När det gäller den jihadpropaganda som sprids på internet utförs, enligt min ringa bedömning, översättningsarbetet av entusiaster som samarbetar med varandra i små grupper eller nätverk, samlade i enskilda webbsajter eller publiceringskanaler. Ett exempel jag tidigare har nämnt är den våldsbejakande webbsajten islam-tawhid.se, med ett fåtal skribenter, som bland annat har översatt propaganda från jihadisterna i Syrien till svenska. Det händer förstås att fundamentalistiska grupper som inte primärt är inriktade på jihad översätter populära verk av exempelvis al-Qaidas imam Anwar al-Awlaki, men nätverk av rent våldsbejakande propagandister är mer sällsynta, och när de dyker upp är de ofta kortlivade.
Propagandakanalen Ummah Nyheter, på Facebook, startades i september 2011 och inriktades omedelbart på att publicera notiser på svenska, utifrån nyheter som plockats på utländska jihadistiska fora. Man sprider också det fåtal fall av jihadistiska filmer med svensk text som finns, exempelvis ett översatt anförande av al-Qaidas Abu Mus'ab al-Zarqawi: "Vår Aqida och Manhaj". Här sprids förstås också den vanliga arabiska och engelska jihadpropagandan, men vad som skiljer ut Ummah Nyheter är ansatsen att skriva introduktioner till denna på svenska.
Ummah Nyheter drar inte så få läsare – i skrivande stund har gruppen Ummah Nyheter 622 medlemmar och 173 personer "gillar" Facebookprofilen Ummah Nyheter (härtill kan läggas det måttligt aktiva kontot Ummah Nytt med 31 anhängare). Drivande kraft tycks vara en (1) individ som kallar sig Ibn Mulaykah.
En riktigt stor ansträngning har Ummah Nyheter dock gjort, i och med texten "Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem", en samling argument från Ibn Taymiyyah, en medeltida teolog som jihadister menar legitimerar självmordsbombningar.
Översättningen är ett tydligt försök att ge svensk spridning för en specifik islamtolkning som ger religiös legitimitet åt våld. Texten behandlar den teologiska grundvalen för krigföring, och de begränsningar som det religiösa regelverket sätter upp för våldsanvändningen. I korthet kan man sammanfatta denna tolkning med att det är den högsta av religiösa plikter att döda alla otrogna – även icke rättrogna muslimer – eller tvinga dem till underkastelse. Kvinnor och barn kan dock skonas i de fall de inte utgör hinder för islams utbredning. Dödande anses förvisso som som en synd – men den synd som de otrogna sprider är större.
Något liknande har mig veterligen aldrig tidigare publicerats på svenska.
Vilka vi bör strida och döda, och varför vi bör strida emot dem och döda dem.
Av Imaam Ibn Taymiyyah rahimahullah.
Shaykh ul-Islaam Ibn Taymiyyah, levererar ett avgörande och dödligt slag mot hycklarna och de som kommer med falska anspråk mot den välsignade Salafi da'wah. Dessa avvikande personer som sätter hinder i vägen för Jihad, som inte existerar, och nedvärderar och förnekar skyldighet av Jihad i vår tid.
Shaykh ul-Islam Ibn Taymiyyah rahimahullah, sade i Majmoo 'il-Fataawa Vol.28 sid 348
"Den vars da'wahn [inbjudan] av sändebudet sallallahu alayhi wa salama har nått dem. Och den [da'wah] är till Allahs Deen, som han skickades med, och att dem inte svarar på [och acceptera] kallet, det blir då en skyldighet att strida mot dem [1] ”
"… tills det inte finns mer fitnah [shirk] och Deen [religionen] är endast till Allah ensam." Surah al-Baqarah: 193.
När Allah skickade sin profet och befallde honom att bjuda skapelsen till hans Deen hade Allah inte gett honom tillåtelse att döda någon eller bekämpa dem förrän efter Hijrah [migrationen] till Medina. Han tillät därefter profeten och de troende där Allah den högste säger,
”TILLÅTELSE [att kämpa] har de mot vilka ett orättfärdigt krig förs - och Gud har makt att ge dem stöd – de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem därför att de säger: "Gud är vår Herre!" Och om Gud inte höll tillbaka [vissa] människor med andra [som redskap] skulle helt visst kloster och kyrkor, synagogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppehåll, ha jämnats med marken. Ja, Gud skall bistå alla som strävar för Hans sak - hos Gud ligger all styrka, all makt – de som, om Vi ger dem makt och myndighet på jorden, förrättar bönen och ger åt de fattiga och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Allt går till sist upp i Gud. .” Surah al-Hajj:39-41.
Sedan efter detta, ålade Allah skyldigheten att strida med Allah Den Högstes talan,
”DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er - Gud vet, men ni vet inte.” Surah al-Baqarah:216.
Och i många kapitel i Koranen som uppenbarades i Madeenah är vikten av skyldigheten av Jihad kraftigt betonat på, och [även] att fördöma dem som överger skyldighetern av Jihad, dessa beskrivs med Nifaaq [hyckleri] och [har] en sjukdom i sina hjärtan, som Allah Den Högste säger
”TROENDE! Tag inte era fäder och era bröder till bundsförvanter om de sätter förnekelse högre än tro; de bland er som sluter sig till dem begår orätt [mot sig själva].
