Svensksomalier: pengar gick sannolikt till väpnad kamp

Jag var med i SVTs Debatt i torsdags kväll, och pratade om och med de stackars somaliesvenskar som suttit häktade misstänkta för terrorismfinansiering, men som släppts.

Efteråt tog jag tillfället i akt och frågade somaliesvenskarna om de skickat pengar till Shabaab. Det hade de inte, var svaret (även om de för den skull inte per definition ansåg att stöd till Shabaab skulle betraktas som stöd till terrorism, och dessutom personligen kände Fuad Mohamed Qalaf/Khalaf och betraktade honom som en frihetskämpe).

Jag frågade då om de skickat pengar till väpnat motstånd. På den punkten blev svaret att pengar sannolikt gått till väpnad kamp. Detta erkändes utan knussel (av Omar Mohammed Ali).

Det kan man se som ett förvånande besked, då ju förundersökningen lagts ned.

Men kanske är det ändå förståeligt. Dagens Nyheter intervjuar chefen för Säkerhetspolisen, Anders Danielsson. Det som är mest intressant är att han för fram en antydan till ett resonemang som jag tror ligger bakom det faktum att Säpos och åklagarens syn på svensksomalierna skiljer sig.

Åklagaren lade ju ner förundersökningen, men tjänstemän på Säpo anser rimligen att det funnits god grund att fortsätta den.

Danielsson säger:

- Är det en väpnad kamp så kan det inte handla om terrorbrott, exempelvis motståndsrörelsen mot den tyska ockupationen under andra världskriget. Vår utgångspunkt i Somalia är att det inte är en väpnad konflikt där. Regimen är sanktionerad av FN. Men det är förstås ett tvisteämne. Det är alltid i slutändan den enskildes gärning som ska bedömas.

Bedömningen att det inte råder väpnad konflikt i Somalia är kontraintuitiv. Det är som att säga att det inte råder väpnad konflikt i Irak. Och i ett strikt perspektiv gör det inte heller det - Genevekonventionerna sätter upp ganska stränga kriterier för vad som är krig eller inbördeskrig och inte.

I Säkerhetspolisens bedömning blir i princip allt stöd till väpnad strid i Somalia terrorism, därför att det helt enkelt inte finns någon erkänd stridande part som inte är Somaliska staten, dess etiopiska stödtrupper eller Afrikanska unionens fredsstyrkor.

I det allmänna rättsmedvetandet, dock, som man får anta att åklagaren förhåller sig till, är det fullt krig både i Somalia och Irak. Som advokaten Thomas Olsson visade i Debatt finns ringa förståelse för krigets lagar i Sverige. I den svenska offentlighetens förvirrade tillstånd är halshuggande och själmordsbombande fascister och kidnappare jämbördiga med blå baskrar.

Därför, tror jag, anser inte åklagaren att pengar till väpnad kamp mot den internationellt erkända interimsregeringen i Somalia är terroristbrott. Oavsett vad Genevekonventionerna stipulerar om väpnad konflikt.