Därför är det Carl Bildt som rycker ut
Henrik Barvå skrev i NWT för en vecka sedan:
Ryssland. Där har ni svaret på varför regeringen så envist drivit igenom den lag som kommer att göra det möjligt för Försvarets Radioanstalt att avlyssna all tele- och datatrafik. Men det kan de inte säga högt.Det är rimligt att anta. Och den som undrar varför det är Carl Bildt och nästan ingen annan av politikerna som åtminstone något på sin blogg försöker ta FRA i försvar ska nog blicka mot hans personliga erfarenheter under den period Sovjet föll och de baltiska staterna befriades och återupprättades. Sverige - och inte minst Bildt - spelade ganska stor roll vid den tiden, något som beskrivits ypperligt av Dick Erixon på hans temasida om Baltikums befrielse.
Svensk säkerhetspolitik har länge varit tabu att diskutera öppet. Men i samband med Sovjetunionens sammanbrott och de baltiska ländernas självständighet kom Sverige att spela en nyckelroll i internationell storpolitik. När frågan om de ryska truppernas tillbakadragande från Baltikum skulle lösas förmedlade Sverige de baltiska ståndpunkterna till Vita huset som i sin tur kunde påverka Rysslands ledning att inta en förhandlingsvilligare inställning till Estland, Lettland och Litauen.Annat som Carl Bildt och Sverige kunde bistå de baltiska unga staterna med var information - inhämtad av FRA:s signalspaning. Journalisten Martin Jönsson har skrivit en utmärkt rapport om FRA:s verksamhet, och i ett avsnitt behandlas just detta.
Omständigheterna krävde att Sverige omprövade sin gamla säkerhetspolitiska doktrin om neutralitet. Resultatet blev den största säkerhetspolitiska framgången sedan andra världskriget då de sovjet/ryska trupperna drogs bort från Sveriges närområde.
Carl Bildt skriver i email till mig den 12 oktober 2003:Martin Jönssons skrift är mycket bra även i övrigt, och redogör för många av de problem som den föreslagna utvidgningen av FRA:s befogenheter ger, men föredrar även de fördelar som FRA ger svensk säkerhet (jag är tacksam för att jag via Anders Svensson, som har bloggat gediget ur ett genuint kritiskt perspektiv men redovisat och pekat mot mycket relevant information, fick nys om Jönssons arbete).
”FRA har varit en av de särklassigt betydelsefullaste men samtidigt minst kända delarna av vår samlade säkerhetspolitik under hela vår långa tid i skuggan av den sovjetiska makten.” Carl Bildt blev svensk statsminister hösten 1991. Fram till dess hade det alltid varit överbefälhavaren som rapporterat till regeringen, trots att FRA formellt är regeringens eget underrättelseorgan.
En centralt placerad FRA-anställd berättar:
”Carl Bildt var den förste som begärde direkta föredragningar. Han var ju lite militärfreak. Han var så jävla angelägen om att vara påläst, så han ville alltid ha en briefning innan han åkte iväg till Ryssland tex. Då ville han veta det senaste. Gärna några guldkorn om det fanns några. Och då ville han ha det direkt av källan.”
Baltstaterna hade erkänts som självständiga av Sovjetunionen en månad tidigare. Men de tre småstaterna var fulla av sovjetisk militär som tidigare tydligt visat att den helt var emot tanken på att släppa Baltikum.
Carl Bildt:
”Vad vi gjorde offentligt var att publicera ett rätt detaljerat dokument om sovjetisk militär närvaro i Baltikum. Det var av mkt stor betydelse bla för att ge de nya politikerna i dessa länder en information som de ju inte alls hade och heller knappast heller kunde få. FRA var en viktig källa till den kunskapen.”
Den amerikanske underrättelseexperten James Bamford; journalist och författare, och den som med fog kan sägas ha avslöjat den amerikanska signalspaningsorganisationen NSA, gör en jämförelse med traditionell agentverksamhet – Human Intelligence; HUMINT, när jag träffar honom i Washington DC i augusti 2004:
”HUMINT är i stort sett värdelöst. Historiskt är det till och med värre än värdelöst. Värdelöst betyder att det inte bidrar med något. Värre än värdelöst betyder att det förvärrar läget. Från mitten av 80-talet till början av 90-talet hade vi ungefär 15 spioner i dåtidens främsta måltavla; Sovjetunionen. Ryssarna kände till varenda en av dem. Så vilken information de än gav oss så hade ryssarna koll på att vi fick den. Detta var därför helt enkelt perfekta förutsättningar för dem att se till att vi blev desinformerade.De kunde exempelvis låta oss få veta att deras nya ubåtar skulle byggas av titan, så att vi utvecklade anti-titan-vapen, när ubåtarna i själva verket byggdes av något helt annat. Därför kan man säga att HUMINT varit betydligt värre än värdelöst.”
