Public service-anställd var inte socialist i hemlighet

En stor skandal i Tidskriftssverige har gått helt under rubrikmakarnas radar. I senaste numret av Magasinet Neo (ute i handeln sedan några dagar) avslöjas nämligen att bakom den hemliga pseudonymen Tryffeln, som haft elaka kåserier på sista sidan alltsedan första numret, ligger - tadaaaa - Per Gudmundson!!!

Minsann. Det är jag som skrivit alla de där texterna (som vissa men ändå ganska få anat - hur många gånger har jag inte suttit bredvid folk på redaktionsrådsmötena och lyssnat på deras gissningar...) utom en, då jag inte kunde leverera.

Det hela har sin förklaring i att de första numren kom ut då jag jobbade som journalist på Sveriges Television, och var förbjuden att delta i något som överhuvudtaget kunde uppfattas som liberalt. Så då skapade Sofia Nerbrand pseudonymen Tryffeln (jag själv ville att pseudonymen skulle vara Fröken Höger). Tryffeln har levt kvar, långt efter att jag bytt jobb, men nu var det dags att komma ut, kände vi. Jag menar, om den socialistiska ledarskribenten på Dagens Arena som under alla år jobbat under pseudonymen "inrikeskommentator Björn Elmbrandt" nu kommit ut var det väl dags för Tryffeln också.

I senaste numret handlar texten om vänsterpartiets sekterisering under Lars Ohly, och den innehåller i en passus en ganska halsbrytande parallell:

Lars Ohly håller vänsterpartiet instängt i den källare han började bygga redan när han blev partisekreterare 1994. Bakom trånga hemliga korridorer och tunga dörrar, med kodlås som bara Ohly känner till, kippar en anemisk rörelse efter syre. Här nere kan Ohly tryggt låta partiets ideologiska DNA gå i arv utan inblandning från en hotande omvärld.

Kontakten med världen utanför sköter han själv. När folk undrar vad som hände med Vägval vänster och de andra nytänkarna är svaret uttänkt.

– De har rymt med miljöpartiet och vill inte längre ha kontakt. Men det kommer ett enstaka brev från Fagersta-trakten ibland, säger Ohly.

När folk undrar om det inte är så att Ohly står i vägen för unga starka kvinnor i partiet så löser Ohly det.

– Det här är Alice Åström. Det här är Josefine Brink. Jag hittade dem på farstukvisten, säger Ohly.

Köp tidningen. Inte för att jag har fakturerat någon gång för mina kåserier (om man inte tar betalt blir det svårare att få sparken, tänker jag) - utan för att den är läsvärd.