Almedalsveckan

För damer i femtioårsåldern är Gotland drömmarnas ö. Här finns kulturhistorien. Här finns ljuset. Här kan man vandra i medeltida gränder, besöka konsthantverkarateljéer och fundera på om man ska fortsätta sin tillvaro som försmådd lärarinna eller istället bryta upp och starta ett krukmakeri.

I måndags eftermiddag stod jag, tillsammans med drivor av drömmande damer på klimakterieresa, inne på butiken Yllet på Sankt Hansgatan i Visby. Yllet är ett av de obligatoriska rundningsmärkena för de kvinnor som vill dreja, lära sig dansa salsa eller bara skilja sig i allmänhet. Här säljs fina linneprodukter, präktiga skor och silversmycken som inspirerats av de medeltida miljöerna. Smakfullt och mycket populärt.

Plötsligt gick det som ett sus genom sextonhundratalshuset. Det tisslades och tasslades. Kan det vara… Är det inte… Tanterna sträckte sina halsar för att se om…

Jodå.

Det var Almedalsveckans mest klockrena målgruppsträff. Kvinnornas man på besök i kvinnornas hus. Damerna blev alldeles till sig i Gudrun Sjödén-trasorna. Som bara en riktig kvinnokarl kan, såg förre folkpartiordföranden Bengt Westerberg erfaret avslappnad men ändå intresserad ut, när han kände på tröjkvaliteterna. Ledigt välklädd gled han omkring i butiken och illustrerade grundtanken med det folkpartistiska ledarskapet. Cherchez la femme.

Med ens blev lördagens chocknyhet begriplig för mig.

Jag menar, Lars Leijonborgs skilsmässa från Lotta Edholm slog ner som en bomb på festen jag besökte på lördagkvällen. Okej, det lade väl inte sordin på stämningen, men ändå. Vad kunde ha gått fel? Inte har han väl bedragit henne? Hur skulle det gå för Axel?

Frågorna blev på måndagen med all tydlighet besvarade.

Om bara ett år börjar nästa valrörelse. Lars Leijonborg har känt sin mankraft växa under de senaste årens framgångar och ser nu hur han har möjlighet att, på samma sätt som halvguden Bengt Westerberg, kommunicera med kärnväljarna – de försmådda lärarinnorna. Och då är ringen ett hinder.

Leijonborg har, i egna ögon, slutligen till fullo omvandlats till Leijonkungen. Och valturnéernas ensamma nätter på sömniga stadshotell kan äntligen betala sig.

- Nu jävlar ska det bli Westerbergeffekt!

För folkpartiets bästa, såklart.