Betydelsen av SIGINT har dessutom ökat sedan det Kalla krigets slut, säger Jean-Paul Brodeur, professor i jämförande kriminologi vid universitetet i Montreal, vid intervju i Paris i juli 2004. Måltavlorna för västmakternas underrättelseverksamhet är nu i hög grad sådana som de inte kan infiltrera på traditionellt vis. Och framför allt har internetrevolutionen inneburit att mängder av information finns att inhämta för signalspaning som inte varit möjlig att nå för aldrig så skickliga James Bondfigurer. När signalspaning är som bäst får man veta vad fienden tänker.
Traditionell HUMINT låter dig i bästa fall få veta vad en adrenalinstinn agent i fiendeland tror att fienden tänker.
På första parkett
Klockan 11.03.30 den siste augusti 1998 kunde Försvarets radioanstalt registrera de sista signalerna från den ryska radarstationen i Skrunda i Lettland. Kanske det kalla krigets sista dödsryckning i Sveriges närområde. FRA hade suttit på första parkett i denna tysta kraftmätning om världsherraväldet.
Genom att tjuvlyssna på alla typer av luftburna signaler skaffade sig Försvarets radioanstalt en detaljerad bild av vad som hände på andra sidan Östersjön. Var Östblocket hade flygbaser, radarstationer och var olika militära styrkor var förlagda och hur de rörde sig. Det handlade om att lyssna på radiokommunikation, radar och signaler som användes för att styra olika vapensystem. Det geografiska läget gjorde Sverige en viktig samarbetspartner för USA och Storbritannien. Men merparten av vad FRA faktiskt åstadkom konkret ligger fortfarande dolt i sekretess.
Jan-Olof Grahn, vid FRA:s ledningsstab, motiverade detta så här vid samtal på FRA:s högkvarter på Lovön i september 2003:
”Vi lämnar ogärna information även om det rör händelser som ligger väldigt långt tillbaka i tiden. Det handlar om att skydda metoden. Metoder som användes då är ibland adekvata att använda mot andra mål även idag.”
En del av den sekretess som gäller mycket gamla förhållanden motiveras med att relationerna till vissa länder skulle kunna skadas enligt Jan-Olof Grahn:
”Den verksamhet vi bedrev då kanske även riktade sig mot länder som vi officiellt har väldigt vänskapliga förbindelser med. Statsbildningar som existerar än idag.”
Slutligen. Tydligen uppfattas det som att jag är en okritisk anhängare av den nya FRA-lagen. Det är fel (vilket jag redogjorde för redan för ett år sedan både här och på ledarplats i SvD). Jag vill dock inte avfärda FRA:s önskan på ren reflex. Säkerhetspolitiska avgöranden är svåra, och de beslut man tvingas fatta är aldrig optimala. Inte sällan får man offra något kärt. Det är bra med debatt vid dessa tillfällen. Men alltför skrikiga motargument gynnar knappast vare sig de liberala kritikerna eller ärendet i sig. Vad händer om allt genomförs som planerat och troligt, och det visar sig att den liberala demokratin och rättsstaten faktiskt står kvar? Och vad händer om FRA vidare kan leverera information som kan påverka världen till en mer demokratisk och mer öppen plats? Hur trovärdiga kommer då liberaler att vara när det gäller säkerhetspolitik? Vidare har förslagets företrädare varit förbluffande dåliga i den så kallade debatten, varför vi fortfarande knappt vet något om motiven. Kan det vara något som driver politikerna som av olika anledningar inte kommer fram? Det vill jag veta, och det är därför jag i några bloggposter försökt fundera omkring frågan.
