KGB:s hyllning till landets främste journalist

Vi fortsätter med underrättelsetemat, nu med helt annan infallsvinkel. Bland årets sommarpratare återfinns överste Boris Grigorjev, som under 32 år var underrättelseofficer stationerad i Sverige för Sovjetunionens KGB.

Han och Tore Forsberg, den svenske veteranen vid Säkerhetspolisen som var chef för "ryssroteln" 1981 till 1994, har ju blommat ut som spionmemoarförfattare på Efron & Dotter förlag. Deras gemensamma "Spioner emellan" från 2006 innehåller ett avsnitt där KGB-mannen Grigorjev hyllar Jan Guillou monumentalt, för hans och kollegornas avslöjanden i FiB om IB och svenskt samarbete med CIA.

Jag kan inte låta bli att citera slutet på Grigorjevs 10 sidor långa äreminne över Guillou, följt av Tore Forsbergs 10 rader långa, lakoniska svar.

Materialet kunde framkalla avund hos vilken kontraspionageorganisation som helst - så professionellt och så noggrant hade de fyra journalisterna gjort sitt arbete!

Efter den första artikeln följde en andra. Publiceringen innebar naturligtvis ett förödande slag mot CIA i Sverige. Men Säpo, Informationsbyrån (IB) och det svenska UD hamnade i en inte mindre besvärande situation. Svenskarna fick upp ögonen för att det förekom ett nära samarbete mellan den svenska och den amerikanska säkerhetstjänsten och att den svenska militära underrättelsetjänsten IB sände sina medarbetare på utbildning till CIA.

Till slut fattade de svenska myndigheterna beslut om att förpassa Bruce Hutchins ur riket. Han blev syndabock åt alla inblandade, svenskar som amerikaner. Han fick ta på sig alla synder och misstag som också andra begått. I Ryssland brukar man säga att alla tågolyckor är växelkarlens fel. Historien med Hutchins visar att "växelkarlar" också i Sverige kan vara bra att ha i besvärliga situationer.

Guillous avslöjanden gjorde stor nytta för oss också när han lade fram bevis för Sveriges samarbete med CIA, vilket kunde styrka våra misstankar att svensk utrikespolitik inte var så neutral som Sverige ville låta påskina.

Tore Forsbergs kommentar:

Jan Guillou dömdes som nämnts, efter avslöjandet av den svenska underrättelsetjänsten IB, till fängelse för spioneri. Av domen att döma, och nu efter Boris Grigorjevs beröm, skulle man kunna tro att han var agent för en främmande underrättelsetjänst. Men enligt min mening var det inte så. Jan Guillou var "endast" en undersökande journalist som arbetade fram en rad avslöjande reportage om spioneri. Han var således inte agent utan möjligen en så kallad "omedveten källa" för hela underrättelsesamhället. En sådan källa kallas vanligen på spionspråk för "nyttig idiot".

Stor humor. Hur som helst. Sommarprogrammet med Boris Grigorjev blir nog kanon det också, det sänds den 8 augusti.