Turning japanese

Japansk progg och psykedelia, och en ny bok av Julian Cope, är ingången till dagens ledare i SvD om hur kulturer kan förändras väldigt snabbt.

Japan hade före 1945 en av världens mest fruktade krigarkulturer. En högteknologisk krigsmaskin parad med kulturell isolationism, rasism, personkult och feodal samurajmentalitet resulterade i mer blod än någon vill minnas. Offer blev i synnerhet Kina. Mellan 1937 och 1945 dog uppskattningsvis 3 miljoner kinesiska soldater medan 9 miljoner civila kineser föll för kulorna (ytterligare 10 miljoner dog av andra följder av kriget). Den trepunkters taktik, Sanko sakusen, som japanerna tillämpade i norra Kina innebar ”döda allt, bränn allt och plundra allt”.

Bland otaliga krigsförbrytelser kan framhävas massakern i Nanking där 300000 civila mördades. Krigarkulturen var inte heller skonsam mot de egna. När japaner stred var det till sista man, bokstavligen. Japan var pionjär inom konceptet självmordsbombare: piloter köade för kamikazeuppdrag och begick harakiri om något gick fel och de kom hem levande. 25 år senare blomstrar en undergroundkultur med haschande hippies. Vad hände?

Två fruktansvärda atombomber, förstås.

Japansk kamikazeheder finns humoristiskt beskriven i The War Nerds bokrecension av I was a kamikaze. Japansk progghistoria lever vidare i Julian Copes jättefina webbsajt med text, ljud och bild: japrocksampler. En ledtråd om hur det kunde vara: ett band hette Speed, Glue & Shinki.