Vilks drar ner brallorna på kritikerkåren

Idag kom beskedet att konstskolan Gerlesborgsskolan i Bohuslän, där konstnären och professorn emeritus i konstteori Lars Vilks är lärare och var inbjuden att ställa ut konst, inte kommer att ställa ut Vilks teckningar om Muhammed.

Anledningen som skolan ger är att man inte kan garantera elevernas och skolans säkerhet.

På Lars Vilks blogg fortsätter diskussionen. Han svarar på kritiska kommentarer, diskuterar de få artiklar som förekommit om hans Muhammedbilder, jämför med annan så kallat provokativ konst, publicerar nya varianter på föregivet hädiska avbildningar, och fördjupar frågeställningen om konstvärldens gränser.

På bloggen berättar också Vilks att han mottagit dödshot som av vad som kan utläsas följer ett allt för bekant globalt mönster.

Som en rent tillfällig passus kan jag nämna att jag idag mottog mitt första dödshot av en muslim som uppgav sig vara från Göteborg. ”Jag skall skära halsen av dig!” Tack ska du ha, får jag väl säga.

Men kulturmaffian tiger mest.

Jag kan begripa att sommarens tidigare refusering, på lilla Tälleruds hembygdsgård, inte fick kritikerna att gå igång. Personligen tyckte jag att det var obehagligt att läsa att den utställningsansvarige valde att plocka ner Vilks bilder efter att ha kontaktat "myndigheter", men ändå, sådana evenemang är inte "riktig" konst för dem som sitter i finkulturens elfenbenstorn.

Men nu handlar det om en institution. Det här är inte en karikatyrtecknare. Det här är inte en provisorisk utställningslokal i en lada. Det här är inte en en bild där Muhammed dränks i urin, avrättas, spränger bomber, eller framställs som blodtörstig eller ond. Det är en av Sveriges intressantaste konstnärer som refuseras från en av landets bättre konstinstitutioner på grund av att "säkerheten" inte kan garanteras om man hänger upp en teckning där Muhammed framställs som en rondellhund. Nota bene: inte en riktig hund - snarare en träbock.

På sitt sätt kan man säga att konstverket rullar på framför våra ögon. Själva händelsen blir konstverket. Som när Dan Wolgers stal sofforna på Liljevalchs och sålde på auktion. Kravbrev och stämningsansökningar infogades efter hand till verket, som blev ett slags diskussion om institutionerna, konstnärerna och konsten. Och ett inställt gig är också ett gig, som Ulf Lundell sade.

Men så betraktat missar man den grundläggande frågan: vi måste ta ställning till vilket samhälle vi vill ha, och kämpa för att få behålla det. Till exempel genom att se till att utställningar kan hållas trots eventuella hotbilder. Vi måste bestämma oss. Det gäller även kulturkritikerna.

Vilks drar ner byxorna på kritikerna. Det är säkert. Om han lyckas komma någonstans med den religiösa våldsamma dogmatismen är för tidigt att säga.

Uppdatering:

Jyllands-Posten publicerar "Profeten M som Mullahhund"!