Kuba

Kuba kommer den närmsta tiden efter Fidel Castros förestående död inte att bli så sexigt som vi som förläst oss på James Ellroy drömmer om. Inga svettiga Miami-kubaner med insmugglade vapen. Inga drogfinansierade nattliga räder. Inga amerikanska landsättningar. Nej, Kubas övergång till demokrati kommer att bero på kubanerna själva, säger Caleb McCarry, som jag fick tillfälle att lyssna till på måndagen när han besökte Sverige.

Caleb McCarry är den tjänsteman som utsetts av president Bush att särskilt övervaka och koordinera de amerikanska ansträngningarna att demokratisera Kuba. Han är tystlåten och återhållen, närmast tråkig, och hans jobb verkar mest gå ut på att inskärpa för omvärlden att USA inte kommer att utgöra något militärt hot mot Kuba.

Att överhuvudtaget hoppas för mycket på tiden efter Fidel är kanske naivt. Under de senaste åtta månaderna, sedan Fidel blev sjuk och mycket makt förflyttades till brorsan Raoul, har repressionen ökat på Kuba. Dissidenter har fängslats i högre takt (även om vissa också frigivits). Större press har satts på journalister. Även utländska journalister har märkt av det hårdnande klimatet - flera svenska reportrar har den senaste tiden nekats inresetillstånd till Kuba, vittnade mina kollegor vid träffen med McCarry.

Så vad gör USA? McCarry upprepade ett par punkter under sitt framträdande: Kubanerna vill ha demokrati; Vi vill hjälpa kubanerna; Demokratiseringen kommer att vara avhängig kubanerna på Kuba; Steg mot demokrati kommer att belönas med amerikanska investeringar; Vi är inget hot.

Det mer konkreta berättade Ekot om:

USA har anslagit 80 miljoner dollar under två år för att demokratisera Kuba.

Pengarna går bland annat till att sprida nyheter och information direkt till kubanerna via tv, radio och internet, men också via privata bibliotek och läsestugor som hålls i privatpersoners vardagsrum.

James Ellroy kanske kommer in den vägen.