Ett offer du inte kan avvisa

Landet är statt i förfall. Så jag rasar, som det heter på tidningsspråk, på SvDs ledarsida.

Det är lördag kväll den 1 mars. Det knackar på dörren hemma hos pensionärsparet Bertil och Elly Jakobsson i Vikbäcken. En främmande man vill låna vatten till bilens kylare, och hans sällskap undrar om de kan få hjälp med att ta ut färdriktningen på kartan. Elly sitter i rullstol och ser illa, så Bertil hjälper först till med vattnet, och sedan med kartläsningen. Efter 15 minuter tackar männen och ger sig av.

Men Bertil anar oråd och springer in på sitt kontorsrum. De har blivit bestulna på sammanlagt 18000 kronor ur olika plånböcker och skåp. Bertil ringer polisen och kan lämna ett gott signalement på både gärningsmännen och bilen. Polisen kan snart gripa männen, som har över 20000 kronor i fickorna.

Slutet gott, allting gott? Nej, det här är Sverige.

När ärendet en tid senare avhandlats i Östersunds tingsrätt visar det sig att Bertil och Elly troligen aldrig mer får se sina pengar. Tjuvarna – som förvisso döms till fängelse och skadestånd samt görs återbetalningsskyldiga – har nämligen andra och större skulder. Skulder som kronofogden med lagen bakom sig kan hävda går före.

”Eftersom tjuvarna har pengarna på sig räknas det som att männen är i besittning av en tillgång som vi kan utmäta. Och då går vissa skulder före andra. I det här fallet har statens krav företräde”, säger kronofogden Susanna Sörlin (Östersunds-Posten 10/4).

Nå, försäkringsbolaget då?

”På Trygg Hansa sa de att vi får stå vårt kast eftersom vi öppnade dörren och släppte in männen, så vi får ingen ersättning av dem heller”, säger Bertil.