Den verkliga radikaliseringen

I linje med vad som här avslöjades igår skriver jag idag på SvDs ledarsida om tecken i tiden som man kan ha som bakgrund när man reflekterar över KG Hammars beslut att inte högtidlighålla minnet av Förintelsen.

Kyrkoföreträdarnas agerande är extra olyckligt mot bakgrund av hur utvecklingen sett ut de senaste veckorna.

Judiska samfundets lokaler i Helsingborg eldhärjades flera gånger på en vecka i januari. Även det judiska begravningskapellet i Malmö utsattes för ett brandattentat. Och utan att det har rapporterats i Sverige har judiska försäljare av hudvårdsprodukter lagt ner verksamheten och lämnat landet, efter att två av dem blivit beskjutna med pistol i ett köpcentrum i Odense i Danmark. Enligt dansk press har detta beslut tagits i samråd med dansk och svensk säkerhetspolis (PET sendte jøder hjem til Israel, Fyens stiftstidende 30/1).

Den stillsamma proisraeliska demonstration som hölls i Malmö den 25 januari fick avbrytas på grund av att aggressiva motdemonstranter kastade sten och ägg samt avfyrade raketer (i videoupptagningar av vimlet hörs ropen ”Hitler Hitler Hitler”).

Samtidigt som ovanstående händer skickar redaktionen för livsåskådningsmagasinet Existens i SVT ut en efterlysning på internet. De letar efter tecken på ”växande radikalism och intolerans i den judiska befolkningen”, för att de här ”i Sverige har sett tecken på en rörelse i den riktningen”.

Jag skojar inte. Det är helt sant. Existens kan ju alltid intervjua KG Hammar.