Sista chansen
Det är dags att passa på att gissla obamiterna. Om drygt en vecka är de den goda kraft här i världen som man måste stödja. Men än så länge är de föremål för hån på SvDs ledarsida...
Om tio dygn svärs Barack Obama in som president i Amerikas förenta stater. Egentligen börjar allt redan den 17 januari med en karavan som under några dagar följer familjen Obama från starten i Philadelphia till Washington DC. Men den 20 förväntas mellan en och fyra miljoner människor av alla de slag samlas i huvudstaden för att fira.
Klockan 10 börjar det hela på kongressbyggnaden Kapitoliums västra trappor. Efter musik från militärorkestrar och olika välkomst- och inledningsanföranden är det dags. Först svär kommande vicepresident Joe Biden sin ed inför Högsta domstolens äldste, John Paul Stevens. Därefter leder chefsdomaren i Högsta domstolen, John G Roberts, Barack Obama i presidenteden.
Efter Obamas därpå följande första linjetal som president för USA, samt ytterligare festligheter på trappan, salut och nationalsång, vidtar en flera timmar lång parad från Kapitolium till Vita huset. Invigningens samtliga olika delar genomsyras av samma tema: ”En frihetens pånyttfödelse”.
I Stockholms konserthus håller Cyndee Peters samtidigt ”En gala för Barack Obama”. Sprickorna helas. Världen enas. Från österled kommer gåvor av grannaste siden och de sydliga folken svär trohet med kostbara mineraler. Så ljuder himlarnas basuner. Ärkeängeln Gabriel leder den kör där trosriktningarnas olika profeter samfällt prisar den nya tiden. De fyra elementen förenas. Ur jorden springer vårblommor. Från haven bär ett hundra sköldpaddor fram pärlor som blott överträffas av vindens tusen duvors vita glans. Elden tyglas och övergår till lågenergiförbrukning. Från världens smedjor hörs hammarslagens klang, ty nu smidas av gevären plogbillar. Och i Mellersta Östern sprider sig lugnet av den eviga vapenvilan. Lammen lägger sig sida vid sida med lejonen och tvagar den utvaldes fötter med åsnemjölk. En frihetens pånyttfödelse.
Det sista stycket, bortsett från meningen om Cyndee Peters, är en mild överdrift. Obama är redan misstrodd av de läger han förväntas ha särskilt god hand med. Palestinierna i Hamas tog Obamas fördömande av Israels offensiv som en skymf – han var för sent ute och tog inte nog avstånd från sin företrädares lojaliteter. Såväl extremvänster som islamister har redan börjat använda gamla ökända rasistiska tillmälen. Den presskår som snudd på unisont bar fram Obama sitter redan och formulerar ursäkter för att den smorde inte kommer att motsvara förväntningarna som pumpats upp.
