Peppe Engberg igen
Missa inte Sveriges bästa krönikör Peppe Engberg i Dagens PS om ministrarna.
Om det kommer mera ska vi inte bortse från det gamla ordspråket: Bevara mig för mina vänner, mina fiender klarar jag själv (Marx).Men krönikan är inte bara insiktsfull. Faktarutan är svindlande.
Mona Sahlin föll tungt i mediedomstolen. Men det var inte vi journalister som grävde fram Tobleronen. Det var personer i hennes närhet som skvallrade. Syftet var att sänka Sahlin som ny partiledare efter Ingvar Carlsson. Och så blev det. Journalistflocken gjorde sitt jobb som de nyttiga idioter vi är.
Skandalskriverierna om Lars Danielssons påstådda älskarinna var också ett insiderjobb. Avundsjuka UD-tjänstemän pratade skit om en ung och snygg kvinnlig medarbetare som gjort kometkarriär och journalisterna glufsade i sig det skämda köttbenet.
Egenintresset är det enda sanna intresset. Bland den licensbidragstagande delen av journalist- och kulturkåren har Stegö en svuren fiende. Det är det som genererar alla dessa upprepade nyhetsvinklar på samma gamla indignerade story som vi hör och ser dessa dagar. Inom socialdemokratin kraxar också olyckskorparna förtjust över den nya kulturministerns mediala problem. Kampen om de futtiga 60 000 rösterna har börjat.
Jag tror mig veta att det även finns krafter som just nu kraxar lika skadeglatt i kulturministerns eget bo. Cecilia Stegö Chilò är kontroversiell bland sina kamrater i den moderata riksdagsgruppen.
Hon är nämligen gökunge.
Den store ledaren gjorde som Palme och som Persson: han ratade slitvargarna och partigängarna i den egna riksdagsgruppen när han skulle hitta en minister som han tyckte dög. I stället handplockade Reinfeldt en outsider från den intellektuella nyliberala kanten - en person som dessutom en gång hoppat av vardagsslitet i partipolitiken efter ett tungt valnederlag. Varför hon och inte jag som alltid varit lojal?
Sånt skapar avundsjuka och avundsjuka leder ofta till yttersta hjälpsamhet när det gäller att hitta obetalda TV-licenser och svart städhjälp.
Man vill ju liksom att sanningen ska komma fram nu när någon ändå släppt anden ur flaskan, eller hur?
Sällan har det varit så enkelt att vara grävande reporter.
..vid närmare eftertanke har jag inte bara betalar både snickare och städhjälp svart, kört mot rött ljus, med för hög promille och för fort. Jag har dessutom tagit betalt i svarta pengar för ett jobb. Jag har både köpt, tillverkat och druckit hembränt och därmed svikit den samhällssolidariska spritpolitiken. Jag har bedrivit hor (inklusive på p-plats utan att erlägga avgift, fastställd i demokratisk ordning); tjuvfiskat, vilket verkligen är stöld.
Vid närmare eftertanke har jag under en lumpen period av mitt liv även begått hor framför en TV-apparat, med icke betald licens. Man visade Dallas.
Jo, det är faktiskt sant. Under en period i mitt liv gav jag blanka fan i TV-licensen. Jag tyckte helt enkelt att jag ville använda pengarna till nåt roligare.
Och det gjorde jag.
Ännu värre: En gång snodde jag en bok jag älskade från biblioteket genom att låtsas att den kommit bort.
