Om främlingsfientligt våld

Av någon outgrundlig anledning hamnade jag i en paneldebatt på fredagen. Tillsammans med Helene Lööw, Anders Carlberg och Mohsen Hakim skulle jag föreslå hur kommuner skulle kunna arbeta lokalt för att förebygga det främlingsfientliga våldet. Jag är ruskigt förkyld, och hostade mig igenom samtalet, och det jag kraxade fram kan knappast ha låtit genomtänkt, om det alls hördes. Så nu på morgonen har jag skrivit ner det jag ville ha sagt.

Det är en ganska nedslående frågeställning.

För några år sedan presenterade Integrationsverket en undersökning om medborgarnas inställning till invandring. 46 procent svarade att de vill stoppa all invandring på stubben. Man häpnade. Hur har vi kunnat hamna där?

Det är en djupt deprimerande tanke, men jag vill påstå att den siffran - att halva befolkningen inte gillar främlingar - inte är en anomali. Jag tror den representerar naturtillståndet.

Så här är det. Människan uppstod för cirka 200 000 år sedan. Ungefär. De äldsta fossilerna som visar på mänsklig existens är i vilket fall 130 000 år gamla, så vi kan lugnt räkna på att de religiösa antagandena om att vi är yngre än så är felaktiga. För cirka 10 000 år sedan började människan övergå från att vara jägare och samlare till en mer agrar tillvaro. För ungefär 6 000 år sedan uppstod de första statsbildningarna. För 2-3 000 år sedan uppkom grunderna till den civilisation vi har idag - de stora världsreligionerna grundlades och några av de stormakter vi ser än idag formades. För några hundra år sedan tillkom nationalstaten. På senare år har vi fått demokrati, upplysning och frihandel.

Under hela mänsklighetens historia har det rått krig. De senaste 6 000 åren, alltså efter att rudimentära statsbildningar uppstått, har krigen sett ut ungefär som de gör idag. Två armeer drabbar samman, den ena har ihjäl den andra. Men det gäller förstås bara de delar av jordklotet som levt under statsbildningar. De andra har levt kvar i urtillståndet.

I den absoluta merparten av historien har människan varit jägare och samlare. I ungefär 195 000 av 200 000 år, närmare bestämt. Och ni kan glömma det där ni fick höra i skolan om "den ädle vilden". Som jägare och samlare levde människan i sin flock, eller stam, i grupper om ungefär 50 till några hundra. För att försörja sig krävde de ett antal kvadratmils territorium. Varje inbrytning på detta territorium från grannflocken eller grannstammen innebar ett direkt hot mot överlevnaden. Varje chans som togs att ha ihjäl en människa från grannflocken innebar en direkt bonus för den egna. Varje grannkvinna som kidnappades och våldtogs var en vinst för den egna stammen.

Som jägare och samlare levde människan i ett tillstånd av konstant krig. Lågintensivt, men konstant, krig. Räder, bakhåll, överfall och våldtäkter var grunderna för de mellanfolkliga relationerna.

Vi tycker att vårt senaste sekel var blodigt. Och visst var det så. Aldrig har så många miljoner människor slaktats som under första och andra världskriget. Men om man börjar mäta i procent av de deltagande folkstammarna så framstår inte siffrorna som så galna (utom för judarna förstås, som nästan utplånades). Få av de deltagande länderna förlorade mer än fem procent av sin befolkning.

Det normala - urtillståndet för människan som jägare och samlare - är mycket värre. Vid varje givet tillfälle i historien, i varje givet folkslag, har omkring 20 eller 25 procent av befolkningen fallit offer för våld. Så ser det ut. Drygt en femtedel, eller en kanske rentav en fjärdedel av befolkningen har alltid dött i det ständiga kriget mot grannstammen. (Boktips: Constant Battles, Steven A LeBlanc).

I nästan två hundra tusen år. Och mer ändå. Fem miljoner år bakåt i tiden skiljer vi oss i det evolutionära trädet ifrån dem som skulle bli våra bröder chimpanserna. Vi kan alltså sluta oss till att dessa fem miljoner år har inneburit en tillvaro som varit en blandning av mänskliga villkor och chimpansens. Chimpanser är heller inga "ädla vildar". Räder, bakhåll, överfall och våldtäkter är normen i chimpansflockarna. Precis som för människan.

Det säger sig självt att det evolutionära trycket har varit ganska hårt på att utveckla människan till en varelse som misstror människor från konkurrerande flockar - något som ger perspektiv på "främlingsfientligt våld". Det är först de senaste hundratalen år som vi ens börjar se på främlingsfientligt våld som något annat än en samhällelig tillgång.

