Lucia i Sollentuna

Vilken dag! Bloggarna Frihet framför allt, Argast i Uppsala, Globlog, Henrik Alexandersson samt undertecknad (och säkert några till) i samma lokal.

Bloggforum?

Tja, nästan.

Moderata Ungdomsförbundet, MUF, avhåller sin årliga stämma i Sollentuna. Förbundet fyller sjuttio år och firade detta med ett idéseminarium på lördageftermiddagen.

Första debattpanelen gick rakt på sak, och förklarade omedelbart vad ungdomsförbunden är till för. Eller vad sägs om följande dialog?

Moderator Mattias Thorsson: Vad har MUF betytt för dig?
Ulf Kristersson: Ja, en fru först och främst. Utan att skämta kan jag väl säga att det är det mest bestående intrycket.
Per Unckel: Jag fick också en fru!
Ulf Kristersson: Inte samma!

Senare framkom det att även moderatorn hade fått en fru genom förbundet. Och även om det inte framgick av debatten, så försäkrade Gunnar Strömmer mig efteråt att det naturlitvis var så, att även paneldeltagaren Tove Lifvendahl fått sin sambo genom partiets koppleriverksamhet.

- Det är bara jag som håller mig utanför, berättade Strömmer.

När Fredrik Reinfeldt senare äntrade scenen förklarade han nästan omedelbart hur koppleriet går till rent praktiskt. I vad som ytligt föreföll vara en kommentar om nyttan av arbetsro i presidiet försade han sig nämligen.

Det tillhör ofta de stora tillfällena i tillvaron när man får vara lite mer allena.

Salongen fnissade. Längst bak satt hustrun Filippa Reinfeldt, moderata kommunalrådet i Täby, och tindrade, som mindes hon något högtidligt.

Den första debattpanelen pratade inte bara om sex. Ämnet var ju ändå "MUF 70 år - ett samtal från då till nu".

Så de pratade en del om sprit också.

Timbros nya chef Cecilia Stegö Chilò berättade om sitt kall.

Jag gick med i MSU en gång i tiden för att festerna var roligast och killarna var snyggast.

Detta var även en av anledningarna till att Lars Stjernkvist nästan gick med i MSU Östergötland på den tiden.

Kanske är det något Stjernkvist inte varit helt öppen med?

Festerna är ju centrala för MUF. Det är ingen slump att Michael Bindefeldt är gammal MUFare. Spriten är en effektiv selling point.

Eller som Per Unckel uttryckte det:

Vi har ju alla gått med av den anledningen.

Med ovanstående ringande i öronen kändes det lite märkligt att läsa verksamhetsrapporten i stämmohandlingarna. Det visar sig där nämligen att förbundsledningen inte inser att de besitter en stor selling point i sprit och sex. Ledningen vill radera ut detta. Ett jämställdhetsprojekt har under året arbetat med att:

Jobba med att arbeta bort den negativa sprit och sexkulturen inom Moderata Ungdomsförbundet.

Snacka om att inte ta tillvara på sina resurser. Förresten finns det ingen motsättning mellan sprit, sex och jämställdhet.

Nåväl. Tillbaks till politiken.

Fredrik Reinfeldt höll tal, som sagt. Och om jag ska sammanfatta så lämnade han ett smakprov på den retorik som kommer att användas fram till valet. Reinfeldt ställer två värdeladdade ord mot varandra som bägge egentligen beskriver bräckliga koalitioner. Vänsterkartellen kallas det nuvarande regeringssamarbetet. Alliansen är namnet på den borgerliga fyrklövern.

Kartell mot allians.

Ni hajar.

En kartell drivs av krasst egenintresse. En allians byggs av uppslutning bakom ädla idéer.

Och det finns väl ganska goda förutsättningar för det retoriska greppet att fästa, måste jag säga. I alla fall så länge som fackpamparna roffar åt sig attraktiva lägenheter i innerstan, och så länge som sosse-höjdarna köper gods och gårdar för sina miljonlöner. Och det problemet tycks det ju inte finnas nån ände på.

