Mer om pesten

På SvDs ledarsida anmäler jag Anna Stenersen på norska FFIs bok om al-Qaidas ambitioner på massförstörelsevapenområdet. Det hela vävs in i dramatiken omkring en synnerligen märklig uppgift som cirkulerar i pressen nu.

Det sägs ha börjat med en människokropp i ett dike längs vägen till ett misstänkt fäste för al-Qaida i islamiska Maghreb. Liket, som ska ha hittats av algeriska säkerhetsstyrkor, bar på en variant av pesten – den smitta som tog en tredjedel av Europa under digerdöden. Den kan ta flera skepnader. Böldpest, som ger bölder i skrevet och i armhålorna, sprids av råttor och löss. Lungpest smittar människa till människa. I Sverige associerar vi mest till Bengt Ekeroths gestaltning i Det sjunde inseglet , men svarta döden finns fortfarande i mindre utvecklade delar av världen. Dock är den ganska sällsynt i Algeriet, trots Albert Camus och hans Pesten .

Väl framme, hävdas det, fann man kvarlevorna av ytterligare cirka 40 pestsmittade al-Qaidamän. Skogslägret i provinsen Tizi Ouzou hade förvandlats till en massgrav.

Vad är det algerierna ska ha hittat? Ett terroristiskt experiment i biologisk krigföring som gått fel?

Det vore poetisk rättvisa om det funnes någon sanning i pesthistorien. Den dödskult som vill ta oss till medeltiden har då fått möta densamma högst konkret. Men nyheten, som återgetts både i algerisk och internationell press, motsägs av terrorismforskare.

I den nya boken Al-Qaida’s Quest for Weapons of Mass Destruction – The History behind the Hype (Verlag Dr Müller) analyserar terrorismforskaren Anne Stenersen vid norska FFI ett stort material av jihadistkällor för att få veta hur angelägna al-Qaida varit att få fram massförstörelsevapen.

Den dåliga nyheten är att det finns ett intresse för kemiska, biologiska och nukleära vapen på alla nivåer av al-Qaida. Den goda nyheten är att ambitionerna och framstegen troligen är blygsammare än vad som ofta hävdats (tex inför invasionen av Irak).

Detta betyder nu inte att ambitionerna saknas. Inte minst vi i Sverige har anledning att fundera över det, vilket jag skrev om i helgen på bloggen: Svenske Oussama Kassirs betydelse för al Qaida.

I Stenersens uppräkning av dem som dock spridit manualer för och uppmuntrat tillverkning av massförstörelsevapen dyker tyvärr Sverige, eller rättare sagt Oussama Kassirs Islamic Media Center, upp. Bilden av Sverige som en viktig hubb i jihadismens internationella propagandanätverk får därmed ytterligare kontur.

Stenersen och hennes norska kollegor har för övrigt nyligen tagit över bloggen jihadica.