليهم قبل أن يبادؤكم بالقتال ومباشرة لبس الجعبة وخرج للأعداء وقاتل قتال الأبطال حتى أصيب في أسفل البطن حيث جثا على ركبتيه ثم سقط على ظهره ولقنه الإخوة الشهادة فنطق بها ثم مالت رقبته وهو مبتسم وفاضت روحه بعد أن أثخن في العدو فرحمك الله يا عبدالإله وتقبلك في عداد الشهداء :
آية المؤمن أن يلقى الردى ..... باسم الوجه سروراً ورضى
كان قبل شهر رمضان يصوم يوماً ويفطر يوماً ، وكان لا ينام إلا قليلاً وقته كله في طاعة وجهاد ، وجدٍّ واجتهاد ، يحب خدمة إخوانه ، ويتفانى في خدمة الدين فعليه من الله واسع الرحمات
رثــاء الـشــهــيـد عبد الإله الـعــتيـبي
هذه بعض الأبيات التي قلتها في أخي عبد الإله بن سلطان العتيبي المكنى بـ( زائد) والذي قتل برصاص الغدر على أيدي عبيد الدرهم والدينار في مواجهات السويدي التي كان فارسها المغوار ، الذي أبلى بلاءً حسناً حتى قتل شهيداً ، مقبلاً غير مدبر
كيف أوصف شعوري راحت يميني ..... وتقطعت عروق كبدي شماليل
لا والله إلا حَرّ فَقْدة عَويني.....كنِّي على محماس جود الرجاجيل
برقٍ صقعْ في الراس صدّع جبيني ..... يوم الخبر جاني ما صار بي حيل
امسح من العبرات واكتب ونيني ..... واصرخ في عمق الجوف بصوت المهابيل
زايد عتيبي ساس نسله يجيني ..... حنّا شبابه لمّنا جيل من جيل
زاد المحبة أمر ربي وديني ..... وأخوّة الإيمان حشمة وتبجيل
يا زين فعله فالشجاعة مكيني ..... ما شفت مثله بين ركّابة الخيل
أبو سعد لا هاج سبعٍ عريني ..... يجرف عدوه جرفة سحنة السيل
يوم لفاه الموت ثابت متيني ..... يرمي مع التكبير ويشد تهليل
روحه قبل روحي دايم تليني ..... يفدي خويّه بالغلى والتكاميل
يا لله عسى راميه كافر لعيني ..... في شلة تعلن يا ويلهم ويل
ويا الله عسى زايد مع حور عيني ..... في جنة الفردوس يلقى التساهيل
هذا ما قال عنه الشيخ المجاهد صالح العوفي تقبله الله في الشهداء
أخـوكـم فـي الله أبـو داوود الـفـلسـطيني
لا تـنـسـونـا مـن صـالـح دعـائــكم
(PS: En medhjälpare till den ene, en bombmakare vid namn Khalid bin Ahmed bin Mohammed bin Sinan som varit behjälplig i "det svenska distriktet", tycks ha strukit med på annat håll.)

måndag, september 26, 2011

Martyrbiografi över okänd svensk taliban

Den för mig okände (ett dygn senare är mysteriet löst, se uppdateringarna nedan) så kallade algeriske emiren Abu Bilal Moataz – enligt uppgift länge boende i Sverige – har fått en martyrbiografi tillägnad sig. Det är välkänd skribent på jihadforumen, Abu Alaina Khorasani, som den 15 juni postade en åldrad helig krigares minnen från Afghanistan. Om det är egna minnen vet jag inte. Det är del 2 i en serie minnen som behandlar denne okände svenske jihadist (jag har i skrivande stund funnit varken del 1 eller 3). Författaren tycks ha rest genom Pakistan och Afghanistan till al-Qaidas träningsläger tillsammans med denne svenskalgerier.

