"Per Gudmundson har rätt"

Kravallerna i Malmö behandlade jag i söndagens SvD:

Så här är det. Våldsverkarna får sin legitimitet via den inramning som de ”fredliga” demonstranterna erbjuder. Utan ansikten som Vänsterpartiledaren Lars Ohly, förre Miljöpartiledaren Per Gahrton och SSU-ordföranden Jytte Guteland, så förlorar militansen sitt politiska sammanhang, och blir till rent och skärt våld.

Det här är tydligt för alla. Det var därför Stoppa Matchen inte drog till sig ens hälften så mycket människor som planerat. Folk vill inte låna sig till våldet. Människor som har helt vettiga skäl att irriteras på Israels invasion i Gaza insåg att den här demonstrationen inget var för dem. Inte minst för att medierna har rapporterat omfattande om de våldsbenägna grupper som ämnade delta och att dessa var beredda att stoppa matchen ”till vilket pris som helst”.

Alla vet vi att Ohly och de andra vänsterföreträdarna som deltog är intelligenta varelser. Vi vet tex, att när de slår upp Sydsvenska Dagbladet på lördagmorgonen och läser en intervju med två anonyma proffsdemonstranter som kallar sig ”Andreas” och ”Gudrun” så begriper de att pseudonymerna är hämtade från de mer kända RAF-förebilderna Baader och Ensslin. Ett garv, visst. Men vi vet att de vet att det blir våld.

Trots alla tecken väljer de att delta i den ”fredliga” demonstrationen. Ändå, när det planerade våldet bryter ut, så säger de ”fredliga” att de är besvikna, att deltagarna ju hade lovat att inte bråka, att en överenskommelse är bruten, och allt det där som alltid sägs efter demonstrationer som mer eller mindre planenligt urartat till kravaller.

Men inga ursäkter duger. Det högst medvetna deltagandet i denna demonstration kan bara tolkas som ett erkännande av våldet.

Det finns en logik. Precis som våldsverkarna erkänner att de behöver den politiska inramningen, så finns det en vänster som anser sig behöva våldsverkarna för att sätta tryck bakom sin politik.

I dagens tidning händer det osannolika. Jytte Guteland, SSU, replikerar.

Per Gudmundson har rätt i gårdagens tidning.