Konsensus i kritikerkåren?

Idag ställer jag i min ledare i SvD frågan varför konstkritikerna inte diskuterar Lars Vilks fråga, förkroppsligad i bilden av Muhammed som rondellhund, som genom en serie inlägg på Lars Vilks blogg börjar bli riktigt svår att undvika.

Den sista juni hade Folkets Hus i Storuman vernissage. Konstnären, som ställde ut figurativt måleri, väckte enligt pressen såväl allmänhetens som de folkvaldas intresse. Kommunalrådet skulle helt bestämt gå på utställningen, exempelvis, därför att han ansåg att ”man måste tänka positiva tankar också”.

Målaren ifråga var Jackie Arklöv – dömd krigsförbrytare, torterare, mördare, bankrånare och tidigare nazist och legoknekt. Hans motiv var storsvenska bataljmålningar. Tavlorna har han målat som del i sin fängelseterapi.

Men, för kommunalrådet var det alltså ”positiva tankar” som gällde; han var snarast glatt överraskad, för han visste inte ”att han kunde måla”. Hur utställningen skulle mottagas av de bosniska muslimer som Arklöv torterat eller av de polisfamiljer vars fäder han mördat verkade inte spela någon roll.

I värmländska Tällerud hölls vernissage den 21 juli. Den lilla konstföreningen KRUT har i sommar inte bara lokala förmågor på repertoaren, utan hade lyckats förmå ett riktigt affischnamn att delta med några figurativa tuschteckningar i en utställning på temat hundar.

Men här blev reaktionen motsatt den i Storuman. Redan innan utställningen öppnade togs teckningarna ner, efter att den ansvariga kontaktat både myndigheter och privatpersoner för att få veta om bilderna kunde uppfattas som ”kränkande”.

Man undrar förstås vem som kan framkalla en reaktion som inte ens en dömd krigsförbrytare och polismördare förmår.

Hittills har jag bara sett den vakna Mårten Arndtzén på Expressen behandla saken. Men även han gör det med vänster hand.

Kan det vara som Vilks skriver att det råder politisk konsensus i kritikerkåren?

Det finns konsensus i politiska spörsmål. På Documenta 12 i Kassel, alltså världen största samtidsutställning, kan man inte visa Mohammadteckningar. Orsaken är att det är ideologiskt fel, politiskt inkorrekt ur konstvärldens synpunkt. Bush kan angripas och det finns mycket sådant på Documenta. Självfallet blir det ren rutin eftersom världen sett sig mätt och övermätt på Bushkritik. Man kan också angripa Israel (och judarna) eftersom de förtrycker Palestina och är förbundna med Bush. Muslimerna blir de svaga och drabbade. Och inte minst är de fiendens fiende.

Uppdatering:

Konstkritikern Tor Billgren har rutit i Sydsvenska Dagbladet.