A clan of gingerbread men

I måndags var jag hemma hos Alice och David Brax på årskrönika i pepparkaksform. Därför skriver jag idag på SvDs ledarsida om Anders Borg som pepparkaka.

När jag anlände var man redan i färd med att grädda Anders Borg på 225 grader. Han var sig ganska lik. Tricket hade befunnits ligga i att vika degen över kroppen så att han såg ut att stå självsäkert och beslutsamt med armarna i kors. En sträng av deg hade vidare applicerats vid ena sidan av huvudet, så att hårpiskan skulle gå att garnera med svart kristyr. På den andra sidan en liten utbuktning, så att en gul färgklick skulle få plats – den karaktäristiska ringen i örat.

När Alice Brax, redaktionschef på matsajten Tasteline, i måndags arrangerade årskrönika i pepparkaksform hade finanskrisen sin givna roll. Jämte alla pepparkaksbilar och pepparkaksvolvoarbetare bakades sålunda också en pepparkaksfinansminister.

Att Anders Borg tagit sig till en nu självklar plats i det allmänna medvetandet torde stå utom tvivel. Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg har förutspått att Borg kommer att bli ”folkkär” (4/12), och på Newsmill (10/12) skrev Olle Wästberg att Borgs agerande under krisen kommer att göra honom till ”Sveriges mest populära politiker.” Att Borg nu upphöjts till pepparkaksgubbe, och dessutom en tämligen porträttlik sådan, är rimligen ett tecken på att spådomarna kan slå in.

Titelreferensen kommer så klart från Pink Floyds Bike.



I've got a clan of gingerbread men,
here a man, there a man, lots of gingerbread men.
Take a couple if you wish, they're on the dish.