Värt en omväg

Det börjar ju närma sig midsommar, och då händer det att mina tankar går hem till Leksand. Idag skriver jag på SvDs ledarsida om min favorit bland dalmålningar, som hänger i den permanenta utställningen i Leksands kulturhus. Den som har vägarna förbi bör verkligen stanna och titta. Målningen är en effektiv bot mot all romantisering av det gamla bondesverige som förekommer på Skansen och liknande gammelgårdar.

Dalmålningen är enkel men gripande. Jufwas Anders Erssons Familjetavla från 1811 illustrerar livet som det var för Olov Andersson och hustrun Anna Olsdotter, gifta i Leksand 1792.

Från vänster till höger, som i en serieteckning, visas parets barn i den ålder de fick uppnå. Det är sex döttrar och tre söner, av vilka en son hann bli tolv år gammal. De andra levde bara månader, dygn eller timmar. På ett senare målat tillägg ses sedan ­ytterligare två söner och en dotter, födda efter 1811. Utöver raden av i späd ålder döda barn, ovanför en kurbits, har målaren också satt fem stjärnor med förklaringen att ”de 5 stiernor betyda 5 missfall”.

Sjutton graviditeter, men inget liv. Så såg fattigdomen ut här i Sverige.