SVT hjärta Kuba

Det är inte ofta som jag reproducerar utskicken jag prenumererar på, men detta (från Mattias Svensson) är fan i mig genialt:

Tablå 2/12 Fidel Castro

20.00 Tema: Fidel Castro
20.01 Historien ska frikänna mig
21.00 Aktuellt
21.15 Historien ska frikänna mig (forts)
21.30 Fidel Castro och Kuba
21.35 Comandante
23.10 Käre Fidel

"Den 2 december firar Kuba dubbelt: Dels firas Fidels försenade 80-årsdag¹ dels La Révolutión som fyller 50. Fidel Castro har suttit vid makten i Kuba sedan 1959. Rykten om hans hälsa har satt igång spekulationer kring vad som kommer att hända med Kuba när han dör. Vem är han, mannen som överlevt mot alla odds och som sett 10 amerikanska presidenter komma och gå?

Det var för 50 år sedan den lilla skaran rebeller steg i land på Kuba för att starta kampen mot Batistas diktatur. Bland annat om detta berättar Fidel Castro i filmen Historien ska frikänna mig.

Gäster under kvällen:

Tv-producenten Dick Idestam-Almquist fick tillsammans med journalisten Gaetano Pagano och fotografen Anders Ribbsjö följa Castro på Kuba för 30 år sedan.

René Vázquez Díaz, författare, var 8 år då Batista störtades. Nu bor han i Sverige. Hans mamma bor kvar på Kuba medan andra släktingar finns i USA.

Anja Karlsson Franck, debattör, växte upp med den romantiska bilden av Fidel. Hon reste till Kuba för att se hur bilden stämmer med verkligheten."

Notera att statstelevisionen firar en diktator och ett kommunistiskt maktövertagande. Detta med två propagandafilmer som hyllar Castro, eller "Fidel" som han tydligen är med SVT. De lyckas att inte någonstans nämna att Castro är en diktator, han har bara "suttit vid makten" i 50 år.

Samtliga tre studiogäster är kommunister eller kommunistapologeter.

Anja Karlsson Franck är tidigare ledamot i vänsterpartiets styrelse och Lars Ohlys "favoritkommunist".

"Vem är hans favoritkommunist?
Han tänker länge medan Marx blickar ner från väggen bakom honom.
- Anja Karlsson, säger han till slut. Hon sitter i partistyrelsen."

Författaren René Vázquez Díaz stödjer Castroregimen och försvarar mord på oppositionella. skriver i Ordfront och Flamman. Honom har "public service" gullat med förut.

Sommar, sommar, Castro

I morgon rattar vi in ”Sommar ” i P1 för att lyssna på författaren René Vázquez Díaz, den enda kubanen i Sverige som stöder regimen i Kuba.

För den som vill läsa mer av och om Vázquez Díaz rekommenderar vi artikeln ”Utan USA är allt möjligt" ur Ordfront. Här försvarar han Kubavåren 2003 och fängslandet av över 70 oppositionella och dissidenter - däribland författarkollegan Raúl Rivero - som alla sedermera adopterats som samvetsfångar av Amnesty International. (Bara några månader senare lär dock René ha gjort ett lappkast på ett seminarium med Svenska PEN och hävdade att samma personer absolut skulle släppas fria.)

Missa inte heller artikeln i Flamman , där René påstår att socialdemokraterna, kristdemokraterna och folkpartiet har bjudit in terrorister till en konferens i Sveriges riksdag. Varianter på samma tema vevade han samtidigt i Sydsvenskan och i P1:s Obs .

Dick Idestam Almqvist berättar öppenhjärtigt i "Mera Historia" om att den film som statstelevisionen nu sänder, "Historien kommer att ge mig upprättelse" är en okritisk hyllning av Kubas diktator.

"Fidel var ju Kuba på den tiden."

"En vänster behöver ju förebilder." och Sovjet, Kina, Pol Pot och Nordkorea "hade gjort bort sig" och "korrumperats".

"Det verkade gå rätt bra."

"Castro verkade populär"

Han berättar att "man" försökte tänka bort kritiken mot politiska fångar.

"Man försökte på alla sätt att skruva till det så att man fick ha sin förebild ifred."

"Palme hade ju varit där och pratat spanska och varit charmant och det hade säkert breddat vägen."

"Man får ju förstå att vi behövde förebilder, alla vi i massmedievänstern som trodde på en bättre värld."

Här har vi Fidel Castro som "the big star" (intervjuaren apropå filmen.)
- Det var han, "the big star". Jag var jätteimponerad.

"Hans tal är ju otroliga."

"Han var ur alla synvinklar någon sorts föredöme."

"Klart man blir imponerad av det. Det ska man ju vara."

Han berättar om hur filmandet gick till:

Sitta på hotellrum och läsa på. Sedan längst bak i bilkaravan. Ute i Sierra Maestra och filmade som galningar. Så fort Castro kände för att säga någonting kasta vi oss fram (i bilkaravanen).

Det var ändå han som styrde showen?
-Absolut. 100 procent. Det han ville, det gjorde han.

"Det får man ju förstå att nästan hela massmedia var ju befolkad av vänstermänniskor då. Det var ju så. ... [det] fanns ingen debatt, det fanns en vänsterdebatt. Det var ju så i tio år. Och då gör man ju på ett visst sätt. Därför ser filmen ut som den gör."

"Jag tror att det var bra att vi gjorde såhär. Då fick han berätta vad han hade på hjärtat."

"Han, det vill säga Kuba"

"Vi försökte tänka oss att det var Kubanernas sätt att se på saken. Det kanske var det, det vet inte jag. Det är i alla fall Fidels sätt att se på saken."

"Jag tycker det är okej, det är ju en av de stora revolutionärerna under 1900-talet. Det är väl okej att man får filma honom "in extenso"."

Har du varit tillbaka på Kuba?

- Nej, jag tror att jag skulle bli ledsen. Då var det ju fullt ös, folk hade mat, det byggdes överallt det fanns någon sorts sikte framåt och då kunde man överse med en massa saker. Men idag när det är cementerat eller till och med går bakåt, då tror jag inte man kan ursäkta systemet.

"Jag vill inte åka dit och ta reda på det ens, jag tror bara att jag skulle må dåligt då."

"Det var en hel generation som var misstänksamma mot den representativa demokratin. Därför att... ja, Amerika osv. Då var man villiga att testa vad är ett folkligt inflytande? vad är en verklig demokrati?"

"Jag är ju verkligen ingen politisk expert."