Så hur ska man göra för att bryta denna fruktansvärda historia?

Jag tror att främlingsfientligheten lever kvar hos dem som har anledning att uppleva "främlingar" som en belastning för den "egna flocken". På de platser där invandring är en uppenbar belastning på välfärdssystemen eller tryggheten är främlingsfientligheten stark. På de platser där människor berövats den egna möjligheten till försörjning - som där industrier lagts ner - är främlingsfientligheten stark.

Vill man minska främlingsfientligheten måste man alltså skapa ett samhälle dit migrationen blir en uppenbar tillgång. Ett samhälle som möjliggör för nyinflyttade att försörja sig själva, och som försvårar för de lycksökare som ägnar sig åt brottslighet. Decennier av socialism har tyvärr fört oss ganska långt ifrån en sådan utveckling. Idag är invandrare överrepresenterade i brottslighet och utnyttjande av välfärdssystemen, och underrepresenterade vad gäller egenförsörjning.

På lokal nivå kan man alltså se till att man skapar ett gott företagsklimat, satsa hårt på språkkunskaper hos de nyinflyttade, skapa en stadskärna eller stadsdel som kan inrymma småhandel och familjeföretag av den typ som invandrare ofta kan starta upp med egna eller små resurser. Man kan skapa trygghet med belysning på gator och torg, social kontroll över ungdomsgäng genom vuxenpatruller eller fritidsgårdar, och försöka få polismakten att förstå att deras närvaro förebygger brott.

Det kan man göra åt främlingsfientlighteten. Men våldet då?

Jag tror att det främlingsfientliga våldet består av två delar. En del av våldet utförs organiserat av nazistgrupper. Nazisterna ska förföljas och fängslas för de brott som begås. Redan här misslyckas samhället. Hur många gånger har man inte läst om överfall på politiska motståndare som inte resulterat i dom eller straff? Vidare ska man behandla det politiskt motiverade våldet för vad det är. Det är inte vanligt våld. Det är politiska handlingar. De som utför politiska handlingar ska granskas av medierna. Nazisterna (och de andra våldsverkarna) ska namnges som vore de lokalpolitiker. Anonymiteten ska inte kunna tillåtas bli ett hjälpmedel för våldsverkare.

På lokal nivå kan man förebygga att ungdomar blir nazister, på samma sätt man förebygger andra skadliga utvecklingsriktningar. Se till att det finns möjligheter till fritidssysselsättning, stimulera kreativa subkulturer, motverka de destruktiva. Se till att skolan fungerar, att mobbning bestraffas, att inte gängkulturer etableras. Bjud in överlevande. Åk på skolresa till ett koncentrationsläger.

Det andra våldet är svårare. Det andra främlingsfientliga våldet, som inte utförs organiserat av nazister, är mer som kvinnomisshandel, tror jag. Det är groteskt, men otroligt svårt att göra något åt. Precis som att män spöar kvinnor när de upplever att de förlorar kontroll över parrelationen (alltså grunden för reproduktionen), så spöar män främlingar när de upplevs som hot på det ena eller andra sättet. På dansbanan, eller i ungdomsgängens evigt upprepade strider om territoriell kontroll över kvarteren.

Här kan man lokalt förebygga uppkomsten av gäng som baseras på etnisk tillhörighet. Se till att man inte bygger stadsdelar som kan förvandlas till enklaver eller ghetton. Se till att skolklasser inte ger möjlighet till uppdelning efter etniska linjer. I övrigt fungerar nog normala trygghetsskapande åtgärder. Belysning på gator och torg, ordning och reda i kvarteren, och en känsla av att man gemensamt ansvarar för trivseln i sin stadsdel - ett positivt uttryck för social kontroll. Sedan får man böna och be om ett fungerande rättsväsende, som kan fängsla och straffa våldsverkare, men det avgörs ju inte lokalt.

Det är svåra frågor. Men en del tror jag mig begripa. Det är naivt att inbilla sig att man kan förändra människans natur. Och det är naivt att tro att alla människor är goda innerst inne och gör gott om man bara låter dem vara. Men däremot kan man skapa ett samhälle där människorna inte i onödan ges ursäkter att leva ut sina primitiva instinkter. Ett samhälle där grannen inte ses som en belastning, där det är enklare att göra rätt för sig än att fuska, där missdåd bestraffas och välgärningar belönas. Efter decennier av socialism är det långt dit. Men det borde vara möjligt.