Säg: "Om era fäder och era söner och era bröder och era hustrur och er släkt och de ting som ni förvärvar och de varor för vilka ni oroar er att de skall förbli osålda och era ombonade hem - [om allt detta] står ert hjärta närmare än Gud och Hans Sändebud och kampen för Hans sak, vänta då till dess Gud ger Sin vilja till känna; Gud vägleder sannerligen inte dem som visar trots och olydnad." Surah at-Tawbah:23-24
och Allah Den Högste säger
”Inga andra än de som tror på Gud och Hans Sändebud och som inte vacklar i tron och de som kämpar för Guds sak med sina ägodelar och med livet som insats är [verkliga] troende; det är de som är uppriktiga [i sin bekännelse av tron” - Surah Al-Hujuraat:15
och Allah Den Högste säger
”DE TROENDE säger: "Varför har inget budskap [med befallning att gå till strid] ännu uppenbarats?" Men när ett budskap med fasta och klara föreskrifter om krig uppenbaras, ser du [Muhammad] hur de som har tvivlets sjuka i sina hjärtan ser på dig med den slocknade blicken hos den som är nära döden. Men vad de bör göra är att lyda [dig] och säga de rätta orden; när [Gud] har fällt avgörandet är det bäst för dem att [kämpa och] lita på Hans ord.
Skall man kanske vänta av er - om ni vänder ryggen [åt Profeten och hans budskap] - att ni [går tillbaka till ert gamla liv och] stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och river itu alla familjeband? - .” Surah Muhammed:20-22.
Och många andra [liknande verser] i Koranen
[1] I de två saheeh samlingar sade sändebudet sallallahu alayhi wa Salama,
“ أُمِرْتُ أَنْ أُقَاتِلَ النَّاسَ حَتَّى يَقُولُوا لَا إِلهَ إلَّا اللهُ، فَإِذَا قَالُوهَا عَصَمُوا مِنِّي دِمَاءَهُم وَأَمْوَالَهُمْ إلَّا بِحَقِّهَا وَحِسَابُهُمْ عَلَى الله “
”Jag har blivit beordrad att strida mot människorna till dess att de säger: ”Det finns ingen sann gud utom Allah och den som bekänner detta har garanterat sig skyddet av sin egendom och liv från mig, förutom de rättsliga angelägenheterna från Allah och deras räkenskaper kommer att vara upp till Allah att avgöra (#21).
Shaykh ul-Islaam fortsätter,
"Precis som Allah har högaktat [al-Jihad], högaktar han likaledes folket [av Jihad], i Surah as-Saff där han Den Högste säger
”TROENDE! Skall Jag berätta för er om en byteshandel som kommer att rädda er från ett svårt lidande?
[Den består för er del i att] ni tror på Gud och Hans Sändebud och strävar och kämpar för Guds sak med er egendom och ert liv som insats; detta är för er det bästa - om ni bara visste!
[I gengäld] skall Han förlåta era synder och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar, och de bästa boningar i [detta] Edens paradis; detta är den stora, den lysande segern.
Och därtill något som ligger er om hjärtat: Guds hjälp och en förestående seger. - Tillkännage detta för de troende!” - Surah as-Saff:10-13
Och talet av Allah den Högste,
”Menar ni kanske att uppgifterna att ge pilgrimerna vatten och att underhålla den heliga Moskén kan jämföras med vad den gör som tror på Gud och den Yttersta dagen och som strävar och kämpar för Guds sak? Dessa ting har inte samma värde inför Gud. Gud vägleder inte de orättfärdiga.
De som har antagit tron och utvandrat från ondskans rike och som med sina ägodelar och sina liv [som insats] strävar och kämpar för Guds sak har den högsta rangen inför Gud; det är de som skall vinna den stora segern.
Deras Herre ger dem det glädjerika budskapet om [Sin] nåd och [Sitt] välbehag och om lustgårdar där Guds gåvor aldrig tryter” - Surah at-Tawbah:19-21
Och talet av Allah
”Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Gud [i deras ställe] sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråkslösa gentemot [andra] troende, omutligt fasta mot förnekarna av sanningen, [människor] som strävar och kämpar för Guds sak utan att bekymra sig om andras ogillande. Detta är en nåd från Gud, som Han skänker åt den Han vill. Gud når överallt, vet allt”. - Surah al-Maa'idah: 54
Och Allah den Högste säger även,
”Människorna i Profetens stad och ökenaraberna i dess grannskap bör inte tveka att följa Guds Sändebud och de bör inte sätta sina egna intressen före hans. Allt vad de måste utstå [i kampen] för Guds sak, törst, trötthet eller hunger, och alla steg de tar som väcker förnekarnas vrede och allt vad de uppnår i kampen mot fienden, [allt] detta räknas dem till förtjänst som goda handlingar. Gud låter inte dem som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.
Och vad de än ger ut [för Guds sak], vare sig summan är liten eller stor, och var de än vandrar [i Guds ärenden], förs detta upp [i deras bok] för att Gud skall belöna dem för det bästa av allt vad de gjorde”. - Surah at-Tawbah:120-121
Det som nämnts [i dessa verser] är vad de har åstadkommit genom sina handlingar, och från det glada budskapet om deras handlingar [i livet hädanefter]. Frågorna om Jihad och dess dygder [innehållande] i boken och Sunnah är för många för att räkna upp, och det är på grund av detta som [al-Jihad] är den mest dygdesamma frivilliga handling som människor kan utföra. Det är enhälligt överenskommet av de lärda [av Islam] att jihad är mer dygdig att utföra än Hajj och 'Umrah [pilgrimsfärder] eller än att utför frivilliga böner eller frivillig fasta, såsom det har bevisats i boken och sunnah, i den utsträckningen att profeten sallallahu alayhi wa Salama sa,
Det huvudsakliga är Islam, dess bärande pelare är bönen, och
dess höjdpunkt är jihad. [1]
och han sade,
”Sannerligen finns det i paradiset etthundra nivåer som Allah har förberett åt dem som utför Jihad (strider) för Hans skull. Avståndet mellan var av två nivåer är som avståndet mellan himlen och jorden” – mutaffiqun ’alayh av Imam al-Bukhari och Imam Muslim i sina två saheeh samlingar.
