Hon dansar bara med nyktra killar

Det känns hela tiden som att vänsterfeministerna är och nosar på svaret men hela tiden missar det uppenbara. Biologin skymtar där, men de låter den aldrig få vara med.

För någon vecka sedan skrev Nina Björk något som var intressant i DN Kultur, men det hamnade aldrig på nätet. Nu har Anders B Westin scannat in texten (pdf). Björks resonemang handlar om hur Viktoria Benediktsson, Alva Myrdal och Simone de Beauvoir kunde leva med, underkasta sig och älska sina respektive skitstövlar. Men mot slutet av texten avslöjar Björk något om sig själv.

Varje tänkande kvinna måste någon gång, skriver Angela Carter, fundera över varför Simone de Beauvoir tillbringade sitt liv med att fjäska för en uppblåst fjant som Jean-Paul Sartre. Jag gör det. Och jag inser att frågan om intellektuell överlägsenhet alltid vid någon tidpunkt har varit avgörande även i mina kärlekshistorier - jag har helt enkelt inte tålt att känna mig smartare.

Nina Björk skriver alltså att hon bara tänder på killar som är överlägsna henne själv. Vilket en evolutionsbiolog skulle förutspått, men en vänsterfeminist inte riktigt vill erkänna. För vad skulle hända om underkastelsen var förorsakad av villiga systrar? Analysen av maktförhållandena borde rimligen gå att fortsätta använda, men arbetssättet måste ju ändras totalt. Eller?