Nightclubbing, we're nightclubbing, we're what's happening

Bara på Svenska Dagbladets ledarsida får ni läsa om diskotekskulturens pionjärer och vilka som ville stoppa utvecklingen. Idag skriver jag om Sydney Onayemi.

Han startade diskoteket Big brother 1972 och drev senare 1984 och Confetti. Stockholms klubbscen och Sveriges musikliv hade inte sett ut som det gör utan honom.

Han kallas The hardworking dj med all rätt. Det var inget lätt jobb han gjorde. En svart man som drev diskotek var inte välkomnad av alla läger.

Kjell E Johanson, chef för socialförvaltningens fritidsavdelning i Stockholm, var en av alla dem som bekämpade Sydneys diskotek. Han utvecklade sin syn i Dagens Nyheter (17/2-1978): ”Vår egen kultur utarmas och hederliga och nödvändiga dygder som sparsamhet och arbetsamhet slås ut. Diskoteken motverkar eget aktivt skapande bland ungdomar och serverar dyrköpt och färdigtuggad kultur.”

Johanson var, om nu någon tvivlar, tungviktare i det som i dag heter vänsterpartiet. Han utredde om diskoteken verkligen var lämpliga ungdomsmiljöer.

”Min kritiska inställning till dem utgår från de kulturpolitiska mål som riksdagen fastställde våren 1974. I dem sägs bland annat att vi måste motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet. Vi menar att diskokulturen profiterar på ungdomens behov av dans, gemenskap och nöjen.”

Att Onayemi och Big brother kunde tillföra samhället något verkar man inte ha reflekterat över. Klubbkulturen sågs som nedskräpning.