Den eviga antisemitismen
Jonathan Leman på Expressens debattsida idag: * När jag arbetade i en butik i Solna var en grupp ungdomar med ursprung i Mellanöstern inne och ställde frågor om våra produkter. Efter en stund säger en av dem "Kom, vi drar, ser du inte att han är jude" till sitt sällskap så att jag som står bara en liten bit därifrån hör alltihopa.
* Den obehagligaste incidenten jag varit med om var en eftermiddag i april då en ung man med afrikanskt ursprung kliver på en buss mellan Nacka och Slussen, och sätter sig på andra sidan mittgången. Jag hör ett mumlande samtidigt som jag ser att han då och då stirrar på mig en stund och sedan tittar bort igen. Efter en stund upptäckter jag att han repeterar ett mantra. Jag blir förstenad. "I hate the jew! I hate the jew!" Min chock avtar något och jag ber honom hålla käft. Den unge mannen blir bara mer högljudd och ställer sig efter en stund upp och vrålar om hur jag är skyldig till händelser i Uganda. Jag förklarar förgäves att jag inte har haft något med Uganda att göra. Hans aggressiva kroppsspråk gör mig rädd för att han när som helst kan smälla till mig. Hela den bakre delen av bussen är chockad, men ingen säger något. När jag alldeles svag i benen och skräckslagen kliver av bussen vid Slussen samtidigt som jag pratar med polisen i telefon fortsätter mannen sina haranger. Sedan händer något fantastiskt då en kvinna, även hon av afrikanskt ursprung, går fram och ryter till mot min belackare som antingen började skämmas eller tröttnar på att trakassera mig och går sin väg.
* För ett par veckor sedan stötte jag på två popkillar på Södermalmstorg som gastade att de hatar judar och att det fanns för mycket judar i den här stan. Jag börjar tala lite med de unga killarna och får höra att judar har den egentliga makten i Sverige och får frågan om jag inte själv är en "alliansjude"? Vad är en sån, frågar jag? En som har i uppdrag att värva nya judar, får jag höra. Killarna hävdar med bestämdhet att de inte är rasister utan bara kritiserar Israel.
