Lilla lördag på kuwaitisk mark.

SvD:s Ramadanblogg växer i aktning, må jag säga, efter dagens scoop (sant eller inte) om hur en i övrigt trevlig islamisk ceremoni hos den kuwaitiske ambassadören skändades av...

Ja, det är för bra för en vanlig onsdag, tror man.

"Många där gjorde ett oerhört imponerande intryck på mig, framförallt den kuwaitiske ambassadören himself. Trots att han i princip blev förolämpad i sitt eget hem av en sorgligt nog överförfriskad Per Gahrton (han kom så) tog han det hela med ro och uppträdde exemplariskt. Hatten av för honom."

Han kom så - det är humor. Det är en mening som liksom säger "nej, den kuwaitiske ambassadören har inte fyllt honom, och det går inte att skylla på eftersupning i strikt muslimska sammanhang".

Jag gissar, om det nu ligger någon sanning i det hela, att han hade varor i bilen som han kände sig nödgad att slanga i sig ute på ambassadens parkering. Töm bilen själv, innan nån annan gör det, brukar det ju heta. Det är en försvarslinje som fungerat förr, och säkert gör det nu också.

Uppdatering:

Per Gahrton dementerar i kommentarsfältet:

Det är ren och skär lögn att jag skulle varit berusad på kuweitiska ambassaden och förolämpat ambassadören, vilket nog ett fyrtiotal närvarande kan vittna om. Jag var inbjuden till öppet samtal och tog tillfälle iakt att förmoda att krisen mellan arabvärlden och Europa nog handlar mer om utveckling än om religion. Arabvärlden är ju full av folk som kritiserar gamla traditioner och kräver jämställdhet för kvinnor. Samtidigt kunde jag inte underlåta att konstatera att en samling på 34 män och 6 kvinnor för att föra samtal över kulturgränser nog inte vore möjlig på någon annan plats i Sverige än på Kuweits ambassad. Om det var en förolämpning står jag för den. Däremot var jag givetvis inte berusad och smusslade inte i någon bil eftersom jag åker kollektivt i Stockholm. Jag fick beröm för klarspråk av flera närvarande och hade sällskap med Lars Lönnback på lokaltåget därifrån. Vi hyllade Kuweitambassadens initiativ men var överens om att det blir meningslöst om det bara skall vara en arena för högtidsfraser och plattityder. Sådant är inte min stil, så jag räknade med reaktioner. Men att jag skulle drabbas av ett sådan här knivhugg i ryggen från någon anonym fegis, dold bakom bloggeriets ansvarslöshetsridå, hade jag inte väntat. Sådant sprider sig ju raskt och förvandlas till sanning utan att man har chans att försvara sig. Redan har en kvällstidning ringt! Kanske det vore klädsamt med en ursäkt från dyngspridaren.

Per Gahrton