Oh, oh, ooh, sommartid
Sandalerna är på. Det är officiellt sommar.
Stockholms stad har dock mottagit detta mitt påstående med visst tvivel. Det är rätt kallt. Kanske beror stadens tvekan på att ett av de tydligaste tecknen för sommarens inträdande inte längre finns.
Jag pratar såklart om Lion Bar.
Någon begåvad skribent, jag gissar på Nöjesguiden, beskrev för något år sedan området som krogstockholms bermudatriangel. Människor sögs in som av en mystisk kraft, och om de någonsin kom ut igen var det som zombier. Dovas, vid korsningen St Eriksgatan/Alströmergatan, utgör ett av hörnen. Fridhem, på Fridhemsgatan, det andra. Det tredje hörnet var fram till nyligen Lion Bar, där Fridhemsgatan möter Hantverkargatan, alldeles nära gamla biografen Draken (kommer ni ihåg Tom Waits på Draken - japp).
Lion Bar hade en av stans bästa solplatser - kombinerat med liberal och prisvärd utskänkning (26 kronor halvlitern) gjorde detta Lion Bar till ett sommarmåste. Stället var, öh, otvunget. Slagsmål kunde utbryta redan vid tvåtiden på eftermiddagen. Och misskötsel bestraffades med att man var tvungen - inte att lämna stället, nej, nej - straffet var att man var tvungen att sitta inomhus.
Nu har stället köpts av stekar-wannabes, och körts i botten. Det heter nu Grabbarnas, och saknar all charm, för den som inte råkar vara ekonomstudent från Kungsholmens gymnasium, alltså. Det enda försonande draget är att fönsterdekorationerna från lokalens tid som frukt- och grönsaksaffär (FC - Fruktcentralen) bevarats.
Bermudatriangeln har förlorat en dimension, och sommaren en viktig beståndsdel. Jag förstår att vädergudarna förvirras.
Sunkiga ställen kan vara dåliga på ett bra sätt. Vanligtvis är de dock bara sunkiga. Gudsförgätna Hirschenkeller, vid kanalen där Kungsgatan lämnar city och går över bron till Kungsholmen, har två enorma terasser på solsidan, men detta hjälper föga. Inte heller priset (29 kronor för stöl) glädjer mig tillräckligt. Stället är helt enkelt ocharmigt. Till ställets försvar skall dragas att kyparen var reko nog att redan när vi frågade om menyn upplysa att det var kaos i köket. Det räddade mig från en på alla sätt billig plankstek.
På söder glömde jag bort det där med årstiden.
Fantastiska Amida Kolgrill, mittemot Folkets kebab på Folkungagatan, tog mig närmare orienten, och där är det ju sommar jämt. Deras lammspett med bulgur för 75 kronor var värt det dubbla.
På Snotty var det som en familjefest. Alla var där. Mattias, en gång popstjärna i Superswirls, nu rockstjärna i The Horror The Horror, vände plattor förtjänstfullt. Jeppe och Per, forna rockstjärnor i Äppelkarters (som ju sedan transformerades till Mother Superior) drack öl förtjänstfullt. Sten, gammal rockstjärna i Webstrarna, kom sent, men så äger han ju stället. Dante, gammal rockstjärna i Able, hade vi med oss. Sörbom, gammal rockstjärna som fortfarande rockar i The Chrysler, var där. Och så vidare. Roligast förstås för mig att träffa min gamla sambo, doktor Rebecca. Att hon stod ut är fortfarande ett mysterium.
Kvällens sensation var annars att min coola brorson var med i Rapports huvudsändning (25.56 in i sändningen, i mamma Ellens knä). Man får konkurrens i etern. Men så har han ju rimligen mellan 25 och 50 procent av mina gener.
Det är sommar. Jag lovar.