Biografin inleds med att konstatera att Abu Bilal Moataz lämnade bekvämligheterna i Sverige för slagfältet. Här hemma hade han arbetat med GIA:s propagandablad al-Ansar (precis som svenskmarockanen Mohamed Moumou). Efter att kampen för bröderna i Algeriet möter motgångar bestämmer han sig för att själv söka upp ett lämpligt krig. Enligt berättelsen tar han sig, i sällskap med andra arabiska jihadister, in via Peshawar i Pakistan till de av pashtunstammar kontrollerade provinserna. I förklädnad tar han sig till Jalalabad, varifrån, en sommarmorgon, en lång men hastig resa över Kabul till Khost vidtar. Där är det meningen att han ska anmäla sig hos Ibn al-Sheikh al-Libi (som bekant skötte al-Libi den militära träningen på al-Qaidas läger Khalden, innan han greps, på flykt, i november 2001 efter invasionen). Här slutar berättelsen, men författaren har lovat att återkomma.
Denne Abu Bilal Moataz var inte den ende från Sverige i Khalden. Enligt uppgift har även svensksomaliern Gouled Hassan Dourad tränats där, och svenskmarockanen Mohamed Moumou. Bägge kom därifrån som terrorister.
Enligt vad jag kan hitta på internet tycks dock svenskalgeriern Abu Bilal Moataz sedermera ha stupat i striderna mot Norra Alliansen i Afghanistan. Ett inlägg på muslm.net, som behandlar algeriska GIA och dess medlemmars öden, nämner en Abu Bilal. Han var ledare för en grupp algerier i Afghanistan, som med den erfarenheten kunde ha gjort mycket för Algeriet, heter det.
"Det fanns tecken på mognad och ledarskap bland vissa av dem. Han var deras ledare och hette Moataz algeriern – Abu Bilal. Han arbetade med att sätta ihop en grupp unga ärliga aktivister, och sedan dog han när han deltog med talibanerna i striderna mot avfällingarna i Norra Alliansen. Han efterträddes av sin vän, Jafar algeriern..."
Inget tycks vara skrivet på svenska eller engelska om denna man. Om någon har information emottages den tacksamt. Även bättre översättningar från arabiska än mina egna googleförsök skulle glädja. Nedan följer min egen putsade maskinöversättning av reseberättelsen om den svenskalgeriske emiren Abu Bilal Moataz, från as-ansar.com:
"Det är häpnadsväckande att den algeriske emiren Abu Bilal Moataz kom från Sverige, det skandinaviska landet där alla bekvämligheter och rikedomar finns i överflöd, men reste därifrån för att sprida ordet. I denna värld av dårskap och vansinne, där mångas huvudsakliga bekymmer gäller att korsa berg och dal för att tillförsäkra sig en egen ljus framtid med välstånd och komfort i detta flyktiga jordeliv, var emiren Moataz ett undantag.
Hans typ vägleds av Allah, och med några bröder arbetade han med stödja det heliga kriget i Algeriet genom att samla in donationer och publicera tidskriften Ansar (som då ännu inte fanns online) och följa lektioner av Sheikh Abu Qatada – må Gud befria honom – palestiniern Abu Waleed och andra religiöst lärda och studenter i det heliga krigets vetenskap.
Det var en tid som grumlades av konflikter, både intellektuella och metodologiska, samt avvikelser från det heliga krigets väg i Algeriet, sedan säkerhetstjänsten hade infiltrerat GIA. Allt detta påverkade emiren Moataz, och fick honom att börja tänka på att lämna allt och förbereda sig för Allahs kall.
Moataz tröttnade på föreläsningar, kommentarer och på att läsa text på text om jihad. Rätt sätt att förbereda sig för jihad är inte att tala om jihad, eller om sin kärlek till jihad, utan att ta det första steget och vara redo att följa sin övertygelse. Moataz beslutsamhet drog honom till Afghanistan, och det finns inget lämpligare, för det är det enda...
Jag tänker inte berätta om de steg han gick igenom innan han kom till Afghanistan, för jag tror den processen liknar vad som redogjorts tidigare gällande andra, och eftersom vi inte pratade i detalj, och detta är en sådan sak man varken berättar om eller frågar efter. Det var mest välgångsönskningar, med ett leende, förstås.
Men det råder inga tvivel om att bröderna i Sverige och Storbritannien var stolta och välsignade honom när han tog sig till Afghanistan – det var som om hela världen deltog i förberedelserna för hans anslutning.
Betänk skillnaden när man passerat gränsstaden Torkham och möter skuggorna utanför. Bara meter in ser man sig omkring och ser bara pashtunska stammar, ofta rakade, som betraktar en med misstroende, som blå snedstreck på huvudena som visar att de menar allvar. På vägskylten in mot de stamkontrollerade områdena står det att det är 'förbjudet för turister och utlänningar att resa in utan militärens beskydd'.
Regionen omfattas inte av den pakistanska sultanens kontroll, och folket där handlar i allt. De tillverkar lätta vapen, i vilken modell som önskas, som man kan få levererade med ammunition och allt på mindre än en vecka. Den pakistanska armén kan bara resa på stora vägar, och då i sällskap med stammilisen. De tar betalt för att kontrollera bilar och bussar, och för att säkra gods- och persontransporter, och de drar sig inte för att stoppa afghaner och utpressa dem.
Att resa från Peshawar till Afghanistan var mycket riskfyllt, men ändå att föredra då Allahs barmhärtighet har gjort att den politiska situationen i Pakistan tillåter viss rörelsefrihet utan hårda kontroller. Bröderna vidtar alla tänkbara säkerhetsförberedelser och förlitar sig sedan på Allah.
Och jag kommer ihåg när milisen klev ombord bussen för en kontroll, så pratade han inte ens med mig för att vi inte skulle hamna i trubbel, av rädsla för pashtunerna. Jag tror de inspekterade bussen för att kunna ta en muta från busschaufförens assistent längst framme vid dörren.
Vi jämförde hur vi såg ut i våra skjortor med vad stamkrigarna hade på sig. En av bröderna skrattade när han såg min utstyrsel. Jag frågade vad jag skulle ha på mig, och han gav mig en 'alapto' och en mössa. Bröderna skrattade och förklarade att jag är från Algeriet.
Alapto är det tygstycke som afghanerna har på sina axlar, två meter långt, och som afghanerna använder till allt, som täcke på natten, som skydd mot kylan och som bönematta. Detta mångsidiga tygstycke överger afghanerna aldrig vad som än händer. På sommaren tar de ett tunnare tyg och på vintern ett i värmade ull. Och som för varje afghan, sommar som vinter, blev alapto brödernas ständiga lösning.
Vi var stolta över att ha kommit så långt, och det var sommar, och med några av bröderna tog vi oss till lägret i Derunta norr om Jalalabad. Ja, jag var där, men jag språkade inte alltid med nykomlingarna, eftersom anvisningarna var att inte beblanda sig, och dagen efter åkte de till Kabul och sedan Khost, och Kabul var i talibanernas händer och år av förberedelser var slutförda, och militären kommer aldrig att avslöja datum men jag överlåter åt dig att lista ut vem som var befälhavare och sedan dra slutsatser om tidpunkt (skrattar).
Som berättats tidigare hade det förekommit misstro och strider i Jalalabad mellan talibaner och svarta, men nu skrattade de och sa att 'varför skulle ni behöva fly från oss, ni är våra gäster och vi älskar er!' Det är beklagligt att vissa arabiska heliga krigare bekämpade dem, dödade dem och flydde från dem, men allt handlade om vad man kunde veta om talibanernas intentioner vid den tiden. Det var många som undrade vilka som stod bakom deras agerande, och utan tvivel kan man säga att Pakistan hade ett finger med i spelet, innan Mullah Omar – må Allah skydda honom – fick ordning på talibanerna och skapade ett tydligt mål, som även araber kunde sträva mot.
Araberna vid den här tiden må vara ursäktade för sin syn på dem, för saker hade ännu inte klarnat, i synnerhet då Saudiarabien hade erkänt dem, och ni vet ju att de är lakejer till USA. Men det viktiga här inte är att ifrågasätta talibanernas legitimitet eller inte, utan att berätta interiörer från det heliga kriget.
På morgonen den här sommardagen lovade Moataz att han skulle bege sig Kabul och sedan till Khost där han skulle anmäla sig till lägrets befälhavare Sheikh al-Libi – vila i frid (mitt hjärta slår smärtsamt när jag nämner den store sheikhen, och jag kysser hans ring, och minns alla dygder och kvaliteter som var så märkbara när jag stod bredvid honom, må Alla vara barmhärtig mot honom).
Och bröderna var lyckliga och glada trots den långa och tröttsamma färden. Några kanske undrar över den långa rutten, från Jalalabad till Khost, då Khost ju ligger vid den pakistanska gränsen, helt nära Miranshah. Det är en berättigad fråga. De pashtunska stammarnas gränser mot Afghanistan befolkas inte bara av sunniter utan delvis också av shiiter, och de stjäl och kidnappar, så det är inte lätt för araber att ta sig igenom där, om man inte kan rätt språk. De som försökte och blev tagna rånades och förnedrades. Allah förbannar shiiterna på den yttersta dagen. Vägen från Jalalabad till Kabul var inte asfalterad annat än fläckvis, och full av stora hål, som tvivelsutan var resultatet av artillerield, och vägen var förvandlad til grus. Det råder inga tvivel om att Afghanistan har världens bästa chaufförer tack vare träningen i att undvika dessa kratrar. Vi klarade av den distansen på ungefär fyra timmar, och sedan åtta timmar från Kabul till Khost. Trots den usla vägen var det tyngsta att passera bergsmassiven vid Surobi, en smal väg där vi fick gräva en del för att få upp bilen, men där ppe stod bergstopparna och blickade ut över dalgången och Kabulfloden. På en del höjder satt en gubbe eller två på kanten, och det visade sig när jag frågade, att de grävde efter smaragder och diamanter.
Det gick inte att dölja stoltheten för restaurangägaren i Kabul när han fick oss araber till lunchgäster. Då visste han att han hade den bästa kebaben i hela Kabul, och andra godsaker.
Bröder, jag har inte ätit bättre ris än under denna begränsade tid i Kabul (ler). Jag betalar gladeligen dyrt för det igen, och för gästfriheten och servicen. Och tillströmningen till den här restaurangen borde vara säkrad för all framtid, på grund av alla araber som därefter hamnar i knappa omständigheter och brist på allt i träningslägret. Men det är det militära, bröder, och inget ställe för lyx och nöje.
Och från Kabul var det fortfarande långt kvar.
Mer om det senare, om makterna tillåter."
Fortsättningen på biografin postades på samma forum två dagar senare. Här behandlas svenskalgerierns tid i Khaldens träningsläger, hur han leder en grupp algerier i Jalalabad (Algerian house), hur hans hustru Umm Bilal hade tänkt komma efter, och hur han drar till fronten där han dödas jämte en kuwaitisk broder vid namn Abu Maaz – de begravs tillsammans i Kabul. Försök till översättning, putsad google translate (bättre översättningar välkomnas):
"Berättelsen tog ett uppehåll där Moataz, må Allah vara barmhärtig mot honom, och några bröder reste från Jalalabad till Kabul och sedan till Khost, och jag hade berättat om vägens tillstånd och återgett några scener från resan mellan Jalalabad och Kabul. Där bromsade den märkbart stolte chauffören fordonet när vi passerade en grav, må Allah vara barmhärtig. Afghanen som följde med till graven berättade om dess betydelse och varför den låg där vid vägkanten, och varför afghaner inte sällan lade ner gröna eller vita flaggor där. Detta var en plats där en Mullah 'Torn' hade dödats, och jag kommer inte ihåg nu om det var hitom eller bortanför Sarobi, men troligen efter Sarobi. Jag minns inte omständigheterna, om denna Mullah Torn hade dödats i ett bakhåll eller om en det var ett lönnmord av en förrädare, men det är viktigt att han mötte sin herre just på denna plats.
Längs stora vägen till Kabul drog de fram, de svarta talibanerna från Kandahar, med detta lejon till Mullah. Han var omöjlig att stoppa vid fronten, och den ena staden togs efter den andra. Och på en plats en bit bort sade en broder till mig, från Hekmatyars grupp, att de afghanska krigarna flydde när de hörde att Mullah Torn kom, för han backade inte för något.
Sannerligen, Mullahn öppnade upp alla städer och var talibanernas spjutspets, och vad jag hörde tog han Jalalabad trots allt stöd från Kabul. De flydde alla. Men framför Sarobi dödades lejonet, vilket fördröjde Kabuls fall i flera månader trots att Jalalabad hade intagits på en dag.
Moataz styrde runt Khost, denna heta sommardag, med ett stopp för vila i Ddiz om det inte var så att det blev något stopp dessförinnan. Det är viktigt när man är förhindrad att be att stanna bilen så att ritualen ändå kan genomföras. Och om det kommer en resande grupp, som ett exklusivt kollektiv, kan det vara svårt för den afghanske följeslagaren att hantera ungdomarna i dalen. Det håller inte om de märker vår wahhabitiska mission, och föraren får förklara att att vi följer de fyra imamernas lära och att det vi inte är Wahhabi. Kanske var det ett misstag vi gjorde, att inte respektera doktrinen, och att vi därmed begick våld på den sanna läran, men om vanliga afghaner som såg oss be skulle få se annorlunda handrörelser vid bugningen, eller händer på bröstet, eller rörelser med pekfingret, och allra minst i kombination, skulle de inte bli glada. Man fick förklara för dem att vi var Hanbaliter på predikoresa.
Jag berättar inte det här för nöjes skull, utan för att påtala nyttan av att komma ut på vägarna för Allah. Det hände mig en gång i Kabul med bröderna att en främling ville att vi skulle be tillsammans, och jag sade då att vi ber i moskén, som vi inte var långt ifrån. Men då sade han att han inte gillade att be med afghanerna. Jag frågade varför inte, de är ju muslimer också? Han sade att han kände sig obekväm med att tillämpa Sunnah under bönen. Men gå då efter bönen om du kan stå ut med afghanernas blickar, sade jag. Inte gryningsbönen, vid min gud, sade han. Bra, du slipper gryningsbönen i moskén med dem, sade jag. Vi gick in i moskén och jag såg bitterheten i hans ansikte.
Halleluja. Sheikh Abdullah al Azzam har sagt att man inte ska stöta sig med afghanerna i småfrågor, för att istället mjuka upp deras hjärtan och integreras i deras samhälle, men några av bröderna ansåg att undlåtenheten att göra de rätta handrörelserna minskade giltigheten i deras bön inför Allah.
En sak som man inte kan undgå att notera är att det vid varje talibansk vägspärr hänger upptrasslade kassettband från stolpar vid vägkanten. Det är musik och sång som har konfiskerats i spärren. Man har hamnat i det islamiska emiratet och det är förbjudet att lyssna på musik eller att sjunga, så därför söker talibanerna igenom taxibilar efter vapen, kontraband men också de kassetter som chaufförerna samlar på sig för sina arabiska kunder. Vi brukade beslagta sådana och istället ge dem band med predikningar eller koranrecitationer, och när vi passerat vägspärren tala om för chauffören att, min broder, musik är haram. Och chauffören sade att han talade arabiska och att allt tycks vara haram här. Är saudisk mjölk haram? Det som är haram där måste väl vara haram här, menade han? Hur skulle vi kunna förklara för denne simpla man att huset Saud inte avgjorde Allahs påbud, och så inte heller andra arabländer. Men den afghanske hjälpredan förklarade för honom på hans eget språk, och han förstod, och vi gav honom en kassett med islamisk sång och den senaste inläsningen från Allahs bok.
Det är viktigt att veta att efter vilan i Ddiz med grönt te på restaurangen för att få bort tröttheten, så kommer man till bergen. Här i Ddiz byter man sin vanliga bil mot en fyrhjulsdriven Land Cruiser för att bestiga de höga bergen. Häruppe kämpade de heliga krigarna mot ryssarna och kommunisterna, och slagen i Ddiz kommer att förbli milstolpar i det afghanska heliga krigets historia, där de tyngsta striderna gällde porten till Kabul varefter vägen dit är öppen och platt.
Bröderna red fram på Land Cruisern följda av en virvelvind av damm, uppriven från den slingrande vägen, och en röd storm spred sig över bergssluttningarna ned mot botten i dalen.
Moataz såg detta och kastade blott ett öga på flockarna med svarta getter, kanske sökte han efter sponsorn Badawi som han inte hade sett, trots att han kände hans röst eka mellan de höga bergen.
Han måste ha känt en sådan stolthet av att rida fram på bergen och se på de höga träden som stod resliga trots tidens tand och det hårda klimatet, och kanske lade han märke till bulldozern i den ryska gula färgen. Usamas bulldozer. Usama slogs inte bara i Afghanistan, han reparerade vägar också. Martyrer finns utspridda i varje hörn av denna goda jord.
Efter att ha passerat bergen tog vi av på den anslutande flata vägen mot Khost, och var framme i staden innan gryningen. Ögonblicket därefter företog bröderna bönen, och sedan intogs middag, och sedan for bröderna till lägret i Khalden. Efter mottagningen firade bröderna med vila och sömn, det hade varit en lång dag och alla var trötta.
De yngsta bröderna fick förtroendet att leda den obligatoriska morgonbönen, varefter det följde frukost och sedan förberedelser för en tur med pick-up:en, ledd av lägerkommendanten, på två timmar eller mer, beroende på vägförhållandena, för att se de nomadiska områdena.
Förare var oftast en eritrean vars namn jag inte ska nämna eftersom jag inte vet om han lever eller om han har anslutit sig till karavanen av martyrer.
Det första man ser är vattendraget som går rakt igenom lägret, vars faciliteter är utspridda längs bägge sidor av flodbankarna. På ena sidan idrottsplanen, köket med Akhras kreativa matlagning och röda bönor, och norröver kantinen, en byggnad stor nog för 80 bröder.
Lägret hade fyra vakthundar, två hannar och två honor (för dig, Allah), och historierna om dem är roliga, några rentav fantastiska. De skäller inte mot bröder, varken mot mot lägerinstruktörer eller elever, oavsett nationalitet, men de skäller mot alla afghaner, vilka de än är. Om afghaner kom till lägret, och pratade flytande arabiska, så ertappades ändå de heliga krigarna av hundarna.
Moataz fick möta lägrets Emir, som samtalade med varje nykomling till Khalden. Jag vet inte om denna första intervju var med Ibn Sheikh al-Libi, må Allah förbarma sig, eller med hans tillförordnade, för att Ibn Sheikh al-Libi var ofta bortrest på grund av hans många åtaganden och kontakter i Afghanistan och utomlands.
Träningen inleddes vid ankomsten till lägret. Jag ska inte slösa tid på att prata om hur lång tid träningen pågick. Ett gott råd från emiren är att lyssna och lyda, och be om tur inför svårigheterna, och utföra alla ritualer av dyrkan, och avhålla sig från skvaller och att ställa för många frågor.
Mottagande var en välsignelse. Den store Sheikhen välkomnar dig att sitta med honom, och får dig att veta att han tar sig tid att lära känna dig, och är inte annat än i sällsynta fall sträng i sin ödmjukhet och blygsamhet, och han för dig närmare med goda råd, stående på knä.
Moataz fick bo med de bröder som kom med honom, kanske i tält, eller i ett hus, jag såg honom inte i inledningen av träningslägret därför att jag var i Jalalabad. Men jag såg honom då han hade avslutat grundutbildningen och kommit med i det rättsliga instituet.
Rättsliga institutet hade etablerats under överinsyn av Sheikh Abu Abdullah al-Muhajir, som under ett år gav lektioner i styresskick och lojalitet, och om al-Bara och olika sekter, och andra lektioner, som finns tillgängliga för nedladdning. Om du är uppmärksam kan du höra mina kommentarer då och då (ler) för jag var en av hans studenter, men jag var upptagen med annat och kunde inte gå med i institutet och söka kunskapen, trots att han personligen ville det. Men jag åtlydde inte hans bedjan utan lyder endast Allah.
Moataz gick med i institutet och fick en militär kurs särskilt utformad för institutets pionjärer. Instruktör var en av våra palestinska bröder. Han var stark och när jag såg honom log han sällan. I kursen ingick gerillastridstaktik och krigföring i tätbebyggt område. Ohörsamhet tolererades inte och eleverna straffades om de inte blev klara i tid, och normalt var det inga andra än veteranerna bland eleverna som klarade tempot.
Institutet var inrymt i en stor sal där eleverna sov, med ett anslutande rum för Sheikhen och hans bibliotek, samt salar för lektioner.
Moataz lade ner tid på institutet och fullföljde den militära kurs som leddes av palestiniern Abu Anas (inte hans riktiga namn). Han reste sedan till Jalalabad för att lära sig bombtillverkning hos algeriern Asadullah, Allahs välsignelse, en kurs om två månader eller lite mer. Efter att ha fullgjort alla militära övningar började han samla ihop yngre och äldre algeriska bröder för kampen i Algeriet, Allahs barmhärtighet, och många andra, vars namn jag inte nämner för jag känner inte deras öden. Efter att ha etablerat dessa i Jalalabad flyttade Moataz till Peshawar där han bosatte sig därför att hans hustru Umm Bilal skulle lämna sitt födelseland Sverige för att ansluta sig.
I detta hus styrde han sin sista tid, och besökte ibland med sin broder Jaafar, Allahs barmhärtighet, för att prata om de hinder och prövningar som bröderna hemmavid stötte på, och för att ta emot nya bröder, och för att han ville veta det senaste från fronten i Kabul.
Vid den tiden hade palestiniern Abu Qatada, må han befrias, kungjort en fatwa som klargjorde att kriget med talibanerna var tillåtet, legitimt och rent. Att algerierna mer än andra hade inväntat Sheikh Abu Qatada i denna fråga har sin historia och beror på saker relaterade till det heliga kriget i Algeriet.
Prins Moataz reste så till Jalalabad och sedan till fronten med sin kollega kuwaitiern Abu Maaz, må Allah vara barmhärtig, detta var en man utvald för seger, men han dödades på samma dag. Bägge bröderna delade martyrskapet jämlikt. Abu Maaz växte upp i Kuwait men hade pakistanska tillgångar, så han hjälpte bröderna i Peshawar, för han kunde tala med pakistanierna på deras tungomål.
Trots att bröderna sade nej av rädsla för att mista sin ledare åkte de två till Kabul och blev förebilder för alla andra när de fick användning för de långa kurserna och förberedelserna.
Det hände vid fronten i Kabuls norra ytterområden, där höjderna utgjorde gränslinje mot fienden. De heliga krigarna höll höjderna, grupperade efter nationalitet. Pakistanierna höll en kulle, uzbekerna nästa, talibanerna en, och araberna, notera att jag håller dem som en nation (ler), på en annan.
Faktum är att det var i inledningen av striderna som de flesta bröderna föll, på grund av artillerield eller granater som föll ner i skyttegravarna.
Som ett lejon utsänt av Allah tog jag mig snabbt till Kabul för att ta reda på omständigheterna kring mordet på Moataz och, min fader förbjuder mig, det var medlemmar i Massouds armé som sköt honom i bakhåll.
Chocken var stor för bröderna, och sorgen intensiv, man beundrade honom för hans höga moral, lågmälda tal och för trons ljus som strålade från hans ansikte.
Moataz och Abu Maaz jordfästes på en gravplats i Kabul, må Allah förbarma sig över honom och låta honom bo i paradiset.
Han migrerade och anslöt sig och kämpade fram till sin död, må Allah vara barmhärtig, och samlade de unga algerierna i de svåra dagar när det rådde intellektuella och metodologiska tvivel och talibanerna var halvpopulära. I enlighet med Sheikh Abu Musab al-Suri sparade han ingen kraft när han försvarade talibanerna, och spred hans föreläsningar och inspelningar. Jag är stolt för att jag och bröderna, om natten i hans hem i Kabul, hörde hans råd och åsikter i vissa frågor rörande jihad.
De orden skriver jag från mitt minne, om emiren, algeriern Abu Bilal Moataz, Allahs barmhärtighet."
På arabiska lyder biografin in extenso:

