Don't read! I told you!

När man går för att köpa mjölk i ICA-butiken ställs man inför ett val. Man kan köpa ekologisk mjölk, eller så kan man köpa vanlig mjölk. Köper man ekologisk mjölk räknas man till gruppen medvetna och upplysta konsumenter. Köper man vanlig mjölk räknas man... ...inte alls!

Tidskriften Axess hade i decembernumret en serie artiklar om politisk konsumtion. Artikelserien hette "med kvittot som röstsedel". Här skriver docenten i statsvetenskap Michele Micheletti att

"Formellt definierad är politisk konsumtion att välja mellan producenter och produkter med målet att förändra anstötligt uppförande hos institutioner eller marknader. Dessa val grundar sig på attityder och värderingar i fråga om rättvisa och rimlighet, eller icke-ekonomiska frågor som rör personers och familjers välbefinnande och etisk eller politisk bedömning av agerandet hos stater och företag."

I en annan artikel skriver doktorn i sociologi Adrienne Sörbom att

"Valet av politiskt goda varor, liksom bojkotten av dåliga, är exempel på samtida politiskt handlande."

Även Axess-redaktörerna Kay Glans och Sofia Nerbrand deltar i serien med en text om den vänsterideologi som ligger bakom exempelvis rättvisemärkt kaffe.

Tre långa texter med samma fel: det är bara minoritetens konsumtion som definieras som politisk.

Tre fylliga artiklar alltså, där man påstår att politisk konsumtion är motsatsen till normal konsumtion. Varför räknas inte mitt mjölkköp?

Rättvisemärkt kaffe har i Sverige en marknadsandel på 1 procent. Vi som köper normalt kaffe utgör alltså 99 procent. Men vårt val definieras inte som politiskt. Vi förmodas handla i blindo.

I Sverige finns högst ett par tusen djurrättsaktivister. Samtidigt säljs omkring hundra miljoner kilo fjäderfäkött årligen. Jag räknar hundra miljoner röster på kycklingfabrikerna. Ändå är det den lilla högljudda minoriteten som definieras som politisk.

McDonalds säljer miljoner Bic Mac i Sverige i år - trots att det finns inhemskt producerat potatismos i varje Sibylla-kök som vi kunde ha valt om det inte var så att vi gillar företaget McDonalds och vill stötta dem. Ändå är det de stenkastande idioterna som räknas som politiskt aktiva.

Min mors sambo Fredrik dricker gärna vinet Carmel. Det är tillverkat i Israel. Fredrik begår en politisk handling till stöd för Israel, men det begriper inte de som definierar politisk konsumtion.

Jag kommer att tänka på allt detta när jag sitter och tvingar mig igenom en bok som heter "Deltagande demokrati". Det är America Vera Zavalas senaste skrift som jag är tvungen att läsa i yrket.

Hon gör samma felslut som de som skriver om politisk konsumtion. För America räknas, som politiskt aktiva, enbart de som demonstrerar. De som går på möten för att föredra något som heter Den Deltagande Budgeten, eller nåt. De som affischerar.

Andra är oupplysta.

För varje första maj-demonstrant finns det tusentals som väljer att inte demonstrera. Men de räknas inte. Varför då?

America hyllar olydnaden. Människor som ockuperar hus. Människor som strejkar vilt. Men America exkluderar den andra olydnaden, den som är minst lika politisk.

För varje husockupant finns det tusentals skattesmitare. Men att jobba svart är inte en politisk handling, enligt America.

Varför?

År 2000 omhändertogs 48 029 personer för fylla. Men det är de 49 799 medlemmarna i IOGT-NTO som räknas. Varför är det så?

Summary in English:
Don't read Deltagande demokrati by America Vera Zavala. It is boring, and she is wrong.