Livslögnen

Det finns en sens moral i historien om Anna Nicole Smiths död.

Ända sedan hon lämnade sitt yrke som servitris för att istället bli modell, och senare miljardärshustru, ljög hon. Hon ljög för sig själv, hon ljög för sina män, och hon ljög för oss som bara läser tidningen. Till slut dog hon i en lögn.

Och tidningen hängde på.

Anna Nicole Smith försökte hela tiden vara del av den stora fina världen, men i själva verket var hon hela tiden så stenad att hon inte kände av någonting alls, allra minst verkligheten. Hon var sinnebilden av en förlorare, och alla visste det.

Hon visste, och medierna visste.

Att Anna Nicole Smith blev berusad av berömmelse må vara förlåtet, men frågan kvarstår varför medierna köpte hennes lögn. Varför ville kvällstidningarna beskriva henne som en stjärna fast hon bara var ett par kokainstinna silikoninlägg med förmögen make? Varför blev ett uppenbart självmordsfall hyllat som en vinnare i tidningen?

Varför kunde vi inte rädda hennes liv genom att avslöja hennes lögn, och acceptera henne som hon egentligen var?

Det är sorgligt.

Samma kväll som Anna Nicole Smith avled så rapporterade all världens nyhetsbyråer från Mecka att mötet mellan palestinska Fatah och deras politiska kontrahenter Hamas lett till en historisk överenskommelse. Fatah och Hamas, som bedrivit lågintensivt krig mot varandra sedan falafeln uppfanns, var helt plötsligt sams.

Tidigare vapenvilor, som varit ungefär lika fredliga som skabb, skulle nu bytas mot en helhjärtad överenskommelse om regeringssamverkan.

Det jag sett av telegrammen hittills tyder på att nyhetsbyråerna hemskt gärna vill att de två rivaliserande palestinska grupperna ska vara sams. Inget telegram antyder att tidigare vapenvilor inneburit lönnmord, kidnappningar, gatustrider, sprängladdningar eller missiler mot Israel. Tvärtom. Från och med idag är det fred, samverkan och demokrati som gäller, och snart kommer man dessutom att erkänna den sionistiska enheten - som vi i demokratiska länder kallar Israel.

Yeah, right...

För oss i Sverige betyder det naturligtvis att vi kan vrida på biståndskranen, så att den strömmar för fullt igen. Nu när terroriststämplade Hamas har delat med sig av makten så har de väl också skrotat målet att förinta Israel, eller? I vilket fall kommer SIDA att anta detta.

Men det är då det är idé att tänka på Anna Nicole Smith.

Kanske är det så att vi håller på att bli lurade?

Kanske enas de palestinska fraktionerna enbart för att låtsas blidka omvärlden?

Kanske kommer Hamas och Fatah att fortsätta försöka förgöra Israel?

Kanske kan vi undvika att göra en ny Anna Nicole Smith?

Kanske kan vi få palestinierna att inte begå självmord, om vi för ett ögonblick förhåller oss kritiska till deras lögner?