Och Profeten sallahu alayhi wa salama sade också,
"Den vars fötter är täckta av damm [genom att utföra al-Jihad] för Allahs sak, Allah har förbjudit Helveteselden från att röra honom." återberättad av Imam al-Bukhari.
Och Profeten sallahu alayhi wa salama sade också,
”Ribaat [stå på vakt] i en dag och en natt för Allahs sak är bättre än fasta och stå i bön i en månad. Och om han dör [samtidigt som han är på vakt] då kommer Allah att skriva för honom hans vardagliga handlingar ibaadah [som han skulle ha gjort om han hade levt] och förse honom med försörjning och skydda honom från prövningarna [i graven] " återberättad av Imaam muslim.
I Sunan,
"[Stående] en dag i Ribaat för Allahs sak är bättre än tusen dagar någon annanstans."
Och han sallallahu alayhi wa salama sa,
"Det finns två ögon som helveteselden aldrig kommer att beröra, ögat som grät av Khashiyah [ödmjukhet] inför Allah, och ögat som tillbringar natten i bevakning för Allahs sak." En autentisk hadith som fastställs av Imaam at-Tirmithee .
Och det har även [autentiskt återberättas] i Musnad av Imaam Ahmad,
"Stå på vakt i en natt för Allahs sak är mer dygdesam än tusen nätter stående i bön och fasta i dagarna".
Och i de två saheeh samlingarna,
"En man sade, O Allahs sändebud, informera mig om något som är likgiltigt med al-Jihad för Allahs sak? Han svarade,"Du har inte möjlighet att göra det.". Så mannen sade "informera mig om det?", Sade han, "Från den tidpunkt då en som går ut för att utföra al-Jihad, kan du fasta kontinuerligt utan att bryta fastan, och stå i bön kontinuerligt utan vila?", Han sade: "Nej", så han sade, "Detta motsvarar al-Jihad."
I Sunan sade han sallallahu alayhi wa salama,
"Varje ummah har sin Siyaahah [resa/turism] och Siyaahah av min Ummah är al-Jihad för Allahs sak."
Och detta ämne [al-Jihad] är så omfattande, [så mycket att] inga andra handlingar [i ibaadah] belönas som det, inte heller är de så dygdiga som det är."
FOTNOT [1] En da'eef [svag] hadeeth samlades in av Imaam at-Tirmidhee och Imam Ahmad, som dock är rätt i sin mening, även om hadithens isnaad är svag.
Shaykh ul-Islam rahimahullah fortsatte och sade:
"Och den [överlägsna statusen av al-Jihad] är uppenbar med tanke på de rådande fördelarna med al Jihad för både den som utför den och andra, både i detta världsliga liv och i livet efter detta. Den [Al-Jihad] omfattar en kombination av olika typer av ibaadaat [dyrkan], aktiv och passiv, eftersom Al-Jihad innehåller [sann] kärlek till Allah Den Högste, ikhlaas [uppriktighet] till Allah, tawakkul [totalt tillit] till Allah. Och sitt liv och rikedomar överlämnade [helt] till Allah. Tålamod uthållighet, [världsliga] avhållsamhet och ihågkommandet av Allah, och [många] andra typer av [rättfärdiga] handlingar som andra handlingar inte omfattar.
Genom [Al-Jihad] kommer individen och Ummah alltid mellan ett av två utfall, antingen [gudomligt] stöd och [militär] seger eller martyrskap och trädgårdarna i Paradiset. Säkerligen måste man leva och dö, och genom detta sätt [ i al-Jihad], kommer man att vara i extrem lycka i både detta världsliga liv och i livet efter detta, och genom att överge [al-Jihad] kommer den extrema lyckan [i världsliga livet och livet efter detta] att utebli eller minskas.
Och från folken, finns de som önskar att utföra extremt [svåra] handlingar i deras religiösa och världsliga liv, och [ändå] kommer dessa [handlingar] knappast [uppnå några] fördelar. [Medan] i al-Jihad är mer gynnsamt än alla deras handlingar i både [världsliga och religiösa fördelaktigheter]. [En annan] person kan göra sig upptagen i [al-Jihad] som önskar sig [en enkel] död, eftersom det är det enklaste [minst smärtsamma] av alla [slags] dödsfall [1], och det är det mest dygdiga dödsfallet [2].
[1] Det är autentiskt rapporterats i Sunan samlingarna att Profeten sallallahu alayhi wa salama sa,
"Martyren känner inte något från smärtorna av döden, utom [något] liknande det du skulle känna av sticket av en insekt."
[2] Från dygder av Martyren är;
1. Alla hans synder kommer att förlåtas.
2. Änglarna kommer att ge skugga för martyren med sina vingar.
