Hildurs banankaka

Barndomens högtider förgylldes alltid av att tant Hildur, som varit en trogen tjänare i familjerörelsen Gudmundsons konditori, kom med en banankaka till oss barn. Eftersom far var tandläkare var vi inte riktigt vana vid sötsaker. Bullar, tårta eller kakor serverades aldrig hemma. Detta förhållande var naturligtvis kvarterets tanter medvetna om – vi blev alltid, som tröst, bjudna på godis när vi var ute och lekte på Leksands Noret. Men i hemmet fanns inget sött.

Hildurs banankaka var en av barndomens absoluta höjdpunkter. Det godaste vi visste.

När Hildur, Finn i efternamn, dog visade det sig att ingen annan visste receptet på kakan. Jag gav dock aldrig upp hoppet. Varje gång jag bläddrat i någon kokbok därhemma har jag hoppats på att receptet ska ha legat inbladat på någon lapp. Jag har rotat i mors pärmar. Letat i lådor och skåp. Och när min gamla klasskompis köpte Hildurs lilla hus på Täppgatan frågade jag honom – åtskilliga gånger – om han sett receptet någonstans i kvarlevorna.

Men icke.

På senare år har jag naturligtvis insett att kakan sannolikt inte var så fantastisk. Det var sammanhangen av högtid, den relativa avsaknaden av andra kakor, och det faktum att Hildur lämnade jordelivet i exakt rätt ögonblick i min barndom, som gjorde att Hildurs banankaka intog rollen som min Rosebud.

Ändå.

Idag fyller min mor Elisabeth 70 år. Jag är hemma i Leksand. När jag öppnar ett skåp trillar det fram en lapp. Mors handstil. Uppenbarligen nedtecknat någon gång på sjuttiotalet.

Hildurs banankaka

2 st bananer
1 kkp socker
1 ägg
1/2 kg skirat smör
1 tsk vanilj
1 tsk bakpulver
1/2 tsk bikarbonat
4 msk grädde
1 1/2 kkp vetemjöl

1. Mosa bananen med sockret.
2. Tillsätt det lätt vispade ägget, grädden och det skirade smöret, och sist mjölet blandat med bakpulver.
3. Grädda kakan i svag värme 175 grader.