17 kommentarer:
"Slutligen. Tydligen uppfattas det som att jag är en okritisk anhängare av den nya FRA-lagen. Det är fel "
Det skulle du inte behöva förklara men i det skrikiga läge vi är i nu verkar alla försök att nyansera debatten anses suspekta. Svensken klarar uppenbarligen inte flera åsikter än en samtidigt.
Svensken förresten, jag och du vet att folk ute i landet har viktigare saker än FRA att bry sig om.
Det är bra, rentav föredömligt att du gräver och lyfter fram andra perspektiv i den här frågan, men jag har en fundering kring en av dina avslutande kommentarer. Du skriver: "Vad händer om allt genomförs som planerat och troligt, och det visar sig att den liberala demokratin och rättsstaten faktiskt står kvar?"
Tja, det beror ju på vad man menar med dessa begrepp och vad man lägger i begreppet "rättsstat" exempelvis. Medel-Svenssons liv kommer å ena sidan förmodligen inte i påverkas i någon nämnbar usträckning, om man bortser från det faktum att den personliga integriteten kränks pga att staten bereds möjligheten att läsa allas email osv. Och det är just detta som kritiker menar är absolut fundamentalt i rättsstat.
Om man inte tycker det är så viktigt med en absolut privat sfär så landar man förmodligen i slutsatsen att den "liberala demokratin och rättsstaten faktiskt står kvar" post-FRA.
Hallå igen, Marcus!
Bra invändningar och frågor. Det är ju sällan några statsvetenskapliga avhandlingar när jag skriver, så det krävs kanske att jag förtydligar vad jag menar med begreppen. Men inte heller nu blir det väl perfetto...
Många demokratier har ju gjort kompromisser med de mer puritanskt liberala idealen genom tiderna utan att för den skull medborgarna betraktat det som att de hamnat i den polisstat eller bananrepublik som kompromissernas kritiker jämfört med.
I Västtyskland på sjuttiotalet, exempelvis, skrek extremvänstern och deras fronter i "människorättsorganisationer" att BRD skulle bli en polisstat i den repression som sattes in för att komma till bukt med RAF.
Tom i Sverige anordnades stödinsamlingar och möten för att hjälpa de fängslade RAF-medlemmarna och protestera mot polisstaten.
Men västtyskarna hade ju den riktiga polisstaten fullt synlig på nära håll, och där bodde deras släktingar och vänner. Inte upplevde medel-Schmidt att jakten på RAF var ett ingrepp i rättsstaten. Han kände sig trygg över att han fick leva i en stabil och liberal demokrati.
Om resultatet av föreliggande FRA-lag skulle bli att medborgarna inte alls skulle tycka att de levde rättslösa under kontrollstaten, och kanske rentav skulle känna ökad trygghet, och kanske stolthet över att deras lilla nation deltar i ett internationellt säkerhetsarbete - då skulle ju en smula av liberalernas hårdnackade invändningar falla platt. Vadå polisstat, skulle Svensson fråga. Vadå Stasi, när det nya smartare regeringskansliet presenterar något pressmeddelande om att FRA:s information förhindrat terroristdåd (okontrollerbart, förstås) på Bali eller nåt annat svenskt turistmål och hjälpt Långtbortistan att skaka av sig sin kolonialherres marionettregim, så att oljepriset nu sjunker?
Utredningen från Dennis Töllborg om att rättsstaten havererat därför att två göteborgska sympatisörer till Al Aqsas martyrbrigader fått kommunarrest efter FRA-missbruk av felaktigt uppsnappade mejl kommer medel-Svensson kanske ta med ro.
Varför, skulle kanske Svensson säga till sig själv, var liberalerna emot detta? Och varför ska vi då lyssna när liberalerna pläderar för ökad parlamentarisk insyn, maktdelning, noggranna kontrollstationer i övervakningsutövningen, mer riktad informationssökning och en gradvis förbättring av de befintliga systemen? Liberalerna har ju visat, tänker kanske Svensson, att de inte kan ta ansvar?
Ursäkta att det blev långt - men i en demokrati handlar inte allt om ständigt sluttande plan. Det kan gå åt bägge hållen. Överdrifter ibland, korrigeringar sen, underdrifter någon annan gång. De som blir ovilliga att kompromissa kan lätt marginaliseras då, tänker jag mig att folk resonerar.
"två göteborgska sympatisörer till Al Aqsas martyrbrigader fått kommunarrest efter FRA-missbruk av felaktigt uppsnappade mejl kommer medel"
"Missbruk"? "felaktigt uppsnappade"?