3. Martyrskap garanteras paradiset.
4. Martyren är inne i gröna fåglar i paradiset till yawm al-qiyaamah.
5. De straffas inte i sina gravar [utom om de har en finansiell skuld som inte betalats tillbaka …!!!]
6. Martyren skyddas från terrorn av blåsningen av trumpeten som betecknar Qiyaamah.
7. Han kan medla för 70 av hans familjemedlemmar.
9. Han kommer att känna lugn istället för terror på Domedagen.
10. Änglarna besöker kontinuerligt martyrerna och skickar sina hälsningar till dem.
Shaykh ul-Islam fortsätter
"Sedan grundandet av den lagstiftade stridandet är al-Jihad, och målet av al-Jihad att göra alla religioner [fullkomligt] för Allah [1], och att göra Kalimah av Allah [Tawheed] överst och högst [2], Så den som hindrar detta bör bekämpas genom enhälligt beslut av muslimerna [ijmaa’].
När det gäller de [otrogna] som inte hindrar, eller slåss [mot muslimerna] som kvinnor, barn, munkar, äldre, blinda, den svage och andra [liknande] dem, de flesta lärda är överens om att de är inte ska bekämpas, så länge de inte strider mot oss i deras tal [såsom propaganda eller hets mot muslimer] eller i sina handlingar [såsom att de hjälper dem som strider eller hindrar muslimerna]. [Medan] några av de lärda håller åsikten att de kan alla bekämpas förutom kvinnor och barn, eftersom de [blir] egendom till muslimerna [dvs ghaneemah (krigsbyte)].
Den första åsikten är [dock] den korrekta åsikten, som [lagstiftande form] för att strida. Det är att strida mot dem som kämpar oss, när vi har avsikten att sätta religionen högst. Såsom Allah den Högste säger,
”STRID för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de första som griper till vapen; Gud älskar sannerligen inte angripare” - Surah al-Baqarah:190
Och i Sunan [samlingarna av hadith] har det [autentiskt] rapporterade att, "Profeten sallallahu alayhi wa salaam kom över en kvinna som hade dödats i en av striderna, så han stannade och sade till folket:" Hon är inte en som ska ha dödats.", så han sade till en av dem att komma i kapp Khaalid ibn al-Waleed och berätta för honom att inte döda [kvinnor eller] barn eller [icke stridande] tjänare." [Musnad Ahmad 3/488 ], och det har även rapporteras i Sunan att han sade, "Döda inte de mycket äldre, små barn eller kvinnor”[3]
Så för denna [anledning], har Allah den Högste tillåtit dödandet av människor om det är nödvändigt för skapelsens välfärd, precis som Allah den Högste säger,
"Och förtryck [fitnah] är värre ont än att döda." Sura al-Baqarah: 191
Så i att döda finns det skada och ondska, men den skada och ondska orsakad av fitnah från dem otrogna [deras hindrande av Allahs religion] är mycket värre. Vad gäller den som inte hindrar inrättandet av Allahs religion, då är hans skada endast mot sig själv. Precis som de lärda har sagt att den som bjuder in till innovation som motsätter sig Koranen och Sunnah, så är hans straff inte som den som är tyst [och som inte bjuder in till det]. Som nämnt i en [autentisk] hadeeth, "en synd som begås privat skadar bara den som utför synden, medan en synd som begås öppet, och som inte hindras, skadar hela samhället. "
Så av denna anledning förpliktar sharee'ah oss att strida mot dem otrogna, men inte dödandet av fångar bland dem. Om en man av dem fångas i strid eller genom icke-strid, t.ex. fångas på [skeppsbruten] båt eller [genom] att ha gått vilse eller genom list och knep. Då får Imamen [ledaren] göra vad [han beslutar] är bäst, från att döda honom, eller förslava honom eller befria honom eller kräva lösen för honom med egendom eller personer [i utbyte mot sin frihet]. Detta är [den överenskomna åsikten] från de flesta lärda som också är bevisat i Koranen och Sunnah. Några av de lärda anser att kräva lösen har upphävs.
Så [på så sätt] ska bokens folk bland [judarna och kristna] och Majoos [Zoroastrians] bekämpas tills de accepterar al-Islam [som sin nya tro], eller ".. till dess de betalar skyddsskatten [Jizyah ] med deras händer och dem är förödmjukade” - Surah Tawbah: 29 [4]
När det gäller de övriga [som hedningarna, Sabierna, etc], skilde sig de lärda om huruvida Jizyah skall tas ifrån dem eller inte, men de generella bland lärda överenskom om att Jizyah inte ska tas från [hedniska] araber.
[1] Allah säger,
”Och strid mot dem till dess allt [fitnah] skrik upphör och all dyrkan kan ägnas Gud”
[2] Sändebudet sallallahu alayhi wa salama sa,
"Den som strider för att ordet [Kalimah] av Allah ska vara överst, då är han en [som verkligen] är i Allahs väg." [muttafiqun alayh hadith]
[3] Så Sammanfattningsvis ska kvinnor och barn som inte strider eller förhindrar muslimerna inte heller bli dödade då de blir till ägodel av muslimerna. Medan de kvinnor och barn som strider och förhindrar muslimerna ska dödas som stridande, och detta är majoritetens åsikt av de lärda i Ahl us-Sunnati wa al-Jama'ah.
