Rocket in my pocket

På torsdagen skrev jag om Noko Jeans på SvDs ledarsida. Det är ett gäng reklamare i Stockholm som försöker starta jeanstillverkning i Nordkorea.

Projektet borde ha varit dödsdömt från början, med tanke på kommunistdiktaturens bristande intresse för handel och minst sagt klena tradition av jeanstillverkning. Ändå är det märkligt levande. Entreprenörernas problem med att ens få en chans att resa in i Nordkorea för att undersöka tillverkningsmöjligheterna har blivit fängslande läsning på projektets blogg.

Tjusningen ligger naturligtvis i exotismen och flörten med det faktum att en stat som Nordkorea nästan är omöjlig att föreställa sig. Det är svårt att ta Nordkorea på allvar. Tyvärr är alltihop på riktigt. När Nordkorea nu på kort tid försökt avfyra en långdistansrobot, slängt ut IAEA:s inspektörer och svurit att återuppta atomprogrammet finns all anledning att vara orolig, även om agerandet också kan tolkas som ett försök att testa Barack Obama.

Skeendet illustrerar problemet med Obamas utsträckta hand. Den möts ofta av en knuten näve.

Det är nästan så att man föredrar den naiva ostalgi som gör Noko jeans möjligt, och de ängsliga unga innerstadskonsumenter som utgör dess målgrupp. Mitt i all ironi, cynism och nihilism så säger Noko jeans något bra på ett kul sätt. Att handel har potential att skapa fredliga relationer även över hårt bevakade gränser.

Det var innan jag visste att gamla Uppsalapolaren Fredrik Bergström var inblandad i projektet. Vi mejlades:

Fredrik: "Jag [har] en del insyn i projektet och kan försäkra dig om att det inte finns något ironiskt eller cyniskt i det hela. Från början var projektet ett experiment för att närma sig en av världens mest slutna stater. Nu är det det en affärsidé som vi faktiskt tror kan fungera."

Jag: "Det kanske inte gick fram till hundra, men jag hoppas på er idé (även om jag tillhör dem som tycker att jeans är lika med Levi´s till vardags och Lee till fest) och ser gärna att du sätter upp mig på sändlistan för vidare info och uppdateringar!"

Fredrik: "Du är ju inte i målgruppen gubbjävel."

Fredrik har helt rätt. Svenska jeans är en styggelse. Det Acne inte lyckades ödelägga i den svenska rumpan har efterföljarna grundligt utplånat. Cheap Monday har gjort med den svenska stjärten vad romarna gjorde med Kartago. Saknas bara att nästa jeanstillverkare försöker strö salt i fårorna. Ouch!

Apropå Uppsala och gamla kompisar. Jesper - Jäppelkarter - Hammarström gör fantastiskt fina studier av Uppsalas arkitektur som den normalt inte betraktas. Idag Uplands Nations port, svärtad av marschaller, en bild jag publicerar helt utan tillstånd från rättighetsinnehavaren. Men jag är ju både fan och gammal förste kurator.

Dessutom lär det vara den här porten som blir den första igenom vilken ett par Noko Jeans släpas ut.