The law and the Union of Journalists

- Man har ALDRIG avskedat någon på Sveriges television.

Så sa min chef, högt uppsatt sedan decennier i SVTs nyhetsavdelning, idag. Han var högst allvarlig, och menade vad han sa.

Jag kan inte kontrollera uppgiften, men tror honom. Han sa att det berodde på att man i SVT ville vara lite finare, lite bättre, lite mer statligt - och då avskedar man inte folk hur som helst. Jag kanske ska betona, för säkerhets skull, att han inte tillhör dem som vill bevara det på det sättet.

Idag uppmärksammades stort för första gången det systematiska kringåendet av turordningsreglerna som i synnerhet företagen inom "public service" gör sig skyldiga till. Journalistförbundet, som organiserar den absoluta merparten av landets journalister, skrev en debattartikel i DN om saken. Företagen vill inte riskera att dra på sig för höga lönekostnader, och ser därför till att inte ha vikarier så länge att de måste erbjudas riktiga jobb.

"I branschen kallas det utlasning och innebär att arbetsgivarna vidtar onaturliga och konstlade åtgärder, vars enda syfte är kringgå lagen. För att undvika att företrädesrätt uppstår, tillåter arbetsgivarna inte vikarier att jobba mer än maximalt elva månader och två veckor under en treårsperiod."

Om inte motivet bakom ordföranden Agneta Lindblom Hulthéns debattinlägg vore så dumt, så skulle jag säga att det var hedervärt. Äntligen, liksom. För det är sant det hon skriver, även om det inte är någon vetenskapligt baserad rapport bakom debattartikeln (som ju HedJohan blivit upprörd över). Jag själv är projektneger som tillbringat mina senaste år i "public service", just nu på SVT. I min redaktion idag var 30 procent av oss projektnegrer. Programledaren, redaktören, och planeringsredaktören - kvalificerade personer i runt åldern runt trettio. Och vi har alla harvat runt. Jobbat SVT. Jobbat Ekot. Jobbat Fyran. Tillbaks till SVT. Och många tillhör en mycket attraktiv grupp personer när "projekten" ska tillsättas. Vi blir uppringda, helt enkelt. Så de av oss som gillar trygghet är lite trötta på hur det funkar.

Därför kunde det ha varit ett bra initiativ av Journalistförbundet att skriva artikeln.

Men Journalistförbundets artikel är del i en kampanj för att ytterligare försämra tillgången på jobb i det här landet. Och det är ju inte så bra.

Så här ligger det till.

Sverige har (bortsett från Hollywoods filmbransch) världens starkaste fackföreningar. Fack som totalt kan lamslå en arbetsplats eller krossa ett företag. Dessutom har vi en lagstiftning, tillkommen på det revolutionära sjuttiotalet, om anställningstrygghet. Turordningsregler anpassade efter Taylors löpande band.

Dessa två faktorer samverkar, med det faktum att etermediebranschen har två företag, SVT och SR, lika dominerande som någonsin Microsoft, för att cementera det vansinnigt ineffektiva resursslöseriet som försiggår.

Någon läsare kanske betalar licens. Här är ett ord till dig:

- Lurad!

Jag lovar dig, att 30 procent av alla anställda inom "public service" skulle kunna avskedas utan att en tittare skulle se nån skillnad till det sämre. Om man kunde sparka rätt personer. Och jävlar, vad resurser man skulle kunna frigöra för att anställa de flinkaste fingrarna, de rappaste tungorna och de skarpsyntaste fotograferna.

Då skulle det bli bra tv. Och sänkt licensavgift.

Du kanske inte tror mig. På ett ledningsmöte med vår redaktion i måndags berättade en chef med insyn i ekonomin att vi producerar vår dagliga timme till en åttondels kostnad av vad SVTs "normala" produktionsmetoder skulle gjort. Det är ett rätt ungt och piggt gäng. Bra på kreativitet och problemlösning, trots ruttna tekniska förutsättningar. En åttondels kostnad.

Journalistförbundet tycker inte om nedskärningar. Journalistförbundet motarbetar dem. När SVT äntligen, för första gången någonsin, fått en VD, Christina Jutterström, som ser ut att kunna genomföra en personalnedskärning - så avger facket misstroendevotum. Och det är ingen stor nedskärning. Ett par hundra tjänster, varav de flesta med frivilliga överenskommelser eller med så kallad naturlig åldersmässig avgång, i ett företag med över tre tusen anställda. Typ.

Alltså. Journalistförbundet vill inte avreglera arbetsmarknaden. Tvärtom. Facket vill ytterligare bygga ut lagen om anställningsskydd - med följd att icke fast anställda naturligtvis kommer att få det ännu svårare.

För företagen anpassar sig ju till rådande regelverk. Men det låtsas inte facket om. In med nya regler.

Jag håller förstås med om att "public service"-företagen betett sig dåligt. Vissa berättelser har tytt på att personalavdelningarna varit rent av omoraliska. Det är inte ovanligt att personalen behandlas som skit när den inte kan gå över och börja jobba hos konkurrenten (som ju knappt finns, här, eller i övrig offentlig sektor).

Dessutom har arbetsgivarsidan varit otroligt fega idag. Ingen har ställt upp för att svara på mediernas frågor. Inte så särskilt professionellt beteende av företag i kommunikationsbranschen, precis. Arbetsgivarna får ta sig i kragen och ryta till. För det är deras modell som har framtiden för sig, om vi vill ha någon framtid.

Det är fackföreningsrörelsen som bär ansvaret för den uppkomna situationen. Facket har förhandlat till sig orimliga förmåner för dem med fast anställning. Och när chansen uppstått har de arbetat för att stärka sin sits med lagstiftning då tillfälle givits. Det kan lätt bli så i ett korporativt samhälle.

- Man har ALDRIG avskedat någon på Sveriges television.

Tänk på det.

Nej, nu luckrar vi upp de här förstelnande reglerna på arbetsmarknaden. Tar bort cementet. Plockar fram den kreativa destruktionen.

Släpp medierna fria!

Summary in English:
Swedish labour unions are very strong - and they are also backed by legislation. Our labour market is made of cement.

Above I opine on a recent controversy regarding Swedish media. Our national public service broadcasters, both the radio and the tv, have been exposed using parts of the labour force in an unethical way, to surpass the tough legislation.

But the union does not want to solve the problem. They want more legislation. Of course.