Borgerlig seger

Opinionsmätningarna må peka åt ett annat håll, men håll i er nu, för jag kan idag berätta att det här landet går i fortsatt borgerlig riktning.

Bevisen är entydiga.

Det handlar inte om pigavdrag, jobbtillväxt, statsfinanser, eller ens om krogar öppna dygnet runt. Eller jo, kanske lite om krogarna. Men huvudsakligen om något helt annat.

Läsare som har varit med ett tag kommer kanske ihåg att jag några gånger skrivit om triangulering, och då inte på de vanliga politikområdena, utan om triangulering i den enskilt viktigaste kulturella faktorn inom politiken. På den tiden fanns det inget egentligt namn på denna politiska teori, men efter tydliga exempel ifrån liberala revolutioner världen över har det vuxit fram ett begrepp som fått fäste åtminstone i bloggosfären.

Det kallas The Theory of Protest Babes, eller The Babe Theory of Political Movements, och avhandlades grundligt häromåret på bloggen WILLisms, som härledde teorins uppkomst till PJ O'Rourke. Den legendariska journalisten beskrev i The Parliament of Whores hur vänsterrörelsen hade förlorat sin viktigaste resurs - de snygga brudarna.

"Best of all, there were hardly any beautiful women at the [Housing Now!] rally. I saw a journalist friend of mine in the Mall, and he and I pursued this line of inquiry as assiduously as our happy private lives allow. Practically every female at the march was a bowser. "We're not being sexist here," my friend insisted. "It's not that looks matter per se. It's just that beautiful women are always on the cutting edge of social trends. Remember how many beautiful women were in the anti-war movement twenty years ago? In the yoga classes fifteen years ago? At the discos ten years ago? On Wall Street five years ago? Where the beautiful women are is where the country is headed," said my friend. "And this," he looked around him, "isn't it."

Som sagt. Jag skrev om det här för några år sedan, i samband med att MUF skulle välja ny ordförande, och blottlade ett strategiskt problem i borgerligheten.

Det är dags att vi tar kvinnofrågan på allvar.

Vänstern äger ju kvinnofrågan.

När Robban Aschberg får frågan om hur det kom sig att han blev kommunist på sjuttiotalet så svarar han alltid att det berodde på brudarna. Och det är inte svårt att förstå att ett enda leende från en ung Gunilla Thorgren måste ha dragit in tio gånger så många aktiva i vänsterrörelsen som hundra marscher anförda av Sköld Peter Mattis. Och den där mytbildningen om de snygga brudarna spelar fortfarande vänstern i händerna.

Som sagt, det är dags att ta kvinnofrågan på allvar.

Triangulering, alltså.

Låt mig ta ett exempel.

Christofer Fjellner har ju nyligen landat fetaste pensionsförsäkringen i EU-parlamentet, så Moderata ungdomsförbundet ska snart välja ny ordförande. Och som väntat kandiderar ett gäng kompetenta alfahannar: Johan Forssell och Maths Larsson, exempelvis.

Men, och nu vill jag inte kasta någon skugga över vare sig Fjellner eller de andra grabbarna, är det bara jag som tycker att Tove Lifvendahl hade en viktig kvalitet som Fjellner sin, ööh, mjuka framtoning till trots aldrig kan uppnå?

Vi kan kalla det Obs-värde, för att låna en term ifrån reklambranschen. Tove hade ett högre Obs-värde än Christofer. Särskilt för oss som till fullo vet att uppskatta det multikulturella samhället. Men Tove är ju förlorad till konsultbranschen.

Nu ska gudarna veta att det inte saknas kompetenta kvinnor i MUF som vore passande att framhäva i detta läge.

Jag exemplifierade i samband med detta med ett gäng unga moderater och folkpartister som kunde hållas fram, och dessa är idag - sannolikt på grund av att jag hade rätt - mycket framstående politiker och opinionsbildare.

Men hur kraftig den här revolutionsrörelsen var kunde jag inte förutse. Först idag förstår jag dess fulla vidd.

Redan på moderaternas valvaka på Nalen, som jag av en slump rumlade in på vid midnatt, borde jag insett. Förvisso var feststämningen redan ganska hög när jag anlände, men det tände till rejält en halvtimme senare. Av en helt ny, otippad, anledning.

Center-babes.

Jag skojar inte. Ett helt koppel centerpartistiska ungdomsförbundsbrudar på vansinnigt partyhumör. Center-babes. Otänkbart för bara några år sedan.

Och det där borde ju fått mig att fatta att det var nåt stort på gång. Det gjorde jag inte. Men idag har det slutgiliga beviset kommit.

Vänsterrörelsen tittar idag med avund på högerns brudar.

Och det är en center-babe som står i blickfånget.

Hon heter Marie Wickberg, och kandiderar till ordförandeposten i CUF. Hon var med i debattprogrammet Argument i SVT häromdagen, och förändrade sannolikt därmed balansen mellan blocken för flera år framåt.

Jag behöver bara citera debattforumet socialism.nu:

...den här bilden gör mig nästan lite k*t!
http://www.flickr.com/photos/92103103@N00/113385545/

Vänsterynglen begriper naturligtvis inte vidden av vad de diskuterar. De blandar till exempel ihop orsak och verkan till varför de tycker som de gör.

...det var hon som plockade dom flesta poängerna, och hade den vettigaste åsikten..

att hon är snygg är bara en bonus

Jojo.

Nå.

Enligt den nu vedertagna politiska teorin är detta det slutgiltiga beviset för det enorma paradigmskifte som Sverige genomgått. Det är högern som har tjejerna nu.

Marie Wickberg klagar en smula på sin blogg över att hennes "politiska kompetens bedöms efter... ...utseende". Men det handlar inte om det. Det handlar om att många kompetenta människor samlas kring en viss idé - och av dem är några naturligtvis vackra. Ju bättre idé, desto större urval.

Vad säger då detta oss?

Två saker.

Marie Wickberg kommer att bli ordförande för CUF. Allt annat vore vansinne.

Och.

Borgerligheten kommer att ha fortsatt dragkraft. Idag fyller Mona Sahlin femtio.