أدوات الموضوع
15-06-2011
أبو العيناء الخراساني
أنصاري

المشاركات: 35
دعاء: 0
تم الدعاء له 142 مرة في 19 مشاركة
ذكرياتي 2 " الأمير أبو بلال معتز الجزائري رحمه الله "
بسم الله الرحمن الرحيم
والصلاة والسلام على المبعوث رحمة للعالمين محمد عليه وعلى آله أفضل الصلاة وأتم التسليم وعلى آله وصحبه والتابعين أما بعد ::..
قال تعالى::..
** وَالّذِينَ هَاجَرُواْ فِي سَبِيلِ اللّهِ ثُمّ قُتِلُوَاْ أَوْ مَاتُواْ لَيَرْزُقَنّهُمُ اللّهُ رِزْقاً حَسَناً وَإِنّ اللّهَ لَهُوَ خَيْرُ الرّازِقِينَ * لَيُدْخِلَنّهُمْ مّدْخَلاً يَرْضَوْنَهُ وَإِنّ اللّهَ لَعَلِيمٌ حَلِيمٌ * *

هنا تقف الكلمات بحق..!
هنا يعجز المرء عن وصف ما يلم به!
يعجز البيان وتجف الأقلام !
حين تفوح رائحة الشهادة وينتشر عبقها في الأجواء!
يقف الإنسان صامتاً تخنقه العبرات وتؤرقه الذكريات ولسانه حاله
يا رب عجل بالوصال فإنني متألم والشوق قد أعياها طول القعود
عن اللقاء فهل لنا من موعد معها لكي نلقاها !
هم الشهداء ومن غيرهم تذوب النفس للقياهم في الخالدين بعدما عشنا معهم خير أيام حياتنا في الدنيا الفانية !
أولئك الذين صدقوا فسبقوا..ومضوا لربهم مضرجين بدمائهم !
الذين أفجعنا رحيلهم وإنا لفراقهم لمحزونون محزونون..
لكننا على أمل اللقاء بهم في جنات ونهر في مقعد صدق عند مليك مقتدر !
سائلين الله من فضله ورحمته أن يبلغنا منازلهم ولا يحرمنا ذلك بذنوبنا ومعاصينا..!
فقد طال الشوق للأحبة والنفس تتوق لرؤياهم..
فإن فقد الأحبة غربة..وأيما غربة..
..............................................


