Enlarge your penis!

Valrörelsen är i full gång. En promenad i Stockholms city på lördagen vid lunch ger dock vid handen att valarbetarna ser mer intresserade ut än de tänkta väljarna. På SvDs ledarsida tar jag heder och ära av Socialdemokraternas EU-valmanifest, presentationen av vilken jag beskådade på Medborgarplatsen.

Mona Sahlin kliver upp på trappan och presenterar valmanifestet. Jobben först, heter det.

S konstaterar att arbetslösheten stiger snabbt i Sverige, och har därför som första valfråga ”att EU ska vara en union för full sysselsättning.” Man påstår vidare att man vill ”i ett första steg halvera ungdomsarbetslösheten i EU senast till 2015”.

Detta är inte ett vallöfte. Det är bondfångeri. Det borde tas upp av Sverker Olofsson i Plus och slängas i soptunnan.

Det finns ingenting som EU-parlamentet kan göra för att Sverige ska ha full sysselsättning. EU-parlamentet har inga verktyg att halvera någon ungdomsarbetslöshet, ännu mindre innan 2015. Det kan bara Sverige göra, med svensk politik och svensk tillväxt. Arbetslösheten är helt enkelt inte en fråga för EU-parlamentet.

Socialdemokraternas valmanifest handlar om inrikespolitik. De vill inte prata EU-politik, av begripliga skäl. Det beror till viss del på att de rent allmänt har ett inkonsekvent förhållande till unionen. Leif GW Persson satte fingret på det när han tillkännagav att han tänkte rösta på EU-vännen Alf Svensson snarare än den gamla EU-motståndaren Marita Ulvskog: ”inom mitt parti, Socialdemokraterna, har vi alltid haft en märklig ambivalens till EU som jag inte delar.”

Men huvudanledningen till att S nu kommer med denna bluffplattform står att finna i opinionsläget. De socialdemokratiska strategerna har sett vad alla andra har sett.