Mediekritiken 1977

Det kan lätt bli slentrianmässigt, som bland annat Jonas Morian påpekat, klagandet på att pressen inte lever upp till förväntningarna. Jag själv är en tjatmoster, också, och brukar dra till med mediebilden som orsak när jag inte kan skylla på nåt annat.

Mest högljudda har alltid de invandringsfientliga rösterna varit. Vi får inte vara med i tv, säger de. Medierna lägger locket på, brukar det heta. Men jag tänkte att det skulle bli tyst och skönt nu. Att gnället på medierna skulle upphöra, nu när lilla Sverigedemokraterna rentav blivit överrepresenterade i tv den senaste veckan.

Tyvärr tror jag att jag har fel. Det tycks vara allmängods bland politiska underdogs att uppleva att den egna saken är underrepresenterad.

I Hans Hederbergs Operation Leo (Rabén & Sjögren 1978), en bok som jag plockade upp på en loppis häromdagen, berättas om den misslyckade terroristen Norbert Kröcher. Det var Kröcher som skulle kidnappa Anna-Greta Leijon och sätta henne i en plywood-låda i en källare på Katarina Bangata på sjuttiotalet. Och sen byta ut henne mot pengar, tyska terrorister och transportflyg till valfri afrikansk diktatur.

Kröcher var såklart missnöjd med hur Public service uppfyllde sitt uppdrag. Det är tydligt i den tidsplan han drog upp över hur hans lilla terrorcell skulle agera dagarna med Leo i fångenskap - en plan över när pressmeddelanden skulle släppas, hur pengar skulle överlämnas och så. Redan på dag tre börjar det handla om mediepolitik.

Dag I
Meddelande 1 (på aktionsplatsen i Kallhäll):
Aktion av 2 Juni-rörelsen. Inga spaningar får göras, inga gatustpärrar etc., annars...
Meddelande 2 (stoppas i brevlåda och rings in per telefon):
Nytagen bild av Leo med plakat: Fånge hos 2 Juni-rörelsen.

Dag II
Meddelande 3:
Samtliga krav, alla lika viktiga, måste uppfyllas i sin helhet.
Ultimatum 1: Pengar inom två dagar, formaliteter vid överlämnandet hemliga.
Ultimatum 2: Åtta fångar. Tid: Fyra dagar (plus en miljon i dollar. Ett transportflygplan ska ställas till förfogande.
Vidare meddelas schema för de kommande dagarna.

Dag III
Sändningar i TV1 och TV2. Deklarationer, sånger samt filmen Katharina Blums förlorade heder.

Dag IV
Överlämnande av pengar. Filmen Gisslan - om Tupamaros - visas i både TV1 och TV2.

Dag V
Livstecken från Leo. Tidning med datum och underskrift.

Dag VI
Fångarna från Västtyskland måste landa på Arlanda. Flygplanet lastas.

Dag VII
Planet startar. Direktsändning i både TV1 och TV2. Destination hemlig.

Alltså. Detta var i slutet av sjuttiotalet. Det var inte så att det rådde generell brist i tv på skildringar av gerillakamp eller tysk vänsterfilm. Snarare har medier aldrig varit så vänster som då. Men för Kröcher kunde det aldrig bli för mycket Schlöndorff eller Costa-Gavras på tv.

Men det är väl så vi funkar. Mycket vill ha mer.