Den svenska synden

Jag blev glatt överraskad av senaste numret av Bon. Dels har Martin Aagård en fantastisk text om Basshunter, dels görs ett roligt experiment med livet utan digital teknik, dels tänker redaktör Madeleine Levy högt och nytt om bjudresor - men framförallt dels en text som tog sig in i min text på dagens ledarsida i SvD.

Förra årets roligaste läsning var när glossiga magasinet Bon (37/2007) publicerade några rättframma rundabordssamtal om sex. Snacket var så självutlämnande att erfarna journalister ifrågasatte ­citatens äkthet. Och visst, det deltagarna sade stämde inte med den vaniljaktiga och myspysiga idealbilden som annars förmedlas. Tvärtom var somligt så grovt, och även ojämställt, att panelisten Gudrun Schyman tappade talförmågan, tror jag. Hennes uttalanden blev allt glesare spridda ju längre man bläddrade. Och Schyman – som ju alltid gått i bräschen för frigjordheten och redan för decennier sedan födde framför kameran – är inte lätt att tysta.

Men sex är inte allt här i världen. Det finns pengar också. I senaste numret av Bon (43/2008) presenteras åter rundabordssamtal mellan kända och halvkända människor. Om just pengar. Men den här gången är det flera av deltagarna som inte ens vill berätta vad de tjänar eller hur mycket de har på lönekontot. Pengar är helt enkelt mer skämmigt än kroppsvätskor.