بسم الله الرحمن الرحيم
السلام عليكم و رحمة الله
نعم عجيب ذلك الأمير إنه أبو بلال معتز الجزائري جاء من السويد تلك البلاد الإسكندنافية حيث كل أسباب الراحة و العيش الرغيد متوفرة هناك، وإن تركها من يحسب على الدنيا وصفه أهل الدنيا بالحمق و الخبل ،وكم من الناس من من كانت الدنيا أكبر همه يتلهف و يغامر في قطع البحار و الأودية ليصل إلى تلك البلاد حتى يضمن لنفسه المستقبل "الزاهر" و أسباب الرفاهية و الراحة في هذه الدنيا الفانية !
لكن الأمير معتز لم يكن من ذلك الصنف فما أن من الله عليه بالهداية هو و بعض إخوانه عمل في نصرة الجهاد في الجزائر بجمع التبرعات و نشر إصدارات مجلة الأنصار في ذلك الوقت ....( لم يكن بعد قد ظهر الإنترنت)
و متابعة دروس الشيخ أبي قتادة فك الله أسره و أبي الوليد الفلسطيني و غيرهم من المشايخ و طلاب العلم الجهاديين..
تلك الفترة شابتها بعض الصراعات الفكرية و المنهجية و كذلك انحراف مسار الجهاد في الجزائر بعد إختراق المخابرات للجماعة الإسلامية المسلحة ، كل هذه الأمور أثرت في الأمير معتز و جعلته يفكر في الرحيل و الهجرة للإعداد في سبيل الله..
تعب معتز من سماع المحاضرات والتعقيبات عليها
تعب معتز مما آلت إليه الأمور في بلده
تعب من قراءة الفتاوى تلو الفتاوى في مسألة فرضية الجهاد و عينيتها
و قبل الجهاد لابد من الإعداد فلا يستقيم أن تتحدث عن الجهاد وحبك للجهاد دون أن تخطو الخطوة الأولى و هي الإستعداد لأن تكون أول من يعمل بما أقتنعت به.
عزم معتز على اللحاق بأرض الإعداد وهي أفغانستان ولم تكن هناك أرض مناسبة لذلك إلا هي..
فشمر على السواعد و اتخذ الأسباب ثم توكل على الله
لن أتكلم عن المراحل التي مر بها قبل أن يدخل إلى أفغانستان فلا أظنها بعيدة عن نفس المراحل التي مررت بها أنا قبل ذلك. و لأننا لم نتحدث في تفاصيلها وكان ذلك من الأمور التي لا تحكى و لا نسأل عنها
و إن سألت عنها قيل لك " الأمنيات يا شيخ !! " مع الابتسامة طبعاً..
إذن دخل إلى أفغانستان ولا شك أن معتزا جاء بتزكية من الإخوة في السويد أو في بريطانيا وذلك كان شأن كل من التحق بالإعداد من كل البلاد في العالم فكان لابد من التزكية ..
و ما أظن معتزاً غفل عن الفرق الموجود بين ما قبل طورخم و ما بعدها
ما قبل طورخم ظلمات بعضها فوق بعض؟؟
و العجيب أنك و إن كنت بعيدا فقط بعدة أمتار عنها وتنظر من حولك ترى البشتون من القبائل أغلبهم حليق فخورين بشواربهم يتطاير الشر من أعينهم و الطاقية الزرقاء المائلة على رؤوسهم تخبرك أنك في منطقة غاية في الخطورة
و العجيب أنك تقرأ في الطريق قبل دخول منطقة القبائل على لوحة " لا يسمح للأجانب و السياح الدخول إلى منطقة القبائل إلا بحماية عسكرية "
فالمنطقة لا تخضع لسلطان دوله باكستان وأهلها يتاجرون في كل شيء و يصنعون السلاح الخفيف بكل أصنافه ماعليك إلا أن تأتيهم بالموديل الذي تريد فيصنعونه لك في ظرف أسبوع أو أقل مع الذخيرة طبعا
و حركة الجيش الباكستاني تقتصر على الطريق الرئيسي و برفقة ميليشيا القبائل فهؤلاء هم من يتكفل بتفتيش الحافلات و سيارات نقل المسافرين و البضائع و هم من يوقف الأفغان عند البوابة لتفتيشهم و ابتزازهم
إذا فالسفر من بيشاور إلى أفغانستان كان محفوفاً بالمخاطر وخاصة خطر الإعتقال ، و لكن فضل الله و رحمته بنا وكانت الأوضاع السياسية في باكستان تسمح بالتنقل دون تشديد الرقابة
و كان الإخوة يأخذون جميع الإحتياطات والأسباب ثم يتوكلون على الله
و أذكر أني لما أن صعد الميليشيا لتفتيش الحافلة لم أنظر إليه حتى لا يكلمني بالبشتو مخافة أن أقع في ورطة
و لم يفتش ذلك التفتيش بل أظنه فعل ذلك من باب الروتين لأنه أخذ رشوته من مساعد السائق مسبقاً
أما نحن فكنا نشبه رجال القبائل إن لبسنا القميص الباكستاني وتلك الطاقية و قد قال لي ذلك أحد الإخوة لما رآني لابساً تلك البدلة ( ابتسامة )
الظاهر أني فعلا كنت أشبههم ، فما أن لبست تلك البدلة و أعطوني "بتو" و طاقية ثم شبشباً ضحك الإخوة و قالوا " قبائلي "
" البتو " هو ذلك القماش الذي يضعه الأفغان على أكتافهم، طوله مترين و عرضه متر ، يستعمله الأفغان في كل شيء: كغطاء أثناء النوم و كلحاف أيضا
كلباس يقي من البرد أو ككيس تحمل فيه الأغراض
و كسجاد للصلاة
لنقل أن ذلك القماش متعدد الإستعمالات و لا يفرط فيه الأفغان مهما حصل
و يكون من القماش الخفيف صيفاً و من الصوف والقماش الدافئ شتاءاً
إذا فكل أفغاني له بتوين واحد للصيف و آخر للشتاء و هذا كان حالي و حال جميع الأخوة وأصبح البتو لا يفارقنا أبد في حلنا و ترحالنا..
لا شك أن معتزاً مر من هذه المرحلة و كان الوقت صيفاً فإذا به و بعض إخوانه يهلون علينا عند أسد الله الجزائري في دارونتا شمال جلال آباد على بعد عدة كيلوميترات منها..
نعم كنت هناك و لم نكثر الحديث مع القادمين الجدد لأن التعليمات العامة في المعسكرات كانت تفرض علينا عدم الإختلاط بالجدد و في الغد صباحاً رحلوا إلى كابل و منها إلى خوست و كانت كابل في يد طالبان آن ذاك و كنت قد أكملت سنة من الإعداد العسكري و لن أحدثكم عن التواريخ بل أترك لكم الأمر لتخمنوا و تحددوا التواريخ ... ( إبتسامة )
و كنت في الحلقة الماضية أخبرتكم عن فراري و كل من كان في جلال آباد من طالبان لما هاجمها هؤلاء الأسود و قد ضحكوا منا كثيرا لفرارنا منهم و قالوا لنا " كيف تفرون منا ونحن نحبكم وأنتم ضيوفنا !؟ "
و من المؤسف أن بعض المجاهدين العرب قاتلوهم و منهم من قتل و منهم من نجا و كل يبعث على نيته و ما كان يعتقده في طالبان في تلك الفترة
لأن ظهورهم كان يطرح تساؤلات عديدة عن من وراءهم و من يدعمهم، لكن لا شك أن لباكستان يد في ذلك قبل أن تنقلب طالبان عليها بقيادة الملا عمر حفظه الله ، ووضحت الرؤيا بعد ذلك حين نصرت طالبان الإخوة المهاجرين و المجاهدين من عرب و عجم..