En utmärkt insats av FRA mot terroristsympatisörer som uppenbarligen bedömts vara så aktiva att kommunarrest ansetts befogad.
Utredningen från Dennis Töllborg om att rättsstaten havererat därför att två göteborgska sympatisörer till Al Aqsas martyrbrigader fått kommunarrest efter FRA-missbruk av felaktigt uppsnappade mejl kommer medel-Svensson kanske ta med ro.
Helt rätt och det är bra att Gudmundson är tydlig och inte hymlar med sin "det är ju ändå bara araber som kommer att drabbas"-linje i FRA-frågan!
Problemet är väl bara att om exempelvis den svenska lagen om finansiering av terrorism skulle följas strikt skulle ju både HAX och Norberg dömas och sen rimligen borde väl dessa namn vara i katalogen bland FRA:s sökbegrepp.
Följaktligen kommer varje nedladdning av Gudmundsons blogg (där dessa terroristers bloggar rekommenderas) fastna i FRA-nätet och sen är det väl bara en tidsfråga ledarskribenstens egen E-post filtreras av radioanstalten.
Och jag är ledsen, jag tror inte heller att nämnde medel-Svensson kommer att gå i några demonstrationståg för "tjockisens", den "långhårige karln med feminin röst" eller Svd-s "dalkula":s rätt till sin personliga integritet.
Skulle inte för övrigt förvåna mig om semesterlediga tyska ledarskribenter på trettiotalet satt och funderade på om det verkligen skulle gå hem hos "medel-Schmidt" att lyfta fram de judiska affärsinnehavarnas rätt att få slippa få sina skyltfönster krossade och på vilken del av det "sluttande planret" man borde ställa sig på!
Min personliga åsikt är att Sverige inte ska blanda sig i världs politiken så som Gudmundson sägger. Jag trivs bra i min lilla idyl som jag har skapat. Om Sverige ska börja leka världspolis så kommer det komma problem sominte ens FRA lagen kan avvärja.
Det måste vara bättre att ge polisen och SÄPO de resurser/medel som de behöver.
"There's no way to rule innocent men. The only power government has is the power to crack down on criminals.
When there aren't enough criminals, one makes them. One declares so many things to be a crime that it becomes impossible for men to live without breaking laws."
- Ayn Rand
Du skriver: "Kan det vara något som driver politikerna som av olika anledningar inte kommer fram? Det vill jag veta, och det är därför jag i några bloggposter försökt fundera omkring frågan."
Detta har jag frågat mig sen lagen röstades igenom. Varför tvärvände de tidigare så starka opponenterna från fp och c? Kan de ha fått en insyn i FRAs verksamhet i syfte att övertyga dem om behovet? Ett behov som, om det skule komma ut till allmän kännedom, skulle vända upp och ner på världspolitken? Jag tror att de mer hängivna konspirationsteoretikerna kan komma fram med lite mer intressanta exempel.
Men tänk om det är så? Tänk om vi faktiskt står på kanten till ett stort världskrig och FRA bidrar med att hålla balansen på ett sätt som inte annars vore möjligt? Eller att terrorhotet mot Sverige faktiskt är ytterst verkligt och att FRA lyckats bidra til att stoppa det innan terroristerna ens kommit in i Sverige?
Jag är dock tveksam. Meg de stora tekniska kunskaper jag har om Internet, kryptering och dylikt så ser jag inte heller hur FRA skulle kunna fånga upp något intressant.
Erik,
Jodå, det finns ett sätt att verkligen få fram intressant och användbar information ur kabelspaning av internettrafik och det är att bygga personliga profiler kring intressanta aktörer. Om FRA struntar helt i vad riksdagen och lagen säger att man får och inte får göra, börjar nysta i till exempel vänsterextrema svenskars intenetvanor och sedan går vidare till alla personer som dessa på ett eller annat sätt kontaktar. På så sätt kan man bygga upp nätverk av aktörer (personer/organisationer) som via trafikmönster "tyr sig till varandra".
Om man bortser från jobbiga begränsningar av hur man inte får snoka hursomhelst och läsa oskyldige Olas privata epost bara för att han råkar vara på samma maillista som suspekta Sanna så kommer man nog förr eller senare att hitta användbara underrättelser.
