Norges syndabock

Förra utrikesministern Laila Freivalds fick bra med kredd i den islamistiska världen för att hon lät släcka ner den förargliga webbsajt som publicerade en karikatyr av profeten Muhammed. Men priset blev högt - hon tvangs avgå.

Jag undrar om inte den metod som norska regeringen använde var smartare, om än lika moraliskt förkastlig.

Pigge reportern Haore Suleiman, på Livets Ord-knutna tidningen Världen Idag, har skrivit en intressant artikel om hur den socialdemokratiska norska regeringen fegade för islamisterna genom att peka ut enbart kristna tidningen Magazinet som syndabock, när i själva verket många norska tidningar publicerat Muhammedkarikatyrer.

– Det känns som att regeringen satte en dolk i ryggen på mig, säger Vebjørn K Selbekk, chefredaktör för Oslobaserade tidningen Magazinet.

– Regeringens utpekande av oss som syndabockar för krisen ökade inte bara faran mot mitt och min familjs liv, den skapade även en oerhört farlig situation för hela Norge, säger han och refererar till ett brev som tidigare hemlighållits där norska utrikesdepartementet skrev till sina ambassadörer – och andra regeringsrepresentanter – med tydliga direktiv om att peka ut just den ”kristna tidningen Magazinet” som enda media som publicerade Muhammedbilderna.

– Tänk dig om tv-stationerna Al-Jazeeras och Al-Arabias korrespondenter i Oslo hade rapporterat hem att den norska regeringen berättade osanningar och att den faktiska situationen var att många fler medier än en tidning publicerade bilderna. Regeringens agerande på den här punkten skapade en potentiellt oerhört farlig situation för hela Norge.

Den 10 januari i år publicerade Magazinet ett faximil av danska Jyllands-Postens karikatyrbilder av islams grundare Muhammed. Drygt två månader tidigare hade norska tidningen Aftenposten publicerat samma bilder. Även Stavanger Aftenblad och Bergens tidende publicerade bilderna före Magazinet. Och samma dag som Magazinet tryckte bilderna publicerade Dagbladet dem i sin nätupplaga.

Magazinet var alltså varken först eller ensamma i Norge om att publicera de uppmärksammade karikatyrbilderna. Ändå var det endast Magazinet som skuldbelades av regeringen. Detta har regeringen kritiserats hårt för av en rad tunga röster inom journalistkåren och kulturkretsar i Norge.

– Sanningen är att det är fler norska tidningar än danska som har publicerat Muhammedbilderna, men trots det valde UD att skylla allt på oss. Det var en enkel väg att komma undan, för att de visste att en förhållandevis liten kristen tidning inte hade förmåga att slå tillbaka på samma sätt som de andra stora tidningarna, säger chefredaktören.

Två dagar efter att den norska ambassaden i Damaskus stacks i brand lade statsministern, Jens Stoltenberg (s), en del av skulden för attentatet på Magazinets publicering av bilderna.

I sin nyutkomna bok, Truet av islamister (Hotad av islamister), ägnar Vebjørn K Selbekk ett helt kapitel åt regeringens hantering av Muhammedkonflikten där huvudstrategin var att peka ut Magazinet. Det, menar Selbekk, bidrog till att det uppstod en mycket allvarlig hotbild mot familjen (barnen är 9, 13 och 15 år).

Och nog fick redaktören klä skott. Efter publiceringen utsattes han för 50-tal direkta dödshot och tusentals hatmail med allt ifrån bilder på förbrända lik till hot om att man skulle skära halsen av honom i hans sovrum på natten. Familjen tvingades ha polisbevakning dygnet runt och flyttade till annan ort, bland annat på grund av säkerhetsrisken. Även om publiceringen skedde för tio månader sedan har familjen fortfarande en viss grad av polisbevakning.

– Det blev en fruktansvärt pressad situation för oss, men det som gjorde mig mest ledsen var att min fru och mina barn fick lida på grund av detta. De hade ju inte gjort något men fick ändå uppleva traumatiska situationer som de inte hade kunnat föreställa sig. Det är klart att det kändes jobbigt när barnen frågade om det var på riktigt att någon ville döda pappa, säger Vebjørn K Selbekk.

Turerna kring Muhammed-karikatyrerna ebbade ganska tidigt ut i Sverige men i grannlandet har den blivit den i särklass största mediahändelsen under året. Debatten har pågått sedan i januari och förs intensivt. Norska motsvarigheten till Pressens opinionsnämnd har hela krisen igenom gett Magazinet sitt stöd och allt eftersom har fler publicister, och andra försvarare av yttrandefriheten, ställt sig bakom tidningen. Udden av kritiken har vänts mot regeringen för att man hängde ut Magazinet och fördömde publiceringen.

Selbekk uppskattar den vitaliserande debatten om yttrandefriheten bland intellektuella och politiker men är mer glad över att den nått köksbordet.

– Alla i Norge, stora som små, pratar om publiceringen av Muhammedbilderna. Jag tycker att det är positivt att folk tänker till och frågar sig vad det är för krafter som reagerar så starkt över att en tidning publicerar bilder som är inom ramen för pressfrihetens gränser. Folk frågar ”vad händer nästa gång”? säger han.

Det gångna året har stärkt Vebjørn K Selbekks uppfattning om att frihet och västerländsdemokrati hotas av radikala islamister som inte tvekar att ta till våld för att skrämma meningsmotståndare.

– Det kan vi inte kompromissa om, oavsett hur mycket extremister skriker och bränner flaggor.

Boken går att köpa via nätet.