Hoppsan

En av de svenskar som sitter fängslade på Afrikas Horn är dotter till Helena Benaouda, ordförande för Sveriges Muslimska Råd - paraplyorganisation för nio islamiska organisationer.

Det berättar Svenska Dagbladet idag, i två artiklar som tyvärr lider samma brister som radioprogrammet Konflikt i lördags. Inget berättas som kan tala emot svenskan och hennes fästman. Trots att storyn känns märkligt tunn på vissa punkter.

I december hade hennes dotter Safia ”Fia” Benaouda åkt på semester över jullovet, en resa med shopping och sol som hon och hennes fästman planerat hela hösten.

I Dubai. Vilket ju är en bra bit från Somalia.

Problemet med denna ensidighet i journalistiken är ganska uppenbart. Intervjupersonen Helena Benaouda vill naturligtvis inte föreställa sig att paret skulle åkt till Somalia av politiska skäl.

När hon nu tänker tillbaka finns det ingenting som han gjort eller sagt som får henne att tro att han skulle vara extremist eller att han skulle ha haft politiska skäl att åka till Somalia.

– Jag vet att han bryr sig väldigt mycket om henne men hans omdöme har visat sig vara kass, säger Helena Benaouda.

Men, som jag påpekade i lördags, stödet till islamisterna har varit ganska omfattande från Sverige. Det hade varit intressant att också läsa något om hur detta sett ut.

Hoppas våra ambassadörer kan lösa problemen så att vi snart kan få reda på vad som hänt.

Uppdatering:

Nu är hon frisläppt, berättar SvD, och sitter snart på ett plan mot Sverige. Hoppas hon talar ut senare, om vad som hänt.

Uppdatering 2:

Mamman Benaouda utlovar fortlöpande info på sin nya hemsida releasemychild.se.

Vi sitter och pratar, hon har berättat lite om sina upplevelser.

Hon är medtagen, gul i ansiktet och ett tiotal kilo lättare, hennes muskler har förtvinat en del i och med att hon inte fått röra på sig något, utan suttit inlåst. Hon fick inte gå på toaletten och hon fick därför väldigt ont. Hon blev slagen med en käpp när hon krävde att få gå på toaletten. Hon har ett stort ärr i ena armen efter något insektsbett som hade blivit infekterat och som hon lovats men inte fått vård för. Hon har inte utsatts för sexuellt våld.

Hon berättar att svenskarna behandlades mest illa av alla, men den senaste veckan har man plötsligt börja behandla fångarna bättre. Hon tror att det är för att Etiopien kritiserats hårt i media.

Jag kan förtfarande inte tro att hon är hemma och sitter där mittemot mig vid köksbordet - och läser en dikt som hon skrivit till mig den 20 februari - på toalettpapper med en lånad penna!