Rambo v. Rimbaud igen

Häromdagen skrev jag i Svenska Dagbladet om Michael Moores nya film Sicko, vars upphöjelse jag till del förklarade med "att filmjournalistiken sedan länge skiljts från det jordiska".

I sin senaste film, Sicko, transporterar han några av räddningsarbetarna från elfte september till Kuba. Där får de gratis den vård deras försäkringar inte täcker i USA, och där kan de köpa dyra mediciner för en spottstyver.

Att sjukvården är betald av förslavade kubaner verkar knappt vara ett aber i sammanhanget. Och att regeringskritiska filmare inte brukar bli långvariga på Kuba tycks heller inte vara ett problem för trovärdigheten. Tvärtom fick Sicko varma applåder vid lördagens premiärvisning i Cannes.

Då menade jag förstås inte Emma Gray Munthe, där jag ser att gamla kompisen Hynek Pallas börjat blogga om film. Han har redan avverkat tunga ämnen som kritikens roll i tre inlägg (1, 2, 3) och varför det kommer att bli ännu fler piratfilmer. Har ni sett killen på bilden förut kan det bero på Uppsala, Snottys, eller SvD, där han ju skriver om film ibland.

Hoppet är inte helt ute för filmjournalistiken, alltså.