Höftrörelsen

Sakta men säkert gnager EU ner de sista socialdemokratiska betongbunkrarna. Sakta men säkert går det upp för medborgarna att det inte var så dåligt, det här med frihet. Sakta men säkert blir livet bättre för oss alla.

Visst kämpar sossarna emot. Med näbbar och klor. Men det kommer aldrig att räcka. Göran Persson lider.

Idag vann medborgarna en stor seger mot den giriga staten. EG-domstolens generaladvokat Philippe Léger, som alltså bistår domstolen med målens beredning, underkände i sitt yttrande utan tvekan det svenska apoteksmonopolet. En god vägledning om hur EG-domstolen kommer att döma i frågan i höst.

Artiklarna 31 EG och 86.2 EG skall tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse som innebär att ett företag sådant som Apoteket AB ges ensamrätt till detaljhandel med läkemedel i syfte att säkerställa en adekvat försörjning av läkemedel till enhetliga priser i hela den berörda medlemsstaten.

Det framgår nämligen av övervägandena ovan att skälen till att det inte kan anses att Apoteket AB:s ensamrätt är nödvändig och proportionerlig äger giltighet för såväl receptbelagda läkemedel som receptfria läkemedel. Detta innebär att om receptfria läkemedel skulle undantas från tillämpningsområdet för Apoteket AB:s ensamrätt, torde detta inte medföra att nämnda ensamrätt blev förenlig med gemenskapsrättens krav.

Redan till hösten kan det alltså bli möjligt att handla Ipren nere på den dygnetruntöppna macken. Dygnet runt. Kan frihetens budskap förmedlas tydligare till en svensk nej-sägare?

Och eftersom generaladvokaten sagt att även apoteksmonopolet på receptbelagda läkemedel är rättsvidrigt dröjer det väl inte så länge innan nästa pilotfall kommer. Törs man gissa att Svensk Handel, eller Svensk Dagligvaruhandel, eller varför inte Svenskt Näringsliv (det skulle vara kul om de kunde visa framfötterna igen), snart värvar en privat farmaceut för att sälja några Panodil duo så att vi får ett nytt pilotfall?

Livet kommer alltså att bli bättre för oss medborgare. Det blir det med valfrihet. När betongen filas ned.

Göran Persson lider.

Expressen skriver om det så bra på ledarsidan idag.

I söndags kväll kunde han inte ens sitta sig igenom tv-debatten inför EU-valet. Han måste resa sig och vanka lite för att stå ut med smärtan, trots värktabletterna. Hans lust och humör tar stryk. Statsministern har en höftled med artros. Den måste bytas. Det vore kvickt ordnat om han tog in på Sophiahemmet eller någon annan privat klinik. Eller om han på grund av ämbetets tyngd gavs förtur.

Men vad skulle rörelsen säga? Det är ju den som i jämlikhetens namn står vakt mot privatisering, köpt vård och allt vad gräddfil heter. Vad skulle partivännerna säga om rörelsens egen lots och ledare gav vika för smärtorna, värken och tröttheten, skulle det inte bli en prima svekdebatt?

Han vaknar av en ilande smärta på nätterna när han vänder sig i sängen. Han tar de första stegen mot frukostbordet haltande och grimaserande. Han får bita ihop inför ännu en dag i artrosens krävande sällskap.

En privat sjukvård skulle minska köerna. Skulle bedrivas effektivare. Skulle göra medborgarna gladare. Precis som med de befriade näsdropparna idag.

Men Persson lider och visar vad socialdemokratin, eller höftrörelsen som den numer heter, går ut på:

att helt i onödan låta sig torteras dygnet runt, för att inte stöta sig med partiprogrammet.