Martyr i Syrien har pappa dömd för terroristbrott

Den svenske medborgaren Muhamed Kopriva dog i strid i Syrien under första veckan i april, enligt uppgift skjuten i huvudet med raketgevär. Han blev 21 år gammal. På den bild som sprids i sociala medier bland dem som hyllar honom står han i kamouflagekläder och siktar med ett automatvapen. Han är snaggad, men bär skägg. I bakgrunden hänger profeten Muhammeds svarta fana med den islamiska trosbekännelsen i vitt.

Göteborgaren Muhamed Kopriva med automatvapen och profetens svarta fana.

Muhamed Kopriva härstammade från Kosovo – han föddes Mitrovica i oktober 1991 – men var bosatt i Angered i Göteborg. Han kom från en stor familj med sju barn. Han folkbokfördes i Sverige januari 2001 och blev svensk medborgare i maj 2005. Enligt uppgifterna hos Skatteverket har han inte deklarerat några inkomster de senaste åren. Han var ogift, och hade inga barn. På fritiden spelade han fotboll.

Så långt låter allt som vanligt, eller i alla fall som de andra kända jihadisterna i Syrien, om detta fåtal nu kan ge några generella insikter. De kommer från Göteborgsförorter, har stark islamisk identitet och tävlar i olika idrotter. Den döde Kamal Badri bodde i Bergsjön och sysslade med kampsport. Jihadisten Bherlin Gildo, folkbokförd i Hisings Backa, likaså.

Det som verkligen skiljer ut Muhamed Kopriva är efternamnet.

Och för att förstå efternamnet behövs det lite bakgrundskunskaper.

I början av 1990-talet uppstod en väpnad självständighetsrörelse i Kosovo, då en synnerligen vanskött del av Serbien. Konflikten hade också en etnisk och religiös dimension, med en övervägande muslimsk befolkning på den ena sidan och en ortodoxt kristen på den andra. Självständighetsanspråken möttes med ökad repression (Serbien leddes av den ökände Slobodan Milosevic, och de serbiska krigsförbrytelserna är väldokumenterade), och separatisterna blev allt mer våldsamma. I mitten av 1990-talet framträdde organisationen Kosovos Befrielsearmé (KLA/UCK) som bekämpade serber med så blodiga dåd att rörelsen kom att betraktas som en terroristorganisation.

Bland separatisterna fanns också jihadister, såväl inhemska som tillresta. 1998 hade jihadistgruppen Abu Bakr Sadiq något hundratal medlemmar, och begick terroristdåd i Kosovo. Men gruppen krossades inom ett år, då ledarskapet togs tillfånga. En av ledarna var kosovoalbanen Shpend Kopriva från Mitrovica.

Den 13 juli 2000 dömdes Shpend Kopriva för terroristbrott till fängelse i 7 år och 4 månader av domstolen i Kraljevo i Serbien. I samma rättegång dömdes totalt 9 kosovoalbaner till sammanlagt mer än 35 års fängelse. Som i alla krig finns det all anledning att förhålla sig skeptisk både till brottsrubrik och rättsprocess – det hindrar dock inte att terrorbrott faktiskt förekommer även i krig och att vissa domar kan vara korrekta.

Året efter domen benådades gruppen i samband med den serbiska politiska nyordningen.

Shpend Kopriva folkbokfördes i Sverige i oktober 2001. Han är idag 44 år gammal. Han bor i Göteborg, där han också har hustrun och sina sju barn, och där han försörjer sig både genom anställning och företagande. Han är inte svensk medborgare.

Shpend Kopriva är far till Muhamed Kopriva.

Det här sambandet sätter ljus på ett fenomen som Säkerhetspolisen har noterat i kontraterrorismarbetet: hur jihadismen ibland går i arv. Det finns några exempel. Förra sommaren, exempelvis, omhändertog sociala myndigheter en yngling som var i färd med att resa till jihad i Syrien – varvid undertecknad kunde avslöja att ynglingen var son till den döde svenskmarockanske terroristen Mohamed Moumou.

I den nyss utkomna Säkerhetspolisens årsbok 2012 skriver Säpo, i kapitlet om kontraterrorism, om denna företeelse.

"Vissa personer går med i våldsfrämjande grupper utifrån sökande efter spänning och gemenskap, andra är mer ideologiskt intresserade, vissa hamnar i våldsfrämjande grupper eftersom flera i deras familj eller övriga sociala närmiljö redan är våldsfrämjande." 

Frågan är hur det kontraterrorismarbete är beskaffat som kan hindra föräldrar från att uppfostra sina barn enligt sin specifika religiösa uppfattning.