Till exempel skulle jag tipsa ett skrupelfritt FRA om att med hjälp av ett enkelt filter som letar efter arabiska personnamn i epost som går från och till Per Gudmundson. Kolla närmare efter dessa individers trafik, och alla de kommunicerar med.
Alltså: a) FRA är utomordentligt svåra att granska, även för riktiga experter b) FRA har ett mycket starkt intresse av att leverera användbara underrättelser till sina uppdragsgivare och c) FRA har potential att bli effektiva först när de i stor skala bryter mot flertalet uppsatta regler.
Utifrån dessa FRA-lagens grundläggande egenskaper tycker jag att det krävs utomordentligt goda argument för att rösta igenom den. När lagens försvarare gör det helt motsatta och kommer med fullständigt bedrövliga argument blir det svårt att vara positiv.
Den dagen regeringen lägger alla korten på bordet o berättar exakt varför det var så himla brottom o rösta igenom lagen efter kosmetiska ändringar som man inte har analyserat speciellt bra.
Samt att regeringen förklarar hur fasen de ska kunna garantera att ändamålsglidningar liknande den som PKU-registret är utsatt för INTE kommer att hända FRA-lagen så skulle jag nog kunna känna mig lite säkrare..
Samt att de verkligen ser till att den infon vi lämnar till andra underättelse tjänster är berarbetad date och inte ett gäng terrabyte med rådata..
osv osv osv.. finns så mycket som måste vara vattentätt för att jag ska kunna leva med en FRA-lag.. då ser jag hellre att vi tar ett steg tillbaka från den internationella underättelse verksamheten.
I all enkelhet: tack för ett tänkvärt och utförligt inlägg i en debatt som varit mycket nyttig, men i alltför hög grad dominerats av blint känslotänkande.
Det kanske är dags att nyktra till och göra en mer verklighetsnära omvärldsanalys. Carl Bildt har ju "rykt ut" ett flertal gånger förut, om än inte allting vare sig uppriktigt eller alls officiellt...
http://estonia.kajen.com
Du skriver: "Vad händer om allt genomförs som planerat och troligt, och det visar sig att den liberala demokratin och rättsstaten faktiskt står kvar?"
Vänd på frågan: vad händer om den demokratiska staten Sverige INTE överlever? Vilka hjälpmedel lägger vi i händerna på diktaturen då? Varför tror alla att vi bara skall ha "snälla regeringar" i framtiden? Läs historia och se vad som kan hända i världen! Hur många judar hade t ex kommit undan förintelsen om Hitler haft ett DNA-register över befolkningen?
Intressant och väldigt talande.
De flesta av de underrättelser du pratar om här kommer från teknisk spaning-när man lyssnar på radar och radiokommunikation i etern och på så sätt lokaliserar militära enheter tar del av militär kommunikation från mobila enheter samt vapensystem etc. (Kolla FRAs hemsida.)
Detta är ju totalt irrelevant då det inte är under diskussion. Det är ingen som tycker att det är fel med teknisk spaning eller radiospaning.
Vad som är under diskussion är paketspaning. Internet du vet.
Kan du berätta några exempel när ryssen berättar var deras trupper är i ett email, och skickar det igenom sverige? tack.
Ja Ryssland måste verkligen var ett U-land vad gäller militära hemligher om de skickar dessa via mejl till varandra så att de passerar Sveriges gräns så att FRA kan läsa dem. De skickar säkert i klartext också (och på svenska för att underlätta för FRA).
Mycket omfattande, bra och gråzonsbelysande debatt om FRA-lagen. Jsg hänvisar även till ditt inlägg på min blogg vanbaalen.blogg.se i mitt inlägg om FRA lagen.
MVH Sebastian
Visst, signalspaning betyder mycket, men sågningen av agenter ("HUMINT är i stort sett värdelöst. Historiskt är det till och med värre än värdelöst. Värdelöst betyder att det inte bidrar med något. Värre än värdelöst betyder att det förvärrar läget") tycks ju inte stämma med fallet Nordirland.
Se närmare i George Brock, TLS 29 februari 2008, 8f, som recenserar bland annat Ed Moloney, A secret history of the IRA: här tycks det snarare vara så att antiterrorismen lyckades tack vare infiltration och uppgifter från agenter.
/Gustav
kommentera