Varför så få?

Efter brottaren Mikel Ljungbergs död så har diskussionen kretsat omkring hur vi kan förhindra människor att ta livet av sig.

Det är en allvarlig fråga.

Men jag vill vända på hela frågeställningen, och säga:

Varför så få?

Det finns ju tillfällen, menar jag. Inte minst för att världen är grym, men också för att folk tappar ansiktet. Är det så att svenskar saknar den där särskilda hedersuppfattningen som gör att japanerna är stolta över att gå vidare? Vi är väl inte sämre?

Så jag upprepar - varför så få?

När LO-chefen Wanja Lundby-Wedin tvingats erkänna att hon myglat med bostäder åt sig själv och sönerna - då borde hon ta svärdet i hand och säga "farväl".

När Göran Persson köpt sitt gods i Sörmland samtidigt som väljarna bor i kommunala pappkartonger - då borde han ta upp värjan och föra den mot magen.

Vi kunde behöva skam-faktorn här hemma.

För frågan är inte hur det kan komma sig att folk tar livet av sig - frågan är varför så få gör det...

Uppdatering:
Wanja har naturligtvis inte gjort fel, påpekar Chadie i kommentarerna. Det förändrar dock inte på något sätt mina förhoppningar.