Lite oroad blev jag dock över den hängivna respekt som ungdomsförbundarna visade moderpartiets ordförande. Jag hade hoppats att MUFarna skulle hålla upp en tydlig kompass som kontrast mot Reinfeldts glidande mot mitten.

Men nej.

Det var ingen Judas som skred in i auditoriet. Det var stående ovationer vid så väl inträde som utträde, värdigt en Messias. I ungdomsförbundarnas ögon, alltså. Inte mina. Jag satt mest och tittade på snygga hustrun Filippa.

Glädjande respektlöst var det dock av nya Timbro-chefen Cecilia Stegö Chilò att ljudligt klampa runt i salen under Reinfeldts anförande, letandes efter sittplats åt sig och debattören Thomas Gür. Så visas oberoendet i praktisk, barnslig, handling.

Även Reinfeldts egen familj var märkbart uttråkad. Men de har väl hört pladdret förut. Dottern hoppade i alla fall ivrigt runt i de bakre bänkraderna när pappa pratade värdegrund. Fri uppfostran, någon?

Nej, helt entusiastiska var faktiskt inte ungmoderaterna under Reinfeldts tal, även om det bemöttes med sympati och respekt. Anförandet saknade go!, helt enkelt. Enda spontana applåden kom när Reinfeldt plockade en billig poäng på bostadsfifflande fackpampars bekostnad. Han sa LO - lägenhetsombudsmannen.

Piggt och ungdomligt, kommenterade Gunnar Strömmer det hela efteråt, och man anade att han åsyftade den enda populärkulturella referens som partiordföranden hade levererat under sitt anförande: till Magnus Uggla...

Filippa Reinfeldt, förresten, var en av ytterst få brunetter i denna veritabla ocean av blonda amazoner som en MUF-stämma utgör.

Alla mina favoriter var där. Anna König, fixad som om hon skulle direkt till Riche efteråt. Anna C Johansson, stilfull i proper dräkt. Regina Öholm, lite mer anpassad till Sollentuna-stilen i fritidskläder. Timbros Anna Wilson, som det anbelangar den filosofiska Timbro-verksamheten jordnära i kjol och mormors-sjal med ponchostuk. Rena rama Fröken Sverige-tävlingen. Eller i alla fall som ett bättre lucia-tåg.

Dessutom fanns där en hel kader med andra, för mig hittills mindre kända, blondiner. Lyckligtvis hade de namnskyltar. Emilie Pilthammar, hette nån. Karolin A Johansson, hette en annan.

Under kvällen hålls det fest i Scandic Star Hotel i Sollentuna. Men jag skippade den och åkte hem och skrev istället. Stämman har ju redan hållit på i tre dagar, så jag antar att alla blondiner redan är paxade.

Nå. Vad finns mer att säga om MUF-stämman?

Jo just ja! Christofer Fjellner hade visst nåt krångel med magen, eller nåt. Och fick uppsöka lasarettet. Sista dan på jobbet, och allt. Så dramatiskt kan det vara i politiken. Jag hoppas få mer detaljer om hans hälsotillstånd senare, och ber att få återkomma.

Men det var nåt mer. Vad?

Jo.

De valde visst ny ordförande också. Och för den som följt HAX livebloggande så är ju det ingen nyhet. Det var två killar som kandiderade. Den ene är en spinkig nyliberal från det extremt frifräsiga Uppsala-distriktet som heter Maths Larsson, den andre är ledningens kandidat Johan Forsell, som ser ut att ha fått lite för mycket steroider i vällingen. Han påminner lite om Henry Rollins, faktiskt. Vissa hade spekulerat i att det skulle bli en blodig uppgörelse dem emellan, eller kanske snarare mellan två falanger i förbundet, men så blev det inte. För att göra en lång historia kort: den spinkiga killen förlorade, och broilern vann.

