Talibanerna i Vasaparken

Omkring ett hundra nazister visade idag upp sig i Vasaparken. Manifestationen pågick i en halvtimme, och slutade helt otippat inte i kravaller.

Man kan lätt konstatera att Vasastan inte är nån vidare grogrund för nazismen. Inte ens ölgubbarna i Vasaparken lyfte på ögonbrynen när ungefär ett hundra svartklädda nationalsocialister i samlad tropp klockan fem över två marscherade in i parkens nordöstra del.

Det var mest killar i artonårsåldern. Fyra eller fem tjejer. Grabbarna såg ut som grabbar gör på byggprogrammet på gymnasiet. Svensk underklass. Inga böcker i bokhyllorna hemma. Möjligen ett ex av Grottbjörnens folk.

Och när Magnus Söderman, som är Svenska Motståndsrörelsens huvudagitator, talade var det ingen i parken som lyssnade. Utom de hundra talibanerna förstås. Söderman höll på i en halvtimme, nästan. Ibland fick han uppmuntrande bandyapplåder. Ibland var det rundgång.

Det går självklart inte att gradera stolligheterna i Södermans anförande. Men det är uppenbart att Svenska motståndsrörelsen ser sig själva som falukorvens militanta gren. I händelse av amerikansk kulturimperialism är det SMR som ska agera självmordsbombare.

Södermans tal avslutades med att proklamera

"ett heligt krig för vår överlevnad".

Talibaner, som sagt.

Talet gick i övrigt ut på att vi totalt borde isolera oss från omvärlden. Stänga gränserna. Tysta medierna. Förbjuda pizza. Ungefär, alltså. Jag hörde inte så bra eftersom jag satt på två hundra meters avstånd, så ingen skulle tro att jag var anhängare. Men jag förstod att det var SMR som skulle stå för det totala motståndet.

För att kringgå lagstiftningen om hets mot folkgrupp hölls anförandet på någon slags nationell motsvarighet till rövarspråk. Men man behöver inte vara kryptör för att begripa vilka som pekades ut.

"Den utvalda stam som kontrollerar media och kapital."

Avslutnings-heilandet var försvenskat till Hell seger. Allt för att kringgå lagstiftningen.

Omkring hundra poliser bevakade tillställningen. Ibland gjorde de hjälm på, men mest stod de och pratade med undrande tanter. Alla verkade glada över att det inte var nåt bråk. Ungefär tio häst-ekipage deltog i polisstyrkan.

Klockan halv tre, när alltihop var klart, och nazisttidningen tagit den bild som kommer att illustrera hur framgångsrikt kampanjen har gått i Stockholm, så skulle nassarna ge sig av. Men uppenbarligen tillät inte polisen ett uttåg mot Odenplan, och alla nassarna stod rådvilla vid minigolfbanan i tio minuter innan de i gemensam språngmarsch rusade Hälsingegatan bort mot Vanadisplan. Judiska museet sprang de alltså bara förbi, lyckligtvis.

Samtidigt kroppsvisiterades ett fyrtiotal punkare vid Odenplan, berättade min kompis Johan som var på väg till en kopp kaffe på Vurma. Kanske lyckades alltså polisen med att separera bråkstakarna.

Klockan tre var allt över. Poliserna stod och spanade vid Vanadisplan. Talibanerna var spårlöst försvunna. Kanske hade de flytt upp till grottorna i bergen.