لكن يعذر كل من ارتاب منهم من العرب في ذلك الحين لأن الأمور لم تكن واضحة تماماً و خاصة أن السعودية اعترفت بهم آن ذاك و أنتم تعلمون خبث آل سلول و عمالتهم لأمريكا ، المهم لست هنا في سرد هذه الذكريات للحديث عن راية طالبان في تلك الأيام إن كانت شرعية أم لا و لكن أنا أكتب لكم هذه الكلمات لأروي لكم بعض المشاهد المشوقة للجهاد و الإعداد في سبيل الله.
عوداً إلى الأمير معتز فبعد أن سافر إلي كابل في صبيحة ذلك اليوم من الصيف يمم نحو خوست بعدها ثم إلى معسكر خلدن الذي كان أميره ابن الشيخ الليبي رحمه الله و أسكنه فسيح جناته ( قلبي يتقطع ألما حين أذكر بن الشيخ ، و سأخصص له حلقة بإذن الله لأذكر فيها بعض شمائله و صفاته و موقفا حدث لي معه رحمه الله .... )
و الطريق يا إخوة طويلة و متعبة لكنها مفرحة وممتعة ، أولا قد يتساءل البعض عن هذه اللفة الطويلة التي كنا نقوم بها من جلال أباد إلى خوست و معلوم أن خوست قريبة جداً من الحدود الباكستانية من جهة ميران شاه
نعم يحق لك أن تسأل و هاك الجواب : إعلم أخي أن القبائل البشتونية على الحدود مع أفغانستان ليست كلها سنية بل إن فيها من هم من الروافض و هؤلاء لعنهم الله كانوا و مازالوا يبيعون من يمسكون من الشباب في منطقتهم لذلك لم يكن العرب يمرون من هناك إلا في النادر القليل فقط و يكونون متقنين للبشتو أو الداري ( الفارسي الأفغاني ) على الأقل حيث أنهم إن ألقي القبض عليهم يعاملون مثل ما يعامل الأفغان بسرقة أموالهم و إهانتهم.
ألا لعنة الله على الروافض إلى يوم الدين ( أمنوا يا إخوة ).
المهم الطريق من جلال أباد إلى كابل لم تكن معبدة إلا في النادر و مليئة بالحفر الضخمة ولا شك أن تلك الحفر هي من جراء القصف ، فقد كانت مدمرة تماماَ و أصبحت طريقاً ترابياً و لا شك أن سائقي السيارات في أفغانستان من أمهر السائقين لبراعتهم في تفادي تلك الحفر . و كنا نقطع تلك المسافة في وقت يناهز الأربع ساعات لمسافة لا تتعدى 120كلم مع زيادة 8 ساعات من كابل إلى خوست و هذه الطريق كلها ترابية و الأصعب منها تلك التي تقطع سلسلة جبال ستكندو
و بعد سروبي تصعد السيارة طريقاً معبداً لكنه ضيق و تتخلله بعض الحفر أيضاً ، طريق ملتوى يشق الجبال الشاهقة المطلة على الوادي : نهر كابل
وكنت أرى في بعض القمم رجلاً أو رجلين يفجرون حافة الجبل فلما سألت عن ذلك قيل لي أنهما يبحثان عن الزمرد و الألماس.
إذا لا شك أن معتزاً حينما وصل إلى كابل أكل وجبة الغذاء في أحد مطاعمها و لكم كان يفرح صاحب المطعم حين يرى العرب قد دخلوا إلى مطعمه ، يعلم أنهم سيأكلون ألذ ما عنده من كابلي و كباب و غير ذلك مما لذ و طاب
و الحقيقة يا إخوة أني لم آكل رزاً أطيب من الكابلي لحد الساعة ( إبتسامة ). و سيدفعون ثمن ذلك و هم فرحون لكرم الضيافة والخدمة.و سيبقى هذا المرور على المطعم ذكرى جميلة لما سيجده العرب من شظف في العيش و حرمان من كل شيء في المعسكر. إنه التدريب و العسكرية يا أخي و لا مكان للترف و اللهو !
و بعد كابل مازالت الطريق طويلة….
هذا و للحديث بقية إن شاء الله
لا تنسوني من دعائكم .
Fortsättning:

18-06-2011
أبو العيناء الخراساني
أنصاري


المشاركات: 35
دعاء: 0
تم الدعاء له 142 مرة في 19 مشاركة
ذكرياتي 2 " الأمير أبو بلال الجزائري رحمه الله "تتمة"
بسم الله الرحمن الرحيم
والصلاة والسلام على المبعوث رحمة للعالمين محمد عليه وعلى آله أفضل الصلاة وأتم التسليم وعلى آله وصحبه والتابعين أما بعد ::..
قال تعالى::..
** وَلَا تَحْسَبَنَّ الَّذِينَ قُتِلُوا فِي سَبِيلِ اللَّهِ أَمْوَاتًا بَلْ أَحْيَاءٌ عِنْدَ رَبِّهِمْ يُرْزَقُونَ **
السعيد من اتخذه الله شهيد..
والسعيد من ثبته الله تحت راية التوحيد فلم يبدل ولم يغير حتى جاءه اليقين..
والسعيد حقاً من هاجر إلى الله تاركاً خلفاً الدنيا وما فيها راجياً إحدى الحسنيين
النصر أو الشهادة..
تقبل الله إخواننا في الشهداء وألحقنا بهم مقبلين غير مدبرين..
وهذه تتمة قصة أخينا أبي بلال الجزائري تقبله الله في الشهداء يرويها لنا أخينا حفظه الله ورعاه..

..............................