Och det gör nog ingen skillnad. Som Henrik Alexandersson konstaterar:

Tiden då striden om ordförandeklubban i MUF stod mellan "goda" och "onda" kan nog anses vara över för gott. Nu för tiden är det de facto övertygade frihetsvänner som kandiderar mot varandra. Rätt sympatiskt.

Nu återstår att se om Moderata Ungdomsförbundet och Johan Forsell klarar av att hålla fast vid friheten - samtidigt som moderpartiet glider åt vänster.

Och Maths Larsson - tja, nu kan han ju bli narkotikaliberal igen. Välkommen tillbaka i klubben!

Det var fler debatter under eftermiddagens seminarium. Riktigt bra sådana, dessutom. Det var just det ambitiösa seminarieupplägget som lockade dit mig (och pressansvarige Henrik Nerlund som lovade att det skulle finnas ölförsäljning - LÖGNARE!).

Gunnar Strömmer låg bakom debatterna, om jag förstod saken rätt. Han är ordförande i stiftelsen med det unkna namnet Stiftelsen för konservativa samhällsstudier. Tydligen så inrättades denna stiftelse på sextiotalet när ungdomsförbundet låg i konflikt med moderpartiet, som ungdomarna tyckte var helt ur spår på den tiden. Och för att moderpartiet inte skulle kunna sno ungdomsförbundets tillgångar (!) så upprättades en stiftelse i vilken man stoppade vinsten ifrån försäljningen av en kursgård. Och de pengarna (några hundra tusen, sägs det) är Gunnar Strömmer ordförande för. Stålarna används till att hålla idépolitiska seminarier där nya och gamla MUFare får mötas över generationsgränserna.

Exempelvis så intervjuade unga och duktiga Anna Johansson de två herrarna Gunnar Hökmark och Sven Johansson om kampen mot kommunism och nazism. Gamle Sven, som han uppenbarligen kallas, visade sig verkligen vara en krutgubbe. Han var ungdomsförbunds-ordförande 1957-59, och hade tydligen inte slarvat bort kompassen sen dess. Även notoriske tråkmånsen Gunnar Hökmark levde upp i samtalet. Det kanske är så med politiker, att de gör sig bäst när de inte blir emotsagda. När de kan ta ut svängarna, liksom. Det är då visionerna kommer fram. Gunnar Hökmark var så i gasen att man fick intrycket att han personligen rivit järnridån, vilket ju inte alltid är fallet annars.

En uppsjö spännande namn diskuterade sedan behovet av demokratisering i arabvärlden. Lysande skribenten Thomas Gür, briljante folkrättsdoktorn Gustaf Lind, slagfärdige domaren i Haag-tribunalen Krister Thelin, ja ni förstår att det blev intressant. Fast någon omedelbar lösning på världsproblemen kom inte fram, förstås.

Slutligen hölls en debatt om hur man ska vinna över ungdomen från popvänstern. Och trots att toksnygga Natalia Kazmierska inte kunde komma så höll panelen toppklassigt underhållningsvärde. Susanna Popova hävdade att ungdomen är värdekonservativ, Thomas Idergard summerade ungdomars livsstil med parollen "silikonbröst och a-kassa", Erik Zsiga efterlyste en borgerlig Michael Moore/Lukas Moodyson och trodde inte att räddningen fanns i att lansera sig som backslick-höger, och Johan Norberg tyckte att MUFs image skulle stärkas med en tydligare science fiction/goth-profil, samtidigt som han hyllade Christian Gergils (numer Farmen-Cristian) insatser för att åskådliggöra välfärdsstatens kris.

De hade fel allihop, förstås, men på ett roligt sätt.

Jag, däremot, har rätt.

Sprit och sex.

That´s the selling point.

Och det är därför jag för all framtid vill brännmärka pressansvarige ungmoderaten Henrik Nerlund som lögnare.

Den utlovade barserveringen existerade inte.

Men vad vet jag?

Kanske hade de stängt baren för att undvika de problem med ordningsmakten som lätt uppstår när man har både Per Bill och Anders Björck i lokalen?