[4] Imam Ibni Kathīr rahimahullah, sade i sitt Tafseer gällande denna ayah,
Allah sade,
”… tills de betalar Jizyah" (Om de inte väljer att omfamna islam)
”… med deras händer” (villig underkastelse i nederlag och undergivenhet)
”… och dem är förödmjukade” (vanärade, förnedrade och nedvärderade)
Därför är muslimer inte tillåtna att hedra folket av Dhimmah eller upphöja dem över muslimerna, för att de är bedrövade, vanärade och förödmjukade. Imam Muslim återberättade från Abu Hurayrah Radi Allahu 'anhu att Profeten sallallahu alayhi wa salama sa
”Påbörja inte Salaam till judarna och kristna, och om du möter någon av dem i en väg, tvinga dem till sin smalaste delen”
Detta är anledningen till varför Ameer ul Mu'mineen 'Umar bin al-Khattab, Radi Allahu' anhu, krävde att hans välkända villkor i betalningen [av Jizyah] skulle uppfyllas av de kristna. Det var det dessa villkor som garanterade deras fortsatta förnedring och skam.
De lärda i hadeeth berättade från `Abdur-Rahman bin Ghanam al-Ash` Aree att han sade: "Jag skrev ner [följande] för 'Umar bin Al-Khattab, Radi Allahu' anhu, som villkoren i fredsfördraget han utförde med de kristna i ash-Sham:
I Allahs namn den nåderike den barmhärtige
Detta är ett dokument till Allahs tjänare ’Umar befälhavare för dem troende. Från de kristna i ”den och den staden”
När du (muslimer) kom till oss begärde vi säkerhet för oss själva, våra barn, egendom och anhängare till vår religion. Vi gjorde ett villkor att vi inte kommer att uppföra i våra områden kloster, kyrka, eller en fristad för en munk. Inte heller återställa någon plats för tillbedjan som behöver renovering eller använda någon av dessa byggnader som fiendskap mot muslimer.
Vi kommer inte att hindra någon muslim från att vila i våra kyrkor om de kommer på dagen eller natten, och vi kommer att öppna dörrarna till våra kyrkor för vägfarande och resande. De muslimer som kommer som gäster, kommer att njuta av boende och mat för tre dagar. Vi kommer inte att tillåta en spion mot muslimer i våra kyrkor och hem eller dölja svek eller förräderi mot muslimer. Vi kommer inte att undervisa våra barn Koranen, offentliggöra handlingar av Shirk, bjuda någon till Shirk eller förhindra någon av våra medmänniskor från att omfamna islam, om de väljer att göra så.
Vi kommer att respektera muslimer, flytta från våra platser om de väljer att sitta i dem. Vi kommer inte att imitera deras kläder, mössor, turbaner, sandaler, frisyrer, tal, smeknamn och namn titel Vi kommer inte heller rida på sadlar, hänga svärd på axlarna, samla vapen av olika slag eller bära dessa vapen. Vi kommer inte att texta våra stämplar på arabiska, eller sälja alkoholhaltiga drycker.
Vi kommer att ha den främre [halv] av vårt hår rakat, bära våra sedvanliga kläder var vi än är, bära bälten runt vår midja, avstå från att uppföra kors på utsidan av våra kyrkor. Inte heller visa dem och våra böcker offentligt i muslimska passager och marknader.
Vi kommer inte att låta klockorna i våra kyrkor höras, utom diskret. Inte heller höja våra röster när vi reciterar våra heliga böcker inne våra kyrkor då muslimer är närvarande, och inte heller höja våra röster med bön på våra begravningar, eller tända ljus facklor i liktåg i muslimernas vägar, eller sina marknader. Vi kommer inte att begrava våra döda bredvid muslimska döda, eller köpa tjänare som fångats av muslimer.
Vi kommer att vara guider för muslimer och avstå från att störa deras privatliv i sina hem. "När jag gav detta dokument till 'Umar, tillade han till det”. Vi kommer inte att slå någon muslim.
Detta är de villkor som vi satt mot oss själva och våra anhängare i utbyte mot säkerhet och skydd. Om vi bryter något av dessa löften som vi satte till din fördel mot oss själva, då blir vår Dhimmah (löfte om skydd) bruten och du får göra med oss det som är lovligt för människor av trots och uppror.''
Imam Ibni Kathīr nämnde också att sändebudet sallallahu alayhi wa salama tog Jizyah från Zoroastrierna av Hajar. och även från några folk i gränstrakterna till Syrien.
Shaykh ul-Islam fortsätter;
"Om en grupp från dem som tillskriver sig till al-Islam, förnekar en del av sharee'ah [den gudomligt uppenbarade lagstiftningen] som kategoriskt är etablerad, blir det då obligatoriskt att strida emot dem. Detta enligt enhälligt överenskommelse av muslimerna, fram tills dess att Deen endast är till Allah. Precis som Abu Bakr as-Siddeeq och följeslagarna Radi Allahu 'anhum' ajma'een stred mot de som vägrade att betala Zakaat.
Innan de alla kom överens om att strida mot dem så vägrade några av följeslagarna [initialt] att slåss, till exempel när 'Umar ibn al-Khattab sade till Abu Bakr Radi Allahu' anhuma, "Hur kan du strida mot människor när profeten sallallahu alayhi wa salama sade: "Jag har fått order att strida mot folket tills de vittnar om att ingen har rätt att dyrkas utom Allah ensam, och att de också vittnar om att Muhammed är Allahs budbärare, och om de säger det kommer då deras blod och deras egendom att skyddas, förutom det som Allah har rätt över, och deras räkning är med Allah.", så Abu Bakr svarade 'Umar”, och är Zakaat inte från rättigheter till Allah [på deras förmögenhet]? jag svär vid Allah, om de skulle hålla inne en del som de brukade ge till Allahs sändebud kommer jag att strida mot dem på grund av att de undanhöll det". 'Umar sade då: "Det var inget annat än det då jag insåg att Allah hade gett Abu Bakrs hjärta klarhet i frågan om att strida, och jag visste att han hade rätt."
