Studentska från Örebro

När jag putsar fönster, känner jag igen ett mönster...

På den banbrytande feministiska proggskivan Sånger om kvinnor (MNW 1971) spelades alla instrument av män. Tjejerna själva fick hålla sig till sången. På trettio år har dock det svenska musiklivet förändrats så radikalt att ingen längre lyfter på ögonbrynet när det sitter en kvinna bakom trumsetet. Tvärtom kan man räkna med en knytnäve i magen om man kallar ett rockband med kvinnliga musiker för "tjejgrupp".

Alla hänger dock inte med i utvecklingen. Mona Sahlin är ett exempel. I Sahlins sommarprogram i går reducerade hon konstant artisterna till könsrepresentanter. Robertsfors stoltheter Sahara Hotnights kallades "den underbara tjejgruppen". Marit Bergman hamnade i facket "kaxiga tjejer".

Gårdagens Sommar i P1 med Mona Sahlin var ett utstuderat försök att skapa ungdomlig framtoning, men blev inget undantag från regeln att politiker inte kan hantera popkulturella framträdanden utan att framstå som patriarkala. Innerst inne är hon i alla fall en riktig gubbe, Sahlin.

Dagens text i SvD.