بسم الله الرحمن الرحيم
السلام عليكم و رحمة الله
توقفنا في الحلقة الماضية عند سفر معتز رحمه الله و بعض إخوانه من جلال آباد إلى كابل و من ثم إلى خوست
و أخبرتكم عن حالة الطريق و بعض المشاهد التي رأيتها في سفري الشخصي من جلال آباد إلى كابل و لا شك أن معتزاً قد لاحظ تخفيف سرعة السيارة من قبل السائق حينما مر بجنب قبر الملا برجان رحمه الله ، و ربما أخبره الأفغاني الذي كان يرافقهم أن هذا القبر هو للملا برجان
من هذا الملا الذي قبره على حافة الطريق و لماذا دفن هنا ؟!
و من عادة الأفغان أنهم يضعون راية خضراء أو بيضاء على القبور المهمة تعليماً لها.
هذا المكان هو المكان الذي قتل فيه الملا برجان و لا أذكر بالضبط إن كان قرب سروبي أو بعدها و إن كان يغلب علي الظن أنه بعد سروبي و لا أذكر ملابسات مقتل الملا هل كانت بكمين أو إغتيال بخيانة خائن ، المهم أنه رحمه الله التحق بربه في هذا المكان و سط الطريق الرئيسية المؤدية إلى كابل.
هذا الملا أسد من أسود طلبان فلما انطلق من قندهار لم يستطع أحد إيقافه في جبهة فكان يأخذ المدينة تلو الأخرى
و الموقع بعد الموقع و يحدثني أحد الإخوة الحزبيين ( جماعة حكمتيار ) فقال لي : كان الأفغان المقاتلون لطالبان إذا سمعوا أن الملا برجان قادم فروا لا يلوون على شيء.
فعلا فإن هذا الملا فتح كل المدن و المناطق التي دخلها و كان رأس حربة طالبان و ما أن سمعت به الأحزاب التي كانت تتقاسم جلال أباد رغم الدعم القادم من كابل للتصدي له إلا أنهم فروا جميعاً و تخندقوا في جبهة ناحية سروبي و هناك قتل هذا الأسد و تأخر فتح كابل لعدة شهور بعد سقوط جلال آباد في أقل من يوم.
يمم معتز نحو خوست في ذلك اليوم الحار من الصيف و لعله توقف في لوجر ليستريح بعض الوقت أو بعدها في جرديز إن لم يكن قد توقف قبلها في بعض المحطات ، المهم إذا حظرت الصلاة يتوقف السائق لأداء الشعيرة فيتوضأ الشباب من الوادي و يصلون جماعة قصراً أو جمعاً ، أما الأفغان المرافقون فلا يقصرون و لا يجمعون..
و يجدون عملنا من عمل الوهابية و كان الأفغاني المرافق يشرح للسائق أننا على مذهب أحد الأئمة الأربعة و أنه ليس هناك مذهب يسمى وهابية فتتبدد شكوك السائل ، و لعل من بين الأخطاء التي كنا نرتكبها هي عدم اعتبار مذهب القوم ومخالفتهم في هذه الفروع التي يمكن تجاوزها ، فكان العامي من الأفغان حين يشاهدنا نصلي يستغرب من حركة رفع الأيدي عند الركوع والقيام منه ، وكذلك وضع الأيدي على الصدر و حركة السبابة في التشهد ، ناهيك عن القصر و الجمع فذلك لم يكن يستسيغه الأفغان.
الأفغاني المرافق كان يشرح لهم و يقول لهم أننا على مذهب الشافعي أو أحمد ابن حنبل
و ليعلم الأخوة القراء في شموخ أني أسرد لكم هذه الأحداث ليس من قبل الطرفة بل هي عبر و مواعظ يستفيد منها المقبل على الخروج في سبيل الله مهاجرا إلى الله ، و قد حدث لي مرة في كابل أمر غريب مع أحد الإخوة حيث أنه نودي للصلاة و كنا غير بعيدين من أحد المساجد فقلت له : نصلي في المسجد إن شاء الله
فقال لي أنه لا يحب الصلاة مع الأفغان
فقلت له : و لماذا يا أخي ؟! إنهم مسلمون
قال : أحس بالحرج في تطبيق السنن أثناء الصلاة
قلت : إذن أتركها إذا كنت تتحرج من نظرات الأفغان بعد الصلاة
قال : لا و الله ما أنا بتاركها
قلت : طيب لكن لسنا بتاركي الصلاة في المسجد معهم
فدخلنا المسجد و كنت ألحظ ملامح الإمتعاض في وجهه.
سبحان الله !
و لكم أفتى شيخ الإسلام الإمام الشهيد عبد الله عزام في عدم مخالفة الأفغان في هذه المسائل الفرعية تأليفاً للقلوب واندماجاً في مجتمعهم و لكن بعض الإخوة هداهم الله كان يظن أن عدم رفع اليدين قبل الركوع و بعده سينقص من صحة صلاته و الله المستعان.
و في الطريق مما يثير انتباهك أيضا عند كل نقطة تفتيش طالبانية أنك تجد أشرطة الكاسيت الممزقة والمعلقة على عمود بجانب الطريق
ماهذه الأشرطة التي ترفرفها الريح ؟
إنها شرائط الموسيقى و الغناء التي صادرها نقطة التفتيش
أنت في حضرة الإمارة الإسلامية و لا مجال لسماع الموسيقى أو الغناء ، لذلك كان مما يفتش عنه طالبان في سيارات الأجرة بعد الأسلحة و الممنوعات المعروفة أضيفت إلى اللائحة تلك الأشرطة و كان سائقوا السيارات يخبؤونها إلا إذا كان زبناؤهم عرباً، فكنا نأخذها منهم ونعطيهم شريطاً لنشيد إسلامي أو قرآن.
و مرة بعد أن مررنا نقطة التفتيش أخرج السائق شريط الموسيقى فنهاه أحد الإخوة فقال له : يا أخي الموسيقى حرام
فقال السائق و كان يتكلم العربية : كل حرام حرام !! ليش في سعودي مسلسلات كتير كتير ؟! هِناكَ ما في حرام ؟
هِنا في حرام ؟!
طبعا أفحمنا الأفغاني ( ابتسامة ) و كيف يمكن لنا أن نشرح لهذا العامي أن آل سلول لا يحكمون شرع الله و كذلك كل البلاد العربية .
لكن الأفغاني المرافق شرح له بلغته و تفهم الأمر وأخذنا منه ذلك الشريط و أعطيناه شريطا لأناشيد إسلامية وآخر لتلاوة من كتاب الله عز وجل.
المهم بعد تلك الإستراحة في جرديز و شرب الشاي الأخضر في ذلك المطعم لإستعادة النشاط وإزالة التعب فما يواجهك الآن هي سلسلة جبال ستكندو
هنا في جرديز يتم استبدال السيارة العادية بسيارة رباعية الدفع لاند كروزر لتسلق جبال ستكندوا الشاهقة، هذه الجبال التي كانت مؤوى للمجاهدين ضد الروس و الشيوعيين و معارك جرديز ستبقى مسطرة في تاريخ الجهاد الأفغاني حيث كانت من أشد المعارك لكون جرديز بوابة إلى كابل و الطريق مفتوحة و منبسطة منها إلى لوجر و بعدها كابل.
يركب الإخوة اللاند كروزر فتنطلق السيارة تاركة وراءها زوبعة من الغبار المنبعث من الطريق الملتوية الترابية
تلك الزوبعة الحمراء التي تنتشر على سفوح الجبال نازلة إلى قعر الوادي.
معتز قد شاهد ذلك و رمى ببصره إلى ذلك القطيع من الماعز الأسود و لربما بحث عن الراعي فلم يره رغما أنه سمع صوته البدوي يردده الصدى في أعالي الجبال.
لابد أنه أحس بتلك العزة التي يستشعرها كل من ركب شموخ الجبال و نظر إلى علو تلك الأشجار الصامدة رغم مرور الزمن و قساوة الطقس.
و لربما لاحظ ذلك البلدوزر الروسي الأصفر اللون
إنه بلدوزر أسامة
أسامة لم يكن يقاتل فقط في أفغانستان بل كان يصلح الطرق أيضا
أفضال الإمام الشهيد منتشرة في كل بقعة من تلك الأرض الطيبة
و بعد قطع تلك الجبال ، تنطلق اللاندكروزر نتخر طريقا مستوية إلي خوست فتصل إلى المدينة قبل الغروب و بعدة بقليل فيتوقف الإخوة للصلاة و من ثم تناول وجبة العشاء و بعدها مباشرة يذهب الإخوة إلى مضافة معسكر خلدن..
بعد الإستقبال و حط الرحال يخلد الإخوة الى الراحة و النوم ، فقد كان يوما طويلا متعباً
يٌأذن لصلاة الصبح فيقوم الشباب لأداء الفريضة ثم الإفطار ثم الإستعداد لركوب بيكب خلدن .
المعسكر يبعد عن خوست حوالي ساعتين قد يزدن أو ينقصن حسب سرعة السائق و حسب أحوال الطريق
و هي تشق مناطق البدو و أراضيهم.
سائق البيكب في أغلب الأحيان كان أخ إريتيري لن أذكر لقبه لعدم معرفتي إن كان حيا أو قد لحق بقافلة الشهداء و كذلك لن أذكر كنى من لم أتأكد من استشهادهم وربما أعطيهم ألقاباً غير التي كانت لديهم هناك.
أول ما تراه بعد أن تقطع السيل الذي يمر وسط المعسكر الذي تنتشر مرافقه طولاً على ضفتيه اليمنى و اليسرى ، ساحة الرياضة ثم المطبخ حيث الأخرس يتفنن في طبخ الفاصوليا الحمراء و على شِمال المطبخ المطعم و هو عبارة عن بناء مفتوح يكفي لإستقبال 80 أخا.
و للمعسكر أربعة كلاب حراسة ذكرين و أنثيين ( أجلكم الله ) و لهذه الكلاب قصص طريفة و بعضها عجيب
منها أنها لا تنبح على الإخوة المتدربون و المدربين أيا كانت جنسيتهم و لكنها تنبح على الأفغان أيا كانوا إذا اقتربوا من المعسكر حتى إن مرافقنا الأفغاني و الذي كان يجيد العربية و تربى و ترعرع مع المجاهدين كان يستغرب من تلك الكلاب لماذا تنبحه و هو يعيش معنا و يلازمنا.
التحق الأمير معتز بعد لقائه أمير المعسكر و الحديث معه كعادة كل جديد يلتحق بخلدن و لا أعلم ان كان أول حديث له كان مع ابن الشيخ رحمه الله أم نائبه ، لكون ابن الشيخ كان كثيراً ما يغيب لكثرة أشغاله و اتصالاته في أفغانستان و خارجها.
تبدأ الدورات التدريبية بمجرد ما تلتحق بالمعسكر و لا مجال لتضييع الوقت يكون الحديث عن المدة التي ستقضيها في التدريب و بعض النصائح التي يقدمها لك الأمير و على رأسها السمع و الطاعة للأمراء في المنشط و المكره ثم الدعاء لك بالتوفيق و الصبر على المشاق، و حثك على كثرة الطاعات و الإبتعاد عن القيل و القال و كثرة السؤال.
أنعم به من استقبال إن كان بن الشيخ هو من يستقبلك جلوسه معك يشعرك كأنه يعرفك من زمان ولا يرفع إلا في النادر بصره إليك من شدة تواضعه و حياءه و يقربك إلى ركبتيه مقدما لك النصح و كأنه يناجيك..
ذهب معتز إلى مكان اقامته مع إخوانه الذين جاؤوا معه ، لربما أقام في خيمة أو في غرفة فلم أره في بداية تدريبه لأني كنت في جلال أباد و لكني رأيته بعد أن التحق بالمعهد الشرعي و قد أنهى كل التدريبات الأساسية
المعهد الشرعي هذا تأسس بإشراف الشيخ أبي عبد الله المهاجر الذي أعطانا قبل عام تلك الدروس في الحاكمية و الولاء و البراء و الطوائف الضالة و غيرها من الدروس و هذه السلسلة مسجلة و موجودة للتحميل و لعلكم إن استعمتم لها تسمعون مداخلاتي في بعض الأحيان ( ابتسامة ) فقد كنت أحد طلابه و الآخذين عنه إلا أن انشغالي بأمور أخرى لم ألتحق بالمعهد رغم طلبه شخصيا مني أن أجلس لطلب العلم و لكن لم أستجب لدعائه و لا حول و لا قوة إلا بالله.
إذا الأمير معتز التحق بمعهد أبي عبد الله و كانت تعطى دورة عسكرية خاصة لرواد المعهد ، المدرب كان أحد الإخوة الفلسطينيين إذا رأيته تحقرنه و لكنه كان شديدا و لا ترى ابتسامته إلا نادرا، كان جامعا لتكتيكات حرب المدن و العصابات لا يتهاون في إسدار العقوبات للذين يعصون الأوامر أو يتخلفون عن تتطبيقها في وقتها
و عموما لم يلتحق بذلك المعهد إلا القدامى من المتدربين الذين يصبرون على الشدة
و كان المعهد مكونا من غرفة كبيرة هي مقر نوم الطلبة و غرفة ملاصقة صغيرة هي غرفة الشيخ و مكتبته ، و غرفة للمحاضرات و الدروس.
قضى معتز فترة في ذلك المعهد و أكمل الدورة العسكرية الخاصة بقيادة أبي أنس الفلسطيني ( ليست كنيته الحقيقية ). ثم توجه إلى جلال أباد لأخذ علوم التصنيع على يد أسد الله الجزائري رحمه الله ، دورة تدوم شهرين أقل أو أكثر بقليل. و بعد أن أنهى كل التدريبات العسكرية قام يجتهد في جمع شباب الجزائر بمساعدة إخوانه الأقدم منه في الساحة كجعفر الجزائري رحمه الله و غيره كثير ممن لن أذكر لأني أجهل مصيرهم. وقاموا بتأسيس مضافتهم في جلال أباد و بعد ذلك انتقل معتز إلى بيشاور و اكترى بيتا ليكون له مسكنا لأن زوجته أم بلال ستلحق به مهاجرة إلى الله تاركة بلدها الأصلي السويد.
و في ذلك البيت كان آخر عهدي به و كانت زيارتي له مع الأخ جعفر رحمه الله فكان حديثنا عن بعض المشاكل و العوائق التي يلاقيها الاخوة في الداخل و غير ذلك من المسائل المتعلقة بالإعداد و استقبال الإخوة الجدد و كذلك رغبة بعض الإخوة اللحاق بالخطوط الأولى في كابل.
طبعا في تلك الفترة كان قد أفتى الشيخ أبو قتادة الفلسطيني فك الله أسره و غيره بجواز القتال مع طالبان و أن رايتهم واضحة و شرعية. و كان الشباب الجزائري يطمئنون إلى الشيخ أبي قتادة أكثر من غيره و هذه المسألة لها تاريخها و ارتباطها بقضية الجهاد في الجزائر .
و دخل الأمير معتز إلى جلال أباد و من ثم ذهب إلى الخط الأول هو ورفيق دربه أبو معاذ الكويتي رحمه الله هذا الأخ هو من كان سيحدثك عن سيرته بالتفصيل أخي رياح النصر إلا أنه قتل معه في نفس اليوم و كلا الأخوين الشهيدين كانت لهما ميزة واحدة يقتسمانها و هي حسن الخلق ، أبومعاذ ذو الأصول الباكستانية تربى في الكويت و نشأ بها و كان يساعد الإخوة الجزائريين في بيشاور لكونه باكستاني يتحدث لغة قومه.
توجهوا إلى كابل بالرغم من رفض باقي الإخوة و خوفهم أن يفجعوا بمقتل أميرهم، إلا أن معتزا لم يلق لكلام الإخوة بالا و ذهب ليكون قدوة للبقية كي يلحقوا به فقد طال القعود بكثرة البرامج و الدورات و جاء وقت تطبيقها عمليا
و كان الخط الأول على مشارف كابل شمالا ، يتكون بخط من التباب مقابل العدو على كل تبة مجموعة من الإخوة متخندقون يردون عادية أفراد مسعود قبحه الله. فكان المجاهدون متوزعون على تلك التباب ( التلال ) كل مجموعة حسب جنسيتها العرب لهم تبتهم والباكستانيون لهم تبتهم و الأزبك لهم تبتهم و الطالبان لهم تبتهم أيضا ،لاحظوا أني جمعت العرب في جنسية واحدة ( ابتسامة ).
و في الحقيقة ما كان الخط الأول مسرحاً لقتال يومي بل لقد كان غالب من يسقط من الإخوة قتيلاً فيه كان من جراء القصف البعيد أو قذيفة هاون تسقط في أحد الخنادق ، و حسب رواية أسد الله الذي ذهب إلى كابل على وجه السرعة لمعرفة ملابسات مقتل الصديقين معتز وأبي معاذ أخبرني أنهما كانا متقدمين ففاجؤهما فرد من أفراد مسعود في كمين بقذيفة آربي جي.
كانت الصدمة كبيرة لإخوانه ، واشتد الحزن عليه ، وعلمت أنه لن يخلفه مثله فقد كان الشباب يهابونه و يحترمونه لأخلاقه السامية و هدوئه في الكلام و لنور الإيمان الذي كان يشع من وجهه
دفن معتز و خليله أبو معاذ في مقبرة كابل فرحمه الله رحمة واسعة و أسكنه فسيح جناته
فقد هاجر و أعد العدة و قاتل حتى قتل رحمه الله ، و كان جامعا للشباب الجزائري تحت جناحه في تلك الأيام العصيبة حيث كانت تتلاطم الأمواج الفكرية و المنهجية و كانت الشبه رائجة حول طالبان و منهجها ، و فك الله أسر الشيخ أبي مصعب السوري فإنه لم يأل جهدا في الدفاع عن طالبان و دحض تلك الشبه بمحاضراته و تسجيلاته ، و إني لأفخر أني بت ليلة في بيته في كابل و جالسته أنا و بعض الإخوة استمعنا فيها لنصائحه و آرائه في بعض القضايا التي كانت تشغل الساحة الجهادية آن ذاك
لعلي بهذه الكلمات كتبت ما حضرني من ذاكرتي بشأن الأمير أبي بلال معتز الجزائري رحمه الله
و في الحلقة القادمة إن شاء الله سأحدثكم عن الأمير بن الشيخ تقبله الله و أسكنه الفردوس الأعلى مع الأنبياء و الصديقين و الشهداء و الصالحين ، ذلك الأمير الفذ الذي لم أعلم أحدا ذكره بسوء و لا حتى سمعت كلمة تنتقص من شأنه إلا ما سمعته من عدو الله و رسوله القذافي و أزلامه أنه انتحر و حاشاه أن ينتحر بل قتلوه لعنة الله عليهم أجمعين إلى يوم الدين.
هذا و أصلي و أسلم على محمد المبعوث بالسيف بين يدي الساعة ليعبد الله وحده لا شريك له
لا تنسوا أخوكم من الدعاء
(Blogginlägget ovan är redigerat i efterhand för att i rätt följd inrymma såväl första som andra delen i biografin både i ett försök till översättning och på arabiska.)

Uppdatering:

Enligt uppgift är Abu Bilal Moataz täcknamnet för Redouane Laadjal, stupad i strid 1999, vilket betyder att hustrun Umm Bilal är Ann Ferm, den muslimska aktivisten – hon utbildar så kallade muslimska fredsagenter – i Umeå som är så tystlåten om sitt förflutna.

Det är den franske bloggaren på Le Monde Abou Jaffar, alias Jaques Raillane, som påstås vara före detta analytiker på franska försvarsdepartementet och terrorismexpert, som skriver om paret. I en bloggpost om självmordsattentatet som dödade den afghanske motståndsmannen och försvarsministern Ahmed Shah Massoud, nämnd i biografin ovan, påstås att änkorna till de två självmordsbombarna eskorterades till Förenade arabemiraten av "Oum Bilal, änkan till Redouane Laadjal alias Abou Bilal, före detta ledare för det algeriska huset i Afghanistan".

Abou Jaffar:
"Quant aux veuves des assassins, elles furent accueillies aux Emirats Arabes Unis par Oum Bilal, la veuve de Redouane Laadjal alias Abou Bilal, l’ancien chef de la Maison des Algériens en Afghanistan.

Mais ceci est une autre histoire, qui nous conduirait en Stockholm, à Alger, à Londres. Une autre fois…"
För den som söker finns det mycket att läsa på internet om Ann Ferm/Carola Ferm Laadjal och Redouane Laadjal/Abu Bilal (och hennes efterföljande make). Jyllands-Posten täckte historien stort 2001, och Aftonbladet hakade på. Nyligen, i samband med WikiLeaks, återkom Aftonbladets Peter Kadhammar till historien, men utan att lyckas få någon kommentar från henne. Hon höll morgonandakter i Sveriges Radios P1 så sent som för några veckor sedan!

fredag, september 23, 2011

Syntetiskt sittfläsk och Thomas Östros DNA

Min ledare i torsdagens SvD kritiserade politik som födkrok. Den skrevs innan jag visste att Annika Billström (S) minimerar sin lön och maximerar sin vinst för att kunna få bibehållen pension från politikerkarriären. Då hade jag kanske fokuserat mer på sådan omoral än på fenomenet "den politiska klassen".

"Som vanligt reses krav på att politiker ska återgå till sina jobb efter slutfört uppdrag, i stället för att belasta skattebetalarna. Men, frågar sig den luttrade, vilka jobb då?

Ta Fredrik Reinfeldt, som ett tankeexperiment. Till vilken arbetsplats skulle han återgå? Innan han blev statsminister 2006 var han partiledare i tre år. Dessförinnan riksdagsledamot, vilket han blev vald till år 1991, ungefär i samma veva som han blev ungdomsförbundsordförande. Innan dess hade han hunnit med att vara borgarrådssekreterare i Stockholm, sitta i Täbys fullmäktige och leda Borgerliga studenter. Till och med under sin militärtjänstgöring satt han i värnpliktsriksdagen.

Samma sak med hustrun Filippa Reinfeldt. Innan hon blev sjukvårdslandstingsråd i Stockholms län satt hon som kommunalråd i Täby. Dessförinnan arbetade hon som assistent åt Gunnar Hökmark (M) på näringslivets tankesmedja Timbro, och på Moderata ungdomsförbundets kansli.

Det var förresten så de fann varandra: i ett utskott i MUF. Och för ett år sedan fick deras äldste son Gustaf arbete på samma ungdomsförbund (han har nu dock tagit ett jobb på McDonalds).

Missförstå inte. Fredrik Reinfeldt är lika lämplig för statsministerämbetet som någon annan. Craig Venters labb skulle inte kunna odla fram en mer ändamålsenlig politiker ens med fri tillgång till syntetiskt sittfläsk och Thomas Östros DNA.

Men han är just politiker, och inget annat. Det finns inget jobb att gå tillbaks till."

torsdag, september 22, 2011

Jihad bland kriminella i Halmstad

Islam och tawhid är en ny svensk websajt som drivs från Halmstad av en känd kriminell, och som uttrycker lojalitet med al-Qaidas centrala ideologer. Sajten innehåller predikningar av Anwar al-Awlaki och Abdullah Azzam samt har på central plats flera reklambanners för Abu Muhammad al-Maqdisis sajt Minbar al-Tawhid al Jihad. Vidare återger sajten svenska nyheter om Säkerhetspolisens utveckling och kontraterrorismarbete samt rapporterar från de olika fronterna i det heliga kriget.

Sammantaget och enkelt uttryckt kan man beskriva sajten som våldsbejakande islamisk extremism.

Sajtägarens intresse för den globala jihadistiska rörelsen illustreras inte minst av att han annonserat om hjälp på ett av internets största jihadforum, al-Ansar. Google har även en cache av dialogen, och översatt genom Translate lyder det första inlägget:

Request for a new site design and distinctive

Hafs al-Muhajir

27-10-2009, 04:09 AM

The name of God, prayer and peace upon the Messenger of God and his family and companions: ask for help from my brothers honored the owners of a head start and experience in the field of web design on a proposal design for a new site to support the people of the right and raise the banner of Jihad and Tawheed. name of the site Islam-Tawhid will site contains written material and audio-visual translated for each of you are aware of the Muslim pious scholars and sheikhs truthful Mujahideen, in response to the people of deviation and misguidance and all who buy the revelations of Allah a small price. call upon God to help us and our brothers to master this work obey Him in the gap in right and the incitement of this and we ask Him sincerity in word and deed.
Varefter följer ett meningsutbyte om design, publiceringsverktyg och så vidare. Det intressanta är dock inte innehållet, utan platsen. Den som ska annonsera efter webtjänster, och av alla världens muslimska sajter väljer al-Ansar, har ett tydligt syfte.

I länklistan på Islam och tawhid tipsas för övrigt om al-Ansar, "Ett Mycket bra webbforum för de senaste nyheterna i den islamiska världen".

Mannen bakom Islam och tawhid försöker även bygga parallella publiceringskanaler. På Paltalk finns samma varumärke, och där utlovas möten klockan 19.30 varje onsdag, lördag och söndag. Paltalkgruppen bildades den 10 januari 2010, och har idag 9 medlemmar (bland dem återfinns "Omar Shehidi" som ju är vad Rosengårds radikale Faik Rustemi kallar sig). Administratörsprofilen går under namnet Darutawhid. På YouTube finns DaruTawhids kanal, registrerad den 24 november 2010, med filmer vars innehåll sträcker sig från al-Qaida i Irak till gatustrider i Libyen. Man kan vidare hitta spår på nätet genom att söka efter aliaset Hafs al-Muhajir.
Så vem ligger då bakom Islam och tawhid? Enligt Whois på NIC registrerades domännamnet den 23/10-2009 av en Jiro Meho. Han är född 1976, libanesisk medborgare och villkorligt dömd i Halmstads tingsrätt för medhjälp till grovt bidragsbrott (tillsammans med Lami Ahmed Sofi Kerim, en imam från radikala Halmstads moské).
Jiro Meho tycks onekligen vara en man att hålla ögonen på. Brottslighet och radikal islamism kan vara en explosiv cocktail.

Uppdatering:
Upphovsmannens signatur Hafs al-Muhajir (حفص المهاجر) har i skrivande stund postat 41 inlägg på as-ansar (tex 1, 2, 3, 4, 5).
På hans specialgjorda signaturbild återfinns Abu Musab al-Zarqawi, den nu döde ledaren för al-Qaida i Irak.


Uppdatering 2:
Det kanske också ska noteras att samme person parallellt med ovan nämnda islam-tawhid.se också tycks driva den fulare tawhid-islam.se, registrerad på en yngre Halmstadbo vid namn Egzon Callaki (som också registrerat inaktiva domännamnet nasheed7.com), med i princip samma innehåll. Till sajterna kan kopplas YouTubekontona nasheed7media och tawhidmedia. Jiro Mehho har vidare en mer legitim förkunnelse på Scribd.

Uppdatering 3:
Värt också att notera är att signaturen Abo Ya3koub, som uppges vara 32 år och står som svensk översättare av de utländska artiklarna på sajterna, samt är med i Paltalkgruppen, tycks gilla Usama Bin Ladin väldigt mycket.
Att döma av de andra fotografierna ligger han också i startgroparna för det efterlängtade Shariah4Sweden.
I sammanhanget kanske det också kan vara värt att påminna om Hallands-Postens artikel från 2009, Terrorister försökte rekrytera i Halmstad.

Uppdatering 4:
Salafistbloggen apg.blogg.se (Skönheten islam) berättar om predikningarna på Paltalk: "Brodern som föreläser är Abo Omar och bor i Halmstad. Han har studerat under en saudi Shaykh som är bosatt i England. Ska försöka ta reda på vilken Shaykh insh'Allah!"

Uppdatering 5:
Via Batuta, ett klipp ur GT med rubriken Västsvensk bidragsbluff till al-Qaida.
"GT kan även avslöja att en stor del av pengarna kan ha använts för att finansiera terrorverksamhet. En poliskälla säger:
- De här bluffmakarna är en av de största finansiärerna till Al-Qaida. Vi har kunnat spåra pengarna till en viss del.
Enligt uppgift till GT utreder polisen nu om pengarna kan kopplas till terrornätverket. Polisen är dock mycket förtegen."

söndag, september 11, 2011

Svenska unders öden och äventyr

Modevetaren Karin Falks bok Det svenska modeundret fick mig att filosofera om alla svenska under. Därför handlar dagens ledarsida om Tekoindustrin, om Nynningen, och om svensks kulturentreprenörer.

"Modevetaren Karin Falks Det svenska modeundret (Norstedts) handlar ytterst lite om politik. Falk resonerar förstås om modets förhållande till omvärlden, om konsumtion som kvinnofråga och till och med om Birgitta Dahls banbrytande byxor, men boken är framför allt samtidshistoria för den modeintresserade. Det är som att läsa ett extra långt avsnitt av Susanne Ljungs radioprogram Stil i P1: välformulerat och initierat. Boken berättar om de märken och designers som etablerats från den första vågen med Acne, Nudie, WESC och Whyred i början på 1990-talet, till 2000-talets Hope, Rodebjer och V Avenue Shoe Repair.

Ändå är det politiskt. Varje gång ett svenskt 'under' kommer på tal står ju alltid en politiker där och solar sig i glansen på galan.

Man menar att det svenska musikundret beror på den kommunala musikskolan, trots att det uppenbart inträffade långt tidigare (kanske när Lars Gullin utsågs till bästa nykomling av Downbeat 1954?) Man pratar om ett svenskt filmunder, men när Filminstitutet sjösattes 1963 hade Ingmar Bergman redan erövrat världen, och då var han ändå långt efter Victor Sjöström, Mauritz Stiller och Greta Garbo. Och nu försöker man lägga tassarna på ett dataspelsunder också."

Fyra gripna för terrorbrott i Göteborg

Fyra personer greps natten till söndagen Göteborg, i ett tillslag som också ledde till att en konstfest på Röda Sten fick utrymmas. De gripna är enligt Säkerhetspolisen "på sannolika skäl misstänkta för förberedelse för terrorbrott".


GT har bäst täckning än så länge:
Gunilla Gustafsson, biträdande vakthavande befäl på polisens ledningscentral, kunde bara bekräfta att området kring Röda Sten spärrats av och att polisen utrymt på grund av en hotbild.

– Men vad det är för hot vet jag faktiskt inte. Polismyndig-heten har tagit beslutet enligt polislagens 23:e paragraf. Den innebär just beslut att spärra av och utrymma för att skydda allmänheten, säger hon.

Ärendet ligger under säkerhetspolisen, men det var Göteborgspolisen som skötte det praktiska kring utrymning och avspärrning i natt.

Stämningen var lugn på platsen. Några få poliser syntes vandra runt. De få bilar som dök upp vände när de såg de blinkande ljusen och polisens avspärrningsband. Insatschefen Karl-Fredrik Gedda förklarade lugnt att han inte kan svara på några frågor överhuvudtaget.

Insatsen inleddes just när det pågick en stor fest – på lördagen invigdes Göteborg Internationella konstbiennal. Konsthallens chef Mia Christersdotter Norman kontaktades av polisen, som bad henne påbörja utrymningen av lokalen.

– Jag vet inte mer än att polisen kastade ut oss och sa att de hade gripit fyra personer misstänkta för terrorbrott. Sedan spärrade de av området, säger hon.
GT påminner också om det tidigare tillslaget i Göteborg, som ledde till stor uppmärksamhet, då man inte kunde styrka att det verkligen förelåg något bombhot mot Nordstan.

Kalenderbitare förtjusas förstås av dagens datum, vilket väl kan leda till spekulationer om det eventuella dådets natur. Men mycket lite är känt, nota bene.

Uppdatering 15.50

Expressen/GT uppger att en poliskälla nämner kopplingar till al-Qaida.
"En poliskälla berättar för Expressen.se att misstankar finns att männen tillhör ett terrornätverk med kopplingar till al Qaida.
Enligt Expressens.se:s poliskälla misstänker man att gruppen hade skaffat sig eller var på väg att skaffa sig tillgång till handeldvapen, sprängmedel och handgranater."
Uppdatering tisdag 00.10:

Internationell press har uppmärksammat frågan, på grund av datumet får man förmoda. CNN var snabbt ute med detaljer som saknades i svensk press: Swedish terror suspects are Somali and Iraqi, authorities say.

Aftonbladet har gjort en ordentlig sammanställning av de fyra unga männen.
Den 24-årige mannen är född i Somalia och kom till Sverige 1993. Är svensk medborgare och har tidigare dömts för olovlig körning.

Den 26-årige mannen är född i Tanzania, pappan är från Indien och mamman från Somalia. Han kom till Sverige 1997 och har uppehållstillstånd. Har haft en trasslig uppväxt och bland annat tidigare dömd för övergrepp i rättssak och olaga hot. Är somalisk medborgare och har ett ungt barn.

Den 23-årige mannen är född i Irak och kom till Sverige 1996. Har tidigare dömts för flera brott, bland annat hot mot tjänsteman, efter att hotat att döda personalen, och deras familjer, på Norrtäljeanstalten där han avtjänade ett straff för rån och försök till grovt rån. Har varit omhändertagen enligt Lagen om vård av unga, på grund av ett "accelererande kriminalitet och missbruk." Är svensk medborgare.

Den 25-årige mannen kom till Sverige från Somalia 1991 och är i dag svensk medborgare. Har haft problem med att få jobb och nekades socialbidrag 2009, på grund av att han inte ansågs "stå till arbetsmarknadens förfogande som aktivt arbetssökande". Under 2007 utvandrade mannen till Somalia men återvände året därpå till Sverige. Är svensk medborgare.

tisdag, september 06, 2011

Zappande smörgåsbordsterrorister

Som ett led i Säkerhetspolisens öppenhetsarbete arrangeras i år seminarier. Det första hölls igår, och med anledning av det skrev jag en ledare i SvD.

Ni har väl koll på smörgåsbordsterroristerna? Nej, inte de där tanterna som fodrar handväskorna med vaxduk för att kunna ta hem gravlax till bridgekvällen. ”Smörgåsbordsterroristerna” är vad Malena Rembe, analyschef på Säkerhetspolisen, kallar de unga män som saknar ideologisk eller religiös skolning och som plockar ihop en egen argumentationsmix på internet till grund för sina terroraktiviteter.

Förr i tiden, före internet, byggdes kontaktnäten upp långsamt. Extremistisk propaganda fanns inte ett klick bort. Det krävdes år av studier, eller hjärntvätt om man så vill, och terroristerna kunde klassificeras efter sammanhängande ideologiska ramverk. Nu har, med Rembes ord, ”det allmänna zappandet” nått terrorismen. Den så kallade radikaliseringsprocessen kan gå blixtsnabbt och utan att omgivningen märker ett dyft.

Tio år har gått sedan terrorattackerna i USA den 11 september 2001 och på ett seminarium igår, i ett konferensrum på nya hotell Clarion Sign vid Norra Bantorget i Stockholm, försökte Säkerhetspolisen visa hur hotbilden från islamisk terrorism har förändrats. Man resonerar allt mindre i termer av centralstyrda hierarkiska terroristorganisationer och allt mer om enskilda initiativ på hemmasnickrad ideologisk grund. al-Qaida har försvagats. Istället för att försöka iscensätta storskaliga terrordåd tillämpar rörelsens anhängare de tusen nålstickens strategi.