Det har autentiskt blivit etablerat i ett flertal autentiska återberättelser att profeten sallallahu alayhi wa salama, beordrade att Khawaarij [1] ska dödas. Som i hadithen av Ali ibn Abi Taalib som rapporteras i båda saheeh samlingarna, som sade:
"Jag hörde Allahs sändebud sallallahu alayhi wa salama säga: "det kommer att dyka upp en grupp i slutet av tiden som kommer att vara unga i ålder och ha dåraktiga sinnen. De kommer att tala med tal av de bästa av skapelsen, men iman [sanna tron] kommer inte att nå utanför deras halsar. De kommer utträda från religionen [deen] precis som en pil går igenom sitt mål. Och om du stöter på dem, döda dem, för i att döda dem finns det en stor belöning på Domedagen."
Och i en hadith samlad av Imam Muslim [i hans Sahih] att Ali ibn Abu Taalib Radi Allahu 'anhu sade: "Jag hörde Allahs sändebud sallallahu alayhi wa salama säga:
"Det kommer att dyka upp från min Ummah en grupp vars recitation av Koranen kommer att få er recitation att framstå som ingenting [i jämförelse] och deras böner kommer att få era böner att framstå som ingenting [i jämförelse]. De kommer recitera Koranen i tro den blir till fördel för dem, men den kommer att vara mot dem. Deras recitation kommer inte att gå utöver deras halsar. De kommer att lämna al-Islam såsom pilen går igenom sitt mål. Om armén [av muslimer] som skickas för att förfölja dem visste vad deras profet har sagt [om belöningen av att döda dem] då skulle de ha övergett alla sina andra handlingar."
I auktoritet av Abu Sa'eed al-Khudree Radi Allahu 'anhu, som sade att Sändebudet sallallahu alayhi wa salama sade [om Khawaarij], "De kommer att döda folket av al-Islam och skona folket av idoler, och om jag skulle träffa dem, skulle jag döda dem på samma sätt som ’Aads folk dödades." Denna hadith är överenskommen över av både Imam al-Bukhari och Imam muslim i sina saheeh samlingar.
I en narration i saheeh samlingen av Imam Muslim står det: "Min Ummah kommer att delas in i två grupper och mellan dem kommer det att finnas en grupp som avfaller [avfälling från al-Islam] De kommer att dödas av den andra gruppen som kommer att vara på Sanningen." Och dessa var den grupp som dödades av befälhavaren för de troende Ali ibn Abi Taalib Radi Allahu 'anhu, när folket av Shaam separerade sig från folket av Iraaq. De blev känd som Harooriyyah.
Profeten sallallahu alayhi wa salama förklarade att av de två grupperna av Ummah som separerade sig, var den grupp som var med Ali ibn Abi Taalib folket av sanningen, och den grupp som han dödade var dissidenter som hade lämnat fåran av al-Islam. De separerade sig från Jamaa'ah [av Ahl us-Sunnah] och de gjorde blodet och rikedomen av muslimerna juridiskt tillåtet för själva.
[1] Som Shaykh ul-Islam fortsätter med att förklara, var Khawaarij en avvikande sekt som uppkom i tiden av följeslagarna. De gjorde uppror mot ledningen av följeslagarna och förklarade alla som motsatte sig dem som icke-troende kuffaar. De höll många avvikande uppfattningar i tro, bland dem att de stora synderna [som otukt, stöld mm] orsakar avfall [riddah]. Profeten sallallahu alayhi wa salama informerade oss om att det kommer att finnas en grupp Khawaarij i varje generation, fram till dess att de slåss med Maseeh ud-Dajjal MOT profeten Eesa alayhis salaam. Nivån av avvikelsen bland några av Khawaarij nådde faktiskt avfall [riddah]. Men de flesta av dem är klassade som inom ramen för Islam, men anses som avvikande rebeller och ska därmed stridas som en sådana.
Shaykh ul-Islam fortsätter;
"Därför är det obestridligt via både Koranen och Sunnah, och av enhällighet bland Imaamerna av Islam att de som avviker från sharee'ah bör stridas, även om de skulle uttala de två trosförklaringarna. De lärda har [dock] skilda uppfattningar över att [strida] mot en grupp som överger handlingarna från Sunnah som är Raatibah [1] som två enheter av bön innan Fajr bönen.
När det gäller de handlingar som är från Waajibaat [obligatoriska] eller handlingar som är klart förbjudna handlingar och som är välkända av [alla]. Då är det överenskommet att strida mot dem. Tills de [ångra sig och] håller fast vid att be bönerna vid deras föreskrivna tider och att betala Zakaat, och fasta i månaden av Ramadan och göra pilgrimsfärden till huset. Samt att de håller fast vid övergivandet av att utföra förbjudna handlingar, [till exempel] från att gifta sig med [två] systrar, eller konsumera orenligheter, eller överträdelse mot personer och muslimernas egendom och liknande handlingar [av olydnad].
Att strida mot sådana människor är obligatorisk, och kan initieras när de har blivit informerade om varför Profeten har beordrat att de ska bekämpas. Om det är de som påbörjar [striden mot] muslimerna, då är det ännu mer obligatoriskt att strida mot dem."
