Svenskmarockanens föreningsliv
Igår skrev jag en lång sammanställning av anklagelserna mot den svenskmarockan som terrorstämplats av FN - Terroranklagelserna punkt för punkt. Jag vill påstå att det är den mest substantiella text (ja, kanske den enda, rentav) som hittills publicerats i ärendet.
Men allt ryms ju inte. På många punkter kan man önska sig fördjupning.
I dagens understreckare i Svenska Dagbladet levereras just en sån djupdykning i Algeriets och den nordafrikanska terrorismens historia. Vilket ju är en lycklig slump, då ett av de mer bestickande problemen i svenskmarockanens levnadsöde är att han aktivt arbetat som propagandacentral just för nordafrikas en gång mest blodtörstiga terroristgrupp GIA.
Särskilt en grupp lät tala om sig: GIA - Groupe Islamique Armé.Läs alltihop!
Den ultraradikala strömning som GIA företrädde, hade redan från början fördömt FIS för att de ställde upp i politiska val. Den enda vägen framåt var jihad, heligt krig, och alla som motsatte sig den islamiska staten i ord eller handling skulle utplånas. GIA:s attacker riktades därför inte bara mot poliser och soldater, utan också mot lärare, journalister och intellektuella, liksom mot rivalerna i FIS. Snart hade mördandet blivit ett mål i sig, som inte längre behövde någon motivering, och GIA utvecklades till den kanske mest extrema islamistiska grupp världen har skådat. I slutet av 90-talet nådde deras makabra doktrin sin logiska slutpunkt: GIA kungjorde att eftersom det algeriska samhället vägrade lyda deras påbud, hade det i sin helhet avfallit från islam. Så inleddes de svartaste åren i Algeriets svarta decennium. GIA-trupper omringade oförsvarade byar om natten, samlade ihop invånarna och skar halsen av dem, i by efter by, natt efter natt. Algeriet vacklade i panik och från landsbygden inleddes en massflykt mot städerna. GIA hade, med paradiset för ögonen, förvandlat sitt land till helvetet på jorden.
