Mera brännvin

Ur avdelningen texter ni aldrig trodde att ni skulle få läsa på SvDs ledarsida: Eddie Meduzas sista ord.

”Hur fan stoppar man det här nu då?” Det blev Eddie Meduzas sista ord. Eller rättare sagt Errol Norstedts, som han egentligen hette, sista inspelning. De kommer från samma vecka som han avled, i januari 2002, efter en svår period av supande som han dokumenterade i ett slags videodagbok.

Errol Norstedt blev 53 år. Under delar av 1970- och 80-talet var han en av Sveriges mest publikdragande rockartister, trots att hans låtar inte spelades av dåtidens radiomonopol, och trots att han sågs med vämjelse både av kulturetablissemanget och punkrörelsen. Hans karriär fulländade definitionen av utanförskap. Det går en röd tråd från starten med modsbandet Pack of losers , över försäljningen av hemgjort hårväxtmedel och postordertidens ljudkassetter under pseudonymen E Hitler, till fylleskandalerna under folkparksåren, och fram till den sista turnén 1990 ”tillsammans med Svullo, fakiren el-Salama och strippan Nadja Palme, under namnet Griståget”, som fick avbrytas på grund av hjärtbesvär.

Imorgon sänder P1 radiodokumentären Mera Brännvin, döpt efter Eddie Meduzas största hit. Bakom programmet står journalisten Bo Sjökvist, som alltmer framstår som en minnestecknare över de marginaliserade existenser som framhärdat på det svenska folkhemsbyggets bakgård.