Precis som vi tidigare nämnde; att strida [är föreskrivet mot] dem som förnekar [en del av sharee'ah] eller motorvägs rånare [banditer], så är det ännu mer betydelsefullare att fastställa skyldigheten av al Jihad-mot kuffaar [icke troende] och [mot] de som förnekar en del av sharee'ah, precis som de som vägrade Zakaat och Khawaarij och andra som dem.
Vi är skyldiga att initiera [strida] mot dem, och att driva tillbaka dem. Att initiera [strida] är en gemensam skyldighet [fardh ul-kifayyah], om någon [av Ummah] utför det, då är resten av [Ummah] undantagna från dess skyldighet, men dess dygd kommer att gå till dem som utför den, precis som Allah säger,
“ لاَّ يَسْتَوِى الْقَـعِدُونَ مِنَ الْمُؤْمِنِينَ غَيْرُ أُوْلِى الضَّرَرِ وَالْمُجَـهِدُونَ فِى سَبِيلِ اللَّهِ بِأَمْوَلِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ فَضَّلَ اللَّهُ الْمُجَـهِدِينَ بِأَمْوَلِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ عَلَى الْقَـعِدِينَ دَرَجَةً “
DE AV de troende som utan att lida av sjukdom eller lyte stannar hemma kan inte jämställas med dem som med sina ägodelar och livet som insats kämpar för Guds sak. Gud har gett dem som kämpar med sina ägodelar och livet som insats rang långt över dem som stannar hemma: An-Surah an-Nisaa': 95
Om fienderna attackerar muslimerna, då blir det obligatoriskt för alla dem som attackeras för att driva bort fienderna. Samt en skyldighet mot dem som inte angrips, att hjälpa och stödja dem precis som Allah den Högste sade,
“ وَإِنِ اسْتَنصَرُوكُمْ فِى الدِّينِ فَعَلَيْكُمُ النَّصْرُ إِلاَّ عَلَى قَوْمٍ بَيْنَكُمْ وَبَيْنَهُم مِّيثَاقٌ “
”…Men begär de er hjälp [därför att de förföljs] på grund av sin tro är det er plikt att lämna dem hjälp,” Surah Anfaal: 72
Och precis som profeten sallallahu alayhi wa salama, beordrade [oss] att stödja och hjälpa muslimerna, oavsett om det är en person som är en soldat som får betalt för att strida eller inte. Och detta är en skyldighet för varje muslim att utföra med sitt liv och sin rikedom, [vare sig de är] få i antal eller många i antal, marscherande eller ridande. Precis som när muslimer förföljdes av en stor fiende i slaget vid av [al-Khandaq]. Allah ursäktade inte någon från att avstå från striden. Till skillnad från i början, då tilläts några att avstå från al-Jihad och kunde välja att åka för al-Jihad eller förblir sittandes. Snarare så blev de klandrade [i al-Khandaq] när de frågade Profeten om tillstånd att avstå från al-Jihad.
“ وَيَسْتَأْذِنُ فَرِيقٌ مِّنْهُمُالنَّبِىَّ يَقُولُونَ إِنَّ بُيُوتَنَا عَوْرَةٌ وَمَا هِىَ بِعَوْرَةٍ إِن يُرِيدُونَ إِلاَّ فِرَاراً “
Och några av dem bad Profeten [att låta dem återvända och] sade: "Våra hem är utan skydd." Men de var inte utan skydd - vad de ville var att komma bort [från striden]. Surah Ahzaab:13
Så [att hejda attacker av fienden] är att försvara Deen, hedern och livet [på muslimerna] och detta är den sort utav strid som tvingas [på Ummah].
Och [offensiv Jihad] är sorts strid som väljs [frivilligt] för att öka sin [status] i Deen och skrämma fienden som i slaget vid Tabook och liknande till det. Samt är det en form av straff för de grupper som förnekar [en del av sharee'ah].
[1] Sunnah "raatibah": de frivilliga handlingar som är kopplade till en obligatorisk handling av dyrkan.
"När det gäller folk som [muslimerna] i länderna av al-Islam som inte förnekar [del av sharee'ah], då är det [waajib] en skyldighet att se till att de utför sina [religiösa] förpliktelser från de fem pelare av al-Islam och andra skyldigheter. Såsom att uppfylla sina löften, hålla sina förbund i deras [sociala och affärsmässiga] interaktioner och liknande saker.
De som inte ber sina [obligatoriska] böner i församling, från män eller kvinnor, bör beordras att be dem. Om de vägrar, då borde de straffas tills de ber, genom enhälligt överenskommelse av de lärda.
Majoriteten av de lärda menar att de bör uppmanas att ångra sig, men därefter, om de [ändå] inte ber efter det, då de ska dödas. När det gäller huruvida de är dödade som en kaafir, eller en avfälling, eller som en faasiq, så finns det två välkända uttalanden [åsikter] i math-hab av Imam Ahmad och andra än honom. Det har befordrats att majoriteten av Salaf bedömde dem vara icke-troende [kaafir] så länge de erkände skyldighet böner. [1] Om de förnekade skyldigheten av bönerna, då var de eniga om att dem är en icke troende [som har förkastat tron ].
Föräldrarna är skyldiga att beordra sina barn till bön när de når sju års ålder, och att slå dem [för att inte ber] vid ålder av tio år. Precis som profeten sallallahu alayhi wa salama, har sagt: "beordra dem att be vid sju års ålder, och slå dem [för att inte be] vid tio års ålder och separera dem i sina sängar [pojkar och flickor]." Likaså bör de också beordras att utföra allt annat som krävs för bön som den rituella reningen etc.
