Kommentatorernas dilemma

P1 Kulturnytts Mårten Arndtzén, som också är medarbetare på Expressens kultursida (och gammal bekant till mig), har fällts i Granskningsnämnden för en kommentar om borgerlighetens museireform.

GRN skriver om Kulturnytts inslag:

Han sa bl.a. att det inte fanns "några pragmatiska skäl att riva upp en så gränslöst framgångsrik reform som de slopade entréavgifterna" och att "alla invändningar mot reformen fallit till marken, ogrundade". Han ställde frågan varför man gör det; Av dumhet eller ideologi? Han sa också:

"[…] Nu slipper de betala för gratisfluktarna på museerna och det är nog bara början. För visst verkar det som att det är här, på kulturpolitikens lilla bakgård, som de nya Moderaterna bestämt sig för att släppa ut det gamla högerspöket ändå."

Granskningsnämnden ansåg att Kulturnytts medarbetare i sin politiskt färgade beskrivning och analys av beslutet gick längre än vad som ryms inom SR:s gransknings- och kommentarsskyldighet. Nämnden ansåg att inslaget var ett ställningstagande i en kontroversiell politisk fråga, och därmed stred inslaget mot kravet på opartiskhet.

Man kan tycka att det är ett uppenbart fall att fälla. Och det är det väl. Men det visar på ett problem: det är svårt att vara kommentator utan att tycka saker. Kommentarerna blir dessutom oftast mer intressanta om de levereras ur någon vinkel. Men det är förbjudet. SVT är traditionellt "bättre" på att hålla kommentatorerna kort, medan SR låter dem tycka mer (namnet Björn Elmbrandt ploppar upp i huvudet).

Jag råkar nu veta att Mårten Arndtzén inte är någon vänsterextremist. Han har säkerligen bara spetsat sina formuleringar och tagit i för mycket för regelverket. Nästa gång håller han igen.

Men är det så vi vill ha public service? Helt uddlöst?