Andreas och Gudrun

Anarkisterna i Malmö har humor, den saken är klar. Varför skulle de annars välja sina pseudonymer med detta raffinemang?

Sydsvenskan:

– Det blir nog inga stora grejer i dag, säger ”Andreas” när vi drar oss undan till ingången på Coop Bygg för att kunna prata ostört med honom och ”Gudrun”.

De är i 30-årsåldern och bor i Skåne. De har varit i aktivistkretsar sen sex–sju år tillbaka och bland annat deltagit i demonstrationerna under European Social Forum. Båda vill vara anonyma:

– Vi har ingen hierarkisk organisation, men polisen skulle säkert tro att vi är ledargestalter. Känner de igen oss kanske vi åker in för stämpling till brott, förklarar Andreas.

De ingår i aktivistnätverket ”Det är vi som bestämmer” med målet att stoppa matchen med alla medel. De är medvetna att det kan bli våldsamt med de tusen kravallutrustade poliserna på andra sidan.

– Visst finns det risk för sammandrabbningar. Men det får vi leva med. Matchen är en skymf mot Malmös stora palestinska befolkning som förlorat släktingar och vänner under Israels aggressioner, säger Andreas.

– Det våld som Israel utsätter palestinierna för är på en helt annan nivå än det som vi kommer att använda, lägger Gudrun till.

Vilken nivå är de då beredda att lägga sig på?

– Vad som än krävs för att vi ska ta in oss och stoppa matchen, svarar Gudrun.

Slangbomber, flaskor och stenar är några av vapnen de nämner.

Andreas och Gudrun ska tåga i den stora demonstrationen i det ”svarta blocket” som samlar den utomparlamentariska vänstern. De tippar på mellan femhundra och tusen aktivister från Skåne, resten av Sverige, Norge och Danmark.

– Jag vet att en buss från Blitz, 
Oslos ungdomshus är på väg. Även danskarna kommer, men frågan är om de kan ta sig över bron, säger Andreas.

De har fått tillstånd av den stora, fredliga demonstrationens ledning att vara med och de lovar att sköta sig tills de är framme vid Baltiska hallen. Men väl där ska de in och avbryta spelet.

Båda två är välartikulerade och sitter i ingången till ett byggvaruhus och pratar om att de drömmer om ett rättvist, socialistiskt och anarkistiskt samhälle. Utan våld.

Men för att nå dit är de beredda att använda just våld.

Hur hänger det ihop?

– Vi är inga våldspsykopater, men det är det enda språk makten förstår, säger Andreas.

Det mest kända paret som innehaft namnen Andreas och Gudrun är snyggingarna på bilden nedan, tagen i fängelset Stammheim.

(uppsnappat på Socialism.nu)