Och från slutförandet av skyldigheten att be, är att de som ansvarar för Masaajid och de Imaamer [som leder bönerna] beordrar dem som ber att be som profeten bad, precis som han sallallahu alayhi wa salama sade, "be dina böner på samma sätt som du ser mig be", berättad av Imaam al-Bukhari, och profeten bad en gång på minbar inför en grupp av hans följeslagare och sade till dem: "jag har gjort detta, så att ni kan lära er be era böner, från min bön."
[1] Ibn Taymiyyah rahimahullah sade också gällande denna punkt,
"Och när en människa vägrar att be även om han kommer att dödas [pågrund av sin vägran] då samtycker han inte i sitt inre till skyldigheten av bönen, inte heller kommer han att vara en som etablerar den - och han är en kaafir genom överenskommelse av muslimerna. Detta framgår av de många rapporterna från följeslagarna att en sådan man är en kaafir - och som visas av de autentiska texterna".
Shaykh ul-Islam rahimahullah fortsätter på sidan 510,
"Varje grupp som lämnar [genom att överge eller gå emot] något från sharee'ah som är känd och kategoriskt etablerat, blir det då obligatoriskt att strida mot dem genom enhälligt överenskommelse av Imaamerna [dvs seniora lärda] av muslimerna, även om de uttalar Shahaadatayn [de två förklaringarna av tro].
Så om de uttalar Shahaadatayn, men [samtidigt] vägrar de att be de fem obligatoriska bönerna, då blir det en skyldighet att strida mot dem tills de ber. Och om de vägrar att ge Zakaat blir det en skyldighet att strida mot dem tills de ger Zakaat, och likaså med de som vägrar att utföra Fastan i Ramadan, eller att utföra pilgrimsfärd till det äldsta huset.
Likaså [är det en skyldighet att strida] mot dem som vägrar att förbjuda al-Fawaahish [lösaktighet, obscenitet], otukt, spel, eller [förbrukningen av] vin och andra sådana saker som är förbjudna i sharee'ah.
Likaså [är det en skyldighet att strida] mot dem som vägrar att [använda] sharee'ah domar/lagar gällande [spillandet av] blod, rikedom, ära, handel och andra liknande frågor där domarna [klart finns inom] Kitaab och Sunnah.
Likaså [är det en skyldighet att strida] mot dem som vägrar att påbjuda det goda och förbjuda det onda, [och de som vägrar att] inrätta al-Jihad mot de icke troende tills de träder in till al-Islam, eller betala Jizyah tributen medan de är förödmjukade.
Likaså [är det en skyldighet att strida] mot dem som öppet främjar innovationer som motsätter sig Boken och Sunnah, och sättet av Salaf av Ummah och dess Imaamer. Som de som förvränger de gudomligt uppenbarade namnen av Allah och Hans verser i Koranen. De som förnekar de gudomligt uppenbarade namnen och attributen av Allah, eller de som förnekar hans Qadr [gudomliga dekret] och Qadaar [det förutbestämda]. Eller de som förnekar [något från] det som muslimerna har kommit överens om i tiden av Khulafaa "ir-Raashideen [de rätt vägledda khaleeferna]. Eller de som talar på ett dåligt sätt [ta'aan] om de första och främsta av Muhaajireen och Ansaar och de som följer dem i al-Ihsaan [rättfärdighet]. Eller de som strider mot muslimerna tills de lyder dem i sitt motstånd mot den islamiska sharee'ah och andra liknande angelägenheter.
Allah Högste säger, Och strid mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud Surah al-Baqarah:193
Så om de gör en del av Deen för Allah, och en annan del för andra än Allah, då blir det en skyldighet att strida mot dem tills all Deen är för Allah ensam.
Och Allah säger: Troende! Frukta Gud och avstå, om ni är [sanna] troende, från utestående ockervinst. Gör ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Gud och Hans Sändebud. Surah al-Baqarah:278-279
Och denna vers uppenbarades om folket av Taa'if som hade accepterat al-Islam, och de bad, och de fastade, men de handlade med Riba [ocker], så Allah uppenbarade denna vers till dem och beordrade de troende bland dem att lämna vad som återstår från tidigare Riba [transaktioner].
Och Allah sade: "Gör ni inte det skall ni veta att ni befinner er i krig med Gud och Hans Sändebud", Och det kan också läsas [i de uppenbarade varianter av recitationer] som "فأذنوا" eller "وآذنوا [" ta del av/uppmärksamma "eller" varnas för], och alla dessa betydelser är korrekta. Och Riba var en av de sista sakerna som förbjöds i Koranen, och det var rikedom, som villigt gavs och togs emot av de berörda parterna, och de har fått ta del om en krigsförklaring av Allah och Hans Sändebud. Så hur gäller det dem som vägrar att avstå från sådant som förbjöds [långt] innan förbudet mot Riba, och som är ett ännu större förbud …?
[Slut på översättningen].
[Texten är ursprungligen publicerad av Ummah Nyheter i delar, antagligen efterhand översättningen har färdigställts, varför fetningar och kursiveringar inte har använts konsekvent. I denna bloggpost har några smärre typografiska ändringar gjorts för att underlätta läsningen.]Wal Hamdu lillah il Rabil Aalimeen, was salaatu was salaam 'alaa Rasool il Kareem.