Krig är inte fred - häng honom!

Those are my principles. If you dont like them, well, I have others.

Groucho Marx bevingade ord är träffsäkra idag, då dödsdomen mot Saddam Hussein får oss att grubbla över de principer som vi tycker ska genomsyra samhället. Vår skepsis mot dödsstraffet, som idag helt korrekt uttryckts av vår representant i världen, utrikesminister Carl Bildt, är djupt rotad.

...vårt avståndstagande från dödsstraffet gäller utan undantag.

Samtidigt gläds vi med de irakier vi ser dansa på gatorna.

Jag tycker inte att Sverige ska ha dödsstraff. Hade jag bott i USA så skulle jag sannolikt varit motståndare även till att staten där avrättar vanliga brottslingar. Men jag är för dödsstraff i Irak.

Och det kan man tycka är principlöst.

Men vad som tilltalar mig i Grouchos citat är dels att det antyder en flexibilitet, en moralisk böjlighet som samhällen som strävar efter sin överlevnad kanske måste ha.

Olika situationer kräver kanske olika principer.

Den här flexibiliteten tar sig många uttryck just nu när den fria västvärlden befinner sig i krig mot islamofascismen. De principer som vi lyckligt lottade i väst tar för givna kan rimligen inte gälla i alla situationer, anser många.

Hos Hot Air kan vi se ett klipp från Fox News, där reportern Steve Harrigan låter utsätta sig för vad vi i Sverige kallar tortyr. Men bara en kort stund efter sin waterboarding sitter reportern där, frisk och kry, och synligen utan men.

På The Belmont Club diskuteras om waterboarding kan accepteras.

How does it feel? It feels like s**t, beyond a doubt. What does it prove? Apparently that you don't suffer any perceptible damage from it or that, if you had a choice, it would be far preferable to getting your fingers chopped off, your teeth knocked out or your arms broken by dangling you from the ceiling. But what does it prove morally? Ah, there's that word! Whose morality, then? Didn't you know this post was going to be difficult?

Nobody even admits to waterboarding, though the individuals depicted on the video apparently know a lot about it. But assuming somebody did this kind of stuff would you never approve it if you had reason to think the interrogation would save lives?

Kan det verkligen inte finnas någon situation där waterboarding kan vara en rimlig metod? Under tiden man funderar på svaret på den frågan kan man konstatera att frågeställningen är aktuell enbart för att USA befinner sig i krig.

Andra moraliska överväganden blir aktuella i krig än under fred.

Dödsstraffets funktion diskuteras rätteligen (hos Ingerö, Lassbo, Jacobson, exempelvis). Det fungerar inte allmänpreventivt. Det händer att man avrättar på felaktiga grunder, vilket är förödande för rättstaten.

Men i krigstid är en annan funktion av dödsstraffet central. Det omintetgör ett militärt hot.

När man tar livet av en diktator tar man också livet av möjligheten att han återkommer till makten.

Pseudonymen The War Nerd skrev en rolig kolumn om militärkuppernas anatomi häromåret, där han beskrev det vanliga misstaget att inte avrätta upprorsmakare. Sina exempel hämtade han från Ghana.

Colonel Kutu was overthrown by one of the coolest Coup-meisters in African history, Flt. Lt. Jerry Rawlings.

You'll notice Rawlings was only a Lieutenant -- well, that's another cool feature of the old-school African coup, the opportunity for even junior ranks to get a turn in the presidential chair. The guy who started a chain of coups in Liberia, Samuel Doe, was only a sergeant when he had himself promoted to President-for-Life. Lt. Rawlings was one of these HDD adrenaline junkies who go crazy without a coup or a war. He was the star pilot of the Ghanian air force -- which may mean he knew how to land. He was bored in the peacetime AF, and in May 1979, Rawlings decided the time was right for a coup.

He was wrong. He couldn't get anybody to follow him and was locked up. Now this is the crucial time for a dictator, so any of you hoping to seize power someday, listen up: what should you do when you capture a hothead young officer who's staged a failed coup?

That's right: KILL HIM! KILL HIM NOW!

I don't know why it's so hard for people to learn this lesson. You get the same moral from any movie ever made: if you have your enemy at gunpoint, KILL HIM! Don't gloat, don't rub it in, just shoot him.

Rawlings' captors didn't kill him, and naturally he tried a second coup a month later, breaking out of prison and marching to power with everybody adoring him, calling him "Junior Jesus" and "the Savior." The Savior's first step was to execute eight former leaders. He and his army buddies supposedly had a habit of ordering political prisoners dragged to their favorite shooting range, where they'd get stoned and practice marksmanship on the unlucky convict.

Och det finns kanske en lärdom att dra där - dödsstraff skulle ha förändrat historiens gång i Ghana.

Iraks folk plågas nu av ett slags lågintensivt inbördeskrig, och den nyfödda irakiska demokratin krigar för sin överlevnad. Domstolen är bara en av alla arenor där kriget förs.

Självklart har irakierna mitt fulla stöd om de vill avrätta Saddam Hussein.

Det som avgör mitt ställningstagande är att krig är något annat än fred, och åsikten att också demokratiska rättstater ska kunna försvara sig på krigets olika arenor.

Men det finns en annan tilltalande aspekt av Groucho Marx' citat. Och det är att principlösheten framstår som något självklart negativt - någonting som man strävar bort ifrån.

För det är så man måste se på principernas böjlighet, tror jag. Att vi helst skulle ha ett samhälle där hemska handlingar inte behövs, och att vi strävar i den riktningen.

Och när freden kommer så bör Irak avskaffa dödsstraffet. Vi vet att det är en debatt som kommer att komma - men enbart om Irak förblir demokratiskt.

På så sätt kan man vara både för och emot dödsstraff.