En röd tråd

När jag var yngre brukade jag vara på Hultsfredsfestivalen vid den här tiden på året. Men i år har jag varit på Engelsberg, en gård i Avesta där Ax:son Johnsons stiftelse årligen samlar intressanta människor runt ett givet tema för ingående samtal. Det var ungefär lika intensivt, kan jag meddela, som att vara på Hultsfred.

Temat var i år Ryssland, varför jag hade en betraktelse om detta på SvD:s ledarsida idag.

Den goda nyheten först. När ryssar får frågan om vilket samhälle de skulle vilja se Ryssland utvecklas till så svarar de att de helst vill ha en liberal demokrati. Den dåliga nyheten är att de inte svarar samma sak när de får frågan om vilken utveckling som är mest sannolik.

När Andrei Melville, professor i statsvetenskap verksam i Moskva, presenterar sina forskningsrön skymtar en strimma hopp, men den försvinner lika snabbt ur sikte. Det ryska folkets liberala dröm är väl dold. Den är definitivt inte representerad i det politiska systemet.

Vladimir Ryzkhov kan intyga. Han var för bara tio år sedan vice talman i statsduman, men i det senaste valet fick hans parti inte ställa upp, och han kunde heller inte kandidera som oberoende kandidat.

På gården Engelsberg utanför Avesta avslutas i dag ett tre dagars seminarium om Ryssland, arrangerat av Ax:son Johnsons stiftelse. Några av världens mest namnkunniga Rysslandskännare är på plats och de tecknar nästan alla en dyster bild. Och när den förre radiojournalisten Jan Mosander frågar Ryzkhov om han inte fruktar att sluta på samma sätt som Anna Politkovskaja kan vi alla känna att diskussionen inte bara är en intellektuell lek.

För er som undrar: Anne Applebaum var både yngre och snyggare än man kunde tro, bästa föreläsare var Dominic Lieven (som jag ska gå förbi bokhandeln och köpa upp), på gästlistan fanns också min gamle företrädare som förste kurator på Uplands Nation Fredrik Löjdqvist vilket var ett kärt återseende (inte minst för hans stora kunskaper om regionen runt Tjetjenien), och så var det så lärorikt och kul att jag är helt slutkörd. Att få chansen att lyssna på alla dessa lärda människor var ett enormt privilegium.

Nå.

Apropå ryssen. Väl hemma noterar jag att Karl-Johan Karlsson på Expressen gjort ett solitt jobb och till och med haft löpet med storyn att Josefine Brink, det feministiska Vänsterpartiets kronprinsessa, har varit strippa. Idag följs dessutom det hela upp med tabloidlegendaren Ingvar Hedlunds utsökta enkät med en underbar trio: partiledaren Lars Ohly, partiledaren Gudrun Schyman samt strippan Michelle. Vilket gäng. Kvällstidningsjournalistik när den är som bäst. Frågan är dock: är det bra eller